Att leva i två världar är ömsom välsignat och ömsom en märklig känsla.
Första tanken kan vara att det är en schizofren värld. Att det är overkliga och ibland en låtsasvärld.
Man kan se det på många sätt. Vi lever ett liv i vårt jobb och ett i vår fritid. Ibland rätt olika världar.
Jag har nog alltid varit intressanta av mission. Dom två resor till Afrika jag haft förmånen att göra har gjort missionen ännu tydligare för mig. Mest tidsligt är vilka olika världar det är mellan vårt land och tex Tanzania. Lika mycket människa men ändå så olika öden och möjlighet.
Samtidigt är man som troende också i två världar. Ett liv här på jorden och ett i himlen. Inte att man lever ”i det blå”. Man har ett medborgarskap i himlens värld.
Jag kan inte påstå att jag varje sekund längtar till himlen. Men jag vet vad som väntar mig den dag jag går ur denna del av livet och in i ett nytt efter det vi kallar för död.
Men livet här på jorden får en vidare innebörd på något sätt. Det är att leva i två världar samtidigt. Det är inte schizofrent. Det är snarare tryggt. En framtidstro som leder bortom motgångar här och nu.
Himlen är på något sätt redan nu men ännu inte. Där vi kan känna atmosfären av det som komma skall. Det gör att vi kan förnimma en försmak av det som i ett hänseende ännu inte finns men som kommer. Och för dom som redan gått före är det en verklighet dom redan upplever. Så redan nu men ännu inte är mer verkligt än vi tror i ett första betraktelse. Och där är vi i dessa två världen som stärker vår tro och tillit.
Pedher´s blogg 