När man är ute och reser med bil måste man ofta välja väg. Ganska logiskt när man vill till en plats.
Likaså behöver vi välja väg i livet. Det kan handla om yrkesval. Relationsval. Åsiktsval. Livsval. Boendeval. Välja att tro eller inte. Välja att följa eller inte.
Egentligen är varje dag fylld av massa vägval.
Somliga menar att det är bara att följa och se vet livet tar vägen. Mmm det kan vara så. Och på ett sätt är det rätt. Livet blir vad det blir liksom.
Men å andra sidan tror jag att vägvalen är viktiga. Att man medvetet gör sina avvägningar och väljer väg.
För mig har livets vägval varit av en högre dimension. Att å ena sidan vilja vara med och påverka min situation. Men att samtidigt be om Guds ledning. Att han med sin ande och kraft ska leda mig.
Det gör att en återkommande bön för mig har varit: ”Herre, här är jag tills du säger något annat”. Jag liksom inte går varje steg och undrar hur nästa ska bli och hur Gud tänker leda det steget. Nej, det handlar mer om en livsstil. En känsla av att när Gud väljer att ställa mig i ett nytt vägval så hjälper han mig att välja rätt. Ibland tydligt. Ibland bara han för mig in i det. Just så tycker jag mitt liv har varit.
Så enkelt tänker jag att Gud leder oss. Sällan är det eldskrift på himlen eller tilltal. Visst, så kan det verkligen vara. Men jag tänker att han bara försiktigt och varsamt för oss in i något nytt.
Det enda det egentligen kräver är att vi är villiga och vill följa.
Så där tänker jag att vägvalet ligger. Ett ”Herre led mig för jag vill följa dig och din väg för mitt liv”.
Där startar något mäktigt i våra liv. Vi kommer att se hur han leder oss fram.
Det är det övergripande vägvalet jag tror vi människor mår allra bäst i. Sen kommer dom vägval vi får göra efter vägen. I dom vill han inte överge oss i.
Så i tillit till att han vill vårt bästa kan be om hans hjälp i vårt livs vägval.
Pedher´s blogg 