Tack för året som ligger bakom. Tack för all uppmuntran. Tack för att just du finns. Tack till alla er som följt min blogg.
Nu laddar vi upp det nya året.
Min bön inför detta år är att du ska få ett välsignat år. Att vår Herre ska gå med dig. Ber att du ska få hålla dig frisk. Att du ska få vara med om många goda stunder du kan känna glädje i.
Först ska vi klara oss igenom pandemin. Få vårt vaccin. När det är min tur ska jag ta emot vaccinet. Gör det du med. Sen kör vi en omstart.
2021 ska bli ett klart bättre år. Klart bättre. Det får bli vår bön. Det får vi hoppas och tro att så ska ske.
10 år är ganska lång tid. I världshistorien troligen en kort tid. I evighetsperspektivet är det typ bara en krusning. Men för somliga en evighet.
Det har nu gått 10 år sen jag klev in på erikshjälpen för första gången som anställd. Det känns rätt länge trots allt.
Den som varit med från början har helt klart ett mycket bättre perspektiv. Men tror mig kunna säga att jag kan nog ha det också.
Det har hänt galet mycket på dessa år. Minns när jag gick in på huvudkontoret i Hollsbybrunn för att skriva på det första anställningsavtalet. Då hade second hands huvudkontor inte många anställda. Idag kan jag inte räkna dom alla😉. Det har vuxit oerhört mycket. Vi är många fler butiker. Dagskassorna är mycket större. Vi kan göra mer än någonsin av det överskott som nu skapas.
Att möta alla volontärer är stort. All dessa som helt gratis ger av sin fritid för att skapa detta enorma som erikshjälpen är med dess överskott för bistånd av olika slag.
Likaså alla som gör sin praktik i våra butiker. Bjuder verkligen på sig själva.
10 år. Vart tar tiden vägen? Framåt känns tio år som ganska länge. Nästan som en evighet. När man var liten tror jag inte att man ens reflekterade över det. Nu kan det kännas lite skrämmande i min ålder.
Om tio år …… ja hur ser det ut då? Vad tänker då? Ibland känns det som att ingenting händer på tio år. Men det räcker med att se på en tv-serie man tyckte var så bra då. Teknik och innehåll var helt okej. Men att se den idag undrar man nästan hur det kom sig att man tyckte om den ….
Om tio år ….. kanske är det just så livet fungerar. Man ser hellre framåt än bakåt. Vill utveckling. Se och möta det nya.
Milstolpar har sin plats. För mig inte ett mål. Det är mer ett avstamp. Dom gamla milstolparna, som var stenar, markerade avståndet kvar till nästa plats. Eller hur långt man färdats. I sig en viktig punkt. Att veta vart man är. Men också att veta hur långt man har kvar.
Tio år – många år är det. Många av dom har varit utmanande med allt det har inneburit. För ibland har vi undrar vad ett normalt år på Erikshjälpen är. Brukar skoja om att det onormala är det normala. Men tänk att få jobba med något vars syfte är att hjälpa den behövande. Kan man jobba med något mer viktigt än så?
Tacksam för dessa tio år. Det har, tillsammans med många andra, skapat miljoner till bistånd. Bara dom sista 5 åren nästan 15 miljoner kronor. Det känns stort. Dom har fått hjälpa långt bort men också i vår egen stad. Det känns stort. Det känns stort.
Jag tänkte vi skulle samla ihop alla våra nyårslöften och lägga upp dom på en webbsida. Sen rapporterar vi in efterhand vi uppfyller löftena. Då kan alla människor följa hur det går för oss.
Nej, jag skojade bara.
Men tänk om man skulle göra det…. hur skulle då nyårslöftet se ut? Skulle vi våga ta ut svängarna? Skulle vi våga att avge ett löfte? Hur skulle det kännas?
Nu är ju inte kanske ett nyårslöfte det som är mest avgörande i livet. Men jag tänker att vi kanske blir mer eftertänksamma i våra löften ju mer publika dom är. Ju mer synligt det blir desto mer försiktiga blir vi nog.
Vi får en större respekt ju mer offentligt det är. Och kanske är det precis så löften alltid skall behandlas. Med stor försiktighet. För det blir aldrig bra när man lovar mer än man kan hålla. Förtroenden raseras snabbt men tar tid att bygga upp.
Men kanske kan vi ändå ge varandra ett löfte detta år. Att vi gör allt vi kan för att inte bli smittade eller smitta någon annan. Vi behöver inte annonsera det. Vi behöver bara leva det löftet. Är det en garanti för att ingen blir sjuk? Nej, troligen inte alls. Men det kan ändå vara det viktigaste löfte vi någonsin gett oss själva och varandra. Kanske för hela vår jord för alla som bor på denna jord. Att göra allt vi kan hålla oss friska.
