Pedher’s julkalender nr 17

I dagens lucka finns två knäppta händer. Det är väl två år sedan som dom första oroande rapporterna om en smitta fanns långt borta från oss. Visst, det dröjde fram till mars det drog riktig fart i vårt land.

Det har säkert betts för denna pandemi massor av gånger. Än så länge har den inte försvunnit. Bönerna har säkert hjälp att rädda människor och hålla den begränsad så att den inte dödat fler. Men vi fortsätter uthålligt att be för vår värld.

Vem kunde tro att det skulle komma en fjärde våg och nu en femte ….. och det lär kunna bli fler. Därför behöver vi uppmana oss uthålligt att be. Be och be igen. Påminna om att be, söka och bulta. För den som ber får, den som söker finner och för den som bultar ska dörren öppnas.

Vi behöver be tillsammans. Var med mig i det.

🎅🏼 🌟 🎁 🎄 🎅🏼 🌟 🎁 🎄 🎅🏼 🌟 🎁

Idag läser vi kapitel 17

”Då sade apostlarna till Herren: ”Ge oss mer tro!” Herren svarade: ”Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭17:5-6‬ ‭SFB15‬‬

”Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er.””
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭17:21‬ ‭SFB15‬‬

Kommentar: Tron är en fantastik kraft. Vi tänker allt för ofta på stor och stark tro eller densamma som svag och ynklig. Tänk att Jesus tar bilden av det minsta fröet när han talar om tron. Har också tänkt en tid på att Jesus Gud är inom oss. Denna vers (21) förstärker det. Att hans rike finns inom oss. Är inte ett rike med landmärken som åtskiljer länder.