Kommer du ihåg när vi lekte kurragömma när vi var små? Vi gömde oss så skulle någon leta efter oss. Om den inte hittade oss ropade man till slut fritt fram. Att inte bli funnen var själva poängen.
Den leken funkar inte med Gud. Vi blir alltid funna av honom. Närmare bestämt vi ä r alltid funna av honom. Läs i psalm 139…
”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren 139:7-10 SFB15
Vart vi än är, vart vi än gömmer oss, vart vi än går vilse, så blir och är vi funna av Gud. Så stor är Gud.
Kommer du ihåg när du gömde ditt ansikte bakom dina händer och trodde att ingen såg dig? Troligen inte. Men du har säkert sett ett barn göra så. Kanske till och med ditt eget. Klart vi inser att det inte funkar så. Fast det är ju nu det. Men inte då.
Kanske är det så att vi tänker och tror att det funkar så med Gud. Att vi kan gömma vårt ansikte, bildligt talat, bakom våra händer och tro att Gud inte ser oss. Men så klart funkar det inte så. Vi är alltid, a l l t i d , funna av Gud.
Är det så för att han har kontrollbehov och måste bara veta vart vi är någonstans? Nej, jag tror att det är så för att han älskar oss så mycket. Gud älskar dig så mycket att han finner dig hela tiden.
Min hälsning till dig dom känner dig vilse eller kanske blir bortglömd…. Du är funnen av Gud. Gud har aldrig tagit bort sina ögon från dig.
Till dig som vill gömma dig för Gud av någon anledning …. Det går inte att gömma sig för Gud.
Till dig som vill finna Gud. Han kommer låta sig bli funnen av dig. Det är inte som kurragömmaleken. Där skulle man inte bli funnen.
Pedher´s blogg 