Det finns en gammal dålig pastorsvits. Pastorn skriver i marginalen på sitt utkast: Argumentet svagt – höj rösten.
Ibland försöker vi höja rösten för att någon ska lyssna till oss. Men ju mer vi höjer rösten desto mindre lyssnar man. Vi faller i tron på att om vi bara höjer rösten så lyssnar folk mer och våra argument skulle hålla bättre då
Tänker på dansken som vill framföra sitt budskap här i Sverige just nu. Han vill värna sin rätt till yttrandefrihet. Men skjuter sig själv i foten liksom. Ju mer han tar till brösttoner desto färre lyssnar till honom. Han förstör möjligheterna till få fram budskapet. Så fastnar hans budskap i bruset av motdemonstranter.
Ibland blir vårt sätt att säga vår åsikt kontraproduktivt. Attityd och sätt att säga gör att orden fastnar. Vi faller liksom på eget grepp.
Ibland fastnar det goda kristna budskapen i en retorik av krav och måsten. Istället för att locka in i något välsignat gott låser det mottagaren så dom goda orden faller platt till marken.
Tänker på en bibelvers….
”Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.” Kolosserbrevet 4:6 SFB15
Olika översättningar säger att: – vårt tal ska vara hjärtevinnande. – Ert tal ska alltid vara vänligt, välbehagligt; med nåd. Vi ska lägga våra ord väl.
Tänker att det gäller på många områden. I våra riksdagsdebatter, i opinionsmöten, demonstrationsmöten, predikan och inte minst när vi pratar med varandra.
Vi behöver stanna upp och fundera på om vårt sätt att prata hjälper oss eller stjälper oss. Vad hjälper det om vårt budskap är i grunden bra men vårt sätt att prata.
Att budskapet inte når fram behöver inte enbart vara budbärarens fel. Det kan lika väl vara lyssnarens fel.
Så krydda ditt tal med salt. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. Det är en bra bild på hur vi ska vara.
Pedher´s blogg 