Det skjuts mycket nu…

Sitter en morgon med morgonkaffet. Läser i Expressen. Ung man skjuten vid skola i Värnamo. Lägenhet beskjuten i Rosengård. Man skjuten i Herrljunga. Det man förr läste om att det hände i USA tex händer nu ”nästan dagligen” i vårt land. Ja, nu överdrev jag naturligtvis. Men det känns som att detta tilltar i vårt land. 

Man kan säkert rent statistiskt anse att det inte är mer. Antagaligen, men allt beror väl på hur man jämför. 

När jag växte upp såg man inga döda människor på tv. När Palme sköts till döds var det inte bara ett mord på vår statsminister. Det var ett av dom ”fösta öppna skotten” i vårt samhälle. Innan var det väldigt sällsynt med allt detta. 1986 var detta. 

Drygt 30 år senare sitter man och läser om skottlossning nästan varje dag. 

På den tiden var det mindre av övergrepp. Mindre av rån av person sena kvällar. Hur vet jag det? Det är bara min egen reflektion. Idag kan man läsa om sådant på tok för ofta. 

Man skulle kunna säga att verkligheten kommer ifatt oss. Men det vägrar jag att tycka. Utvecklingen går klart åt fel håll. 

För att vända detta behövs det en förändring i grunden. Att man redan tidigt i livet får förståelse av hur man ska vara i livet.  

Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Ordspråksboken 22:6

Kanske ligger det något i det gamla ordspråket. Kanske är det en väg att vandra. Börjar vi nu, eller rättare sagt fortsätter men med ännu större intensitet, kan vi lyckas med att vända detta. Tidigt hjälpa personer, som håller på att komma fel i livet, hitta rätt val i livet. Då skulle jag kunna blogga om detta när jag är 80 och notera att vändningen kom 2017. 

Som det är nu går utvecklingen klart åt fel håll. Inget nytt under solen men ändå på tok åt fel håll. 

Vi som ber till vår Herre har en viktig uppgift i dagar som nu. Den som inte brukar be skulle behöva pröva den vägen.