Jag har en orkidé som nu snart har blommat i 6 månader. I 6 månader. Det kanske inte är något ovanligt för andra men för mig är det ovanligt.
Tänk att en blomma kan blomma så länge. Visst har det med omsorg stt göra. Jag har väl gjort något för att det ska vara möjligt. Gett den vatten tex. Det är ju en förutsättning för liv.
Jag minns den där gången då mor och far var till Tanzania. Jag hade hand om huset. Med det hade jag hand om blommorna. 🙈 mmm du anar rätt. Det gick ju inte allra bäst precis.
Nu var dom borta åtminstone en månad denna gång. Tiden började närmare sig att dom skulle komma hem. Och till min stora förskräckelse ser jag att en av blommorna inte mådde så bra. Rätt vissen alltså. Nu tänkte jag aldrig tanken att slänga den och köpa ny. Det hade ju mamma sett direkt och undrat. Nä, hör behövdes andra metoder.
Jag började vattna den. Jag pratade klartext med den att den behövde verkligen resa sig upp igen. Den fick veta att det skulle inte bli så bra för mig om den inte hjälpte mig nu. Så det var mycket samtal med denna blomma. Den fick extra omsorg. Och det funkade. Den stod upp när mamma och pappa kom hem. Hur den överlevde sin resa över tid efter denna hemska upplevelse kommer jag inte ihåg. Men den såg fin ut när dom kom hem i alla fall.
Att blomma hela livet är inte alltid det lättaste. Man möter så mycket som gör oss vissna. Men på något sätt så står vi där. Trots perioder som det känns som om vi vissnat ner.
En orkidé som inte blommar vilar till nästa långa period då den blommar. Så är ju hela naturen i vårt land under vintern. Den vilar för att återhämta sig. Men varje vår skjuter den nya skott. Så är det. Varje år. Faktiskt. Hur tung och hur jobbig än vintern har varit så kommer det nya skott och till slut nya blommor. Detta ser man även under vintern. Ja, inte blommorna naturligtvis. Men tittar man närmare så ser man att det börjar redan komma lite smått mitt under det tråkiga mörka.
Jag tror det kan vara gott att påminna oss om att det är så även i livet. Vi kan känna oss vissna. Men mitt i detta vissna samlas det, på ett outgrundligt sätt, kraft för ny blomning. Så håll ut. Ha tro och tillit. Du kommer att blomma igen. Så även jag. Likt orkidén får vi blomma länge. Och kanske är det så att att när du tycker att din blomma ser lite vissen ut är det någon annan som tycker att du är vackrare än någonsin. En kunskap värd att gömma i sitt hjärta.
Pedher´s blogg 