Gott Nytt Välsignat År

Årets sista dag är inne. Alltid lite vemodigt. Å ena sidan en helt vanlig dag. Varken mer eller mindre. En helt vanlig dag. Ingen snö. Det är för varmt för att kännas som mitt i vintern. Alltså en helt vanlig dag typ så. 

Samtidigt är det en dag där något tar slut och något nytt kommer. I sig inget dramatiskt och ändå ganska avgörande. Ett år avslutas och ett nytt tar vid
För 16 år sedan var det ett märkligt årsskifte. 1999 skulle bli 2000. Flygplan skulle riskera att störta. Dator skulle sluta att fungera. Det var med spänning man skulle följa tolvslaget. Land efter land fick sitt tolvslag men inga hemska saker hände. Överdriven oro? Möjligen eller så lyckades man lösa bekymret. 

Ett så dramatiskt årsskifte har vi inte i år och det dröjer ju några år till nästa millennieskifte. 

Men varje årsskifte påminner om skiften. Att tiden går. 16 år från tusenårsskiftet. Kanske 35 år sedan jag firade nyår i pingstkyrkan i Flen. Där Weine eller Henry eller nu vem det var som slog in tolvslaget med att slå på spätt. Tiden rusar helt enkelt. 

För mig är detta årsskifte både och. Avslut som smärtar. Känsla av att tiden går så gruvligt fort. En förväntan om ett nytt spännande år. Utmaning. Lite orolig över vad jag ska möta. Trygghet i att jag får lägga 2017 i Guds händer och omsorg. 

För vad ska man göra? Världen är mer orolig nu än vad jag någonsin upplevt. Ja, för dig som upplevt andra världskriget håller nog inte med mig, med allt tydlig rätt. Jