Det där med att tvätta kläder är ju inte alltid det enklaste. Man har gjort allt rätt tycker man. Det är väl bara den lilla saken att man låter tvätten ligga kvar i maskinen för länge. När man väl kommer på att det måste göras så är det liksom liiiiiite försent. Somliga gånger kan det lukta och behöver tvättas om. Men dom flesta gånger det sker så blir tvätten så skrynklig. När tvätten väl är torr och den ska strykas så blir det verkligen extrajobb att få tvätten slät.
Jag kan tro att vi alla kan känna igen oss ibland i denna bild. Att vi kan känna oss rätt skrynkliga. Kanske tilltufsade. Livet känns inte så ”snyggt”, som en skrynklig skjorta man inte vill ta på oss. Men kanske bedrar vi oss. Det skrynkliga kanske inte är så farligt i livet. Det kanske är beviset att vi verkligen lever livet. Allt måste inte vara perfekt.
När vi blir äldre blir vi lätt lite skrynkliga. Somliga lider av det medan andra inser dess skönhet. Minns min mormor. Hon var rätt skrynklig när hon blev gammal. Men hon var verkligen vackert skrynklig.
Vi måste inte stryka livet slätt och skrynkelfritt. Vi kan lära oss att leva med det skrynkliga. Både med vår hy och livets stötar.
Tänker på det löfte som Jesus gav oss människor. Att han skall vara med oss alla dagar till livets slut. Det innebär ju att han är med även i dom skrynkliga dagarna. Han är ju med a l l a dagar. Så du är aldrig ensam.
Kom ihåg, Jesus älskar dig även om det känns lite skrynkligt just nu.
Pedher´s blogg 