Mellandagsrean är inte värt priset

Mellandagsrean är inte värt priset av smitta som kommer som en automatiskt delbetalning draget direkt från livskontot.

Jag har all repekt för den som äger en affär idag. All repekt för att behöva sälja in den förlust man haft. All respekt för att lager behöver tömmas för en ny tids konsumtion för den vår så kommer. Har mindre respekt för den som vill trånga sig fram till en vara som den nog skulle kunna vara utan även om den är billigare än billigast.

Men priset är för högt. På tok för högt. Det går inte att gömma sig bakom att ”jag kommer inte att bli smittad”. För helt plötsligt står den person rätt nära som hostar. Så är det kört.

Vänner och läsare – priset är för högt att göra sina egna undantag denna tid.

Om lagen inte finns för att stoppa en mellandagsrea borde förnuftet kunna stoppa den. Vi vill ju alla vara förnuftiga. Uppfattas som att vi göra goda och smarta val. Föredömliga på rätt och fel. Svensken är ju lite av präktig på något sätt. Följer lagar även om ingen ser på. Stannar vid stopptecknet även på landet (ja, dom flesta i alla fall). I dessa tider borde det vara en fördel.

Men det verkar som att vi lägger ner förnuftet i byrålådan. Längst in. Och låser. Och slänger nyckeln.

Nu kan vi ju bara ta ansvar för oss själva. När någon inte har förståndet att hålla avstånd får vi själva vara det förståndet. Så det finns egentligen bara en lösning på detta problem. (Förutom möjligen ett vaccin om nu tillräckligt många tar det). Det är att du och jag, varje enskild person, tar sitt förnuft till fånga (ja det som kanske ligger slängt i byrålådan) och använde det. Då är vi på rätt väg. Det är att ta ansvar. Idag stavas ordet ansvar även [ A V S T Å ]. Det är läge för det nu. Har varit det länge. Avstå rean. Avstå trängsel. Välj rätt.

Mellandagsrean är inte värt priset

Hur billigt det än, till synes, är på prislappen är priset i verkligheten troligen långt mycket dyrare. Den smitta man utsätter sig för kan visa sig bli kostsam.