Så varför inte fundera lite på att ge ett nyårslöfte detta år. Även om du inte brukar det. I år är ett bra tillfälle att göra ett undantag. Verkligen ett bra år, bra tillfälle, för det.
Varje tidsepok har sina ord. SAOL får nya ord varje år. Ord som föds under olika speciella omständigheter. Speciella skeenden och avgörande händelser får sina ord och utryck.
Ett sådant utryck har under Corona skapats. Att leva i en bubbla. På ett sätt att leva i en självvald karantän. Men också att leva i en sluten gemenskap för att inte riskera smitta.
JuniorVM så lever lagen i bubblor. Sett sådana där bubblor man kryper in i ska rulla fram på marken för att ta sig fram.
Eller så ser jag framför mig hur vi alla lever i dessa bubblor som ”vattenboll” , en lek som verkar kul 🙈
Kommer ihåg en film som jag såg. Där hade man byggt upp en stad på Mars. Man levde i en bubbla , eller i en kupol. Där inne kunde man skapa rätt livsbetingelser.
Det är väl så man tänker sig ”livet i en bubbla” under pandemin. Man vill skapa en plats med rätt livsbetingelser för att inte drabbas av något dumt. Som ett dumt virus.
I sig tror jag inte vi ska leva isolerade liv som i bubblor. Men jag tror det finns något detta visar på.
Att vi behöver skapa en livsmiljö med rätt livsbetingelser som gör att vi människor mår bra. Kan leva ett liv som utvecklar sig. Där vi helt enkelt kan fungera på bästa sätt. Där vi trivs.
Ibland tänker jag att vi också behöver leva i vår bubbla så att vi inte utsätts för massa dumheter och trams. Sådant som påverkar oss negativt. Så kanske behöver vi ibland krypa in i vår bubbla så ingen ”kommer åt oss” och kan ”skada” oss.
Så att leva i sin bubbla kanske ändå inte bara är negativt. Det kan ligga något gott i det.
Och tänk om vi kunde skapa en sådan bubbla över varje stad. Så att vi kunde leva lite mer fritt och säkert. I väntan på att pandemin går över.
Vi behöver mellandagarna. Dessa dagar som mer lägga till handlingarna som en icke-dag. En dag som inte var överdrivet bra men inte heller värdelöst dålig.
Vi behöver dom där dagarna som bara är och inte kräver något speciellt av oss.
Allt för ofta kräver vi att dagarna ska vara välfyllda och innehållsrika. Men jag tänker att då är risken att det krävs bara mer och mer.
Ibland har vi föräldrar menar att barn mår bra av att ha tråkigt. Då lär sig barnen att uppskatta livet bättre. Typ så. Kan ligga något i det. Mellandagarna får oss att uppskatta livet bättre på något sätt.
Mellandagarna är en kraftstation. Det är där vi samlar kraft. Återhämtar oss.
Så får du en mellandag här och där så är det inget att oroa sig över. Det är inget avbrott på ett sätt. Det är mellan två kanske viktiga dagar. Så då är det bra att någon gång bara vara mellan något. Det är ingen vilsen dag men rätt lugn. Vila i det.
Vi är i en tidsanda där allting, ja i all fall det mesta , ska räknas och mätas. Framgång. Tillgångar. Förluster. Möjligheter. Ibland även det som ingenting är. Vikt. Midjemått. Idéer.
Ja, det är så mycket som ska mätas.
Men jag tänker att ….
Allting måste inte mätas!
Du som känner mig undrar väl om jag fått i mig för mycket julmat nu. Jag som annars älskar statistik. Mmm möjligen. Men nej. Jag menar det verkligen. Vi som svenskar är på tok för mycket för att mäta det mesta.
Allting måste inte mätas!
Jag tror inte livet stannar för det. Jag tror inte utveckling stannar utan mätning. Det kan vara ett hjälpmedel men inget stannar utan mätning.
Kanske skulle det till och med skapa en frihet som leder till utveckling av bara farten. Där vi blir mer öppna och ser möjligheterna bättre.
Följer du någon stjärna på Instagram, TikTok, Facebook eller någon Anna media? Justin Bieber lär ha 154miljoner följare om jag läste rätt. Han är inte ensam om att hans fans följer honom som stjärna.
Det fanns tre (kanske var dom fler) vise mön som studerade stjärnorna. Dom visste att mycket om stjärnorna på himlen. En stjärna lockade extra mycket deras intresse. Som var kopplad till förutsägelser.
Så dom ville följa denna stjärna. Så långväga ifrån startade dom sin resa. Den slutade vid ett stall där något förunderligt hade skett. Det man trodde skulle ske i ett slott skedde i en koja. Ja , ett stall står det.
Stjärnan ledde till en frälsare. En frälsare som nyligen hade fötts. Till synes började historien om Jesus där och då. Men egentligen började denna berättelse före tidens begynnelse.
Om Jesus hade ett eget Instagram-konto var han klart värd att följas där. Hans uppdateringar skulle vara mer värda än vilken stjärnas som helst.
🌟 Liksom dom vise männnen följde en stjärna får vi följa Guds stjärna – Jesus. Liksom många följer en stjärna på olika medier får vi följa Jesus. Hans uppdateringar sker inom oss. Hans uppdateringar sker också genom att han berör människor som återberättar vad han gjorde.
Jesu hälsning efter denna Jul är… ”Kom och följ mig!” Så varför inte bli hans vän och följare?! Han har redan ”tryckt” på din ”vänförfrågans-knapp”.
Mellandagsrean är inte värt priset av smitta som kommer som en automatiskt delbetalning draget direkt från livskontot.
Jag har all repekt för den som äger en affär idag. All repekt för att behöva sälja in den förlust man haft. All respekt för att lager behöver tömmas för en ny tids konsumtion för den vår så kommer. Har mindre respekt för den som vill trånga sig fram till en vara som den nog skulle kunna vara utan även om den är billigare än billigast.
Men priset är för högt. På tok för högt. Det går inte att gömma sig bakom att ”jag kommer inte att bli smittad”. För helt plötsligt står den person rätt nära som hostar. Så är det kört.
Vänner och läsare – priset är för högt att göra sina egna undantag denna tid.
Om lagen inte finns för att stoppa en mellandagsrea borde förnuftet kunna stoppa den. Vi vill ju alla vara förnuftiga. Uppfattas som att vi göra goda och smarta val. Föredömliga på rätt och fel. Svensken är ju lite av präktig på något sätt. Följer lagar även om ingen ser på. Stannar vid stopptecknet även på landet (ja, dom flesta i alla fall). I dessa tider borde det vara en fördel.
Men det verkar som att vi lägger ner förnuftet i byrålådan. Längst in. Och låser. Och slänger nyckeln.
Nu kan vi ju bara ta ansvar för oss själva. När någon inte har förståndet att hålla avstånd får vi själva vara det förståndet. Så det finns egentligen bara en lösning på detta problem. (Förutom möjligen ett vaccin om nu tillräckligt många tar det). Det är att du och jag, varje enskild person, tar sitt förnuft till fånga (ja det som kanske ligger slängt i byrålådan) och använde det. Då är vi på rätt väg. Det är att ta ansvar. Idag stavas ordet ansvar även [ A V S T Å ]. Det är läge för det nu. Har varit det länge. Avstå rean. Avstå trängsel. Välj rätt.
Mellandagsrean är inte värt priset
Hur billigt det än, till synes, är på prislappen är priset i verkligheten troligen långt mycket dyrare. Den smitta man utsätter sig för kan visa sig bli kostsam.
Jag vill önska dig en riktig god jul. En välsignad julhelg där du får känna värme inifrån och ut.
Julen kom till vår jord med en särskild tanke. Det var inte en reklamkupp. Det var ingenting som någon affärskedja kom på att importera för att sälja fler varor. Fanns inga baktankar för att lura av folk massa traditioner som skulle stå dom dyrt.
Nej, det fanns något mycket mer innerligt. Jag tror julen var tänkt att komma inifrån oss människor. Från vårt innersta djup. Inte från ett köpcenter eller ett dignande julbord. Nej, det var tänkt att födas fram ur vårt inre.
Därför önskar jag att denna jul skulle få värma dig från det Gud har lagt ner i ditt inre. Jesusbarnet föds till jorden. Men djupast sätt föds han in i ditt inre.
Så min bön denna dag är att du ska få uppleva den värmen växa sig starkare och starkare.
Julen är ingen tradition. Julen är inget köpcentrum. Julen är en verklighet, en gåva från Gud själv. Vi går ofta vilse i alla labyrinter av självgjorda traditioner. Idéer som vi skapat insett försök att göra en härlig julstämning. Fast den egentligen skapas bäst genom upphovsmannen själv.
En vanlig julafton brukar jag höra min far läsa julevangeliet. Dock inte detta år. Detta annorlunda år. Men men
Istället får jag läsa den själv. Inte så dumt det heller. Här får du den texten. Läs. Begrunda. Ta emot Guds gåva till dig.
”Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien. Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn. Men medan de var där blev det dags för henne att föda, och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset. Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias, Herren. Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära till Gud i höjden, och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.” När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!” Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla förvånades över herdarnas berättelse, men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.” Lukas 2:1-19 NUB
Pedher´s blogg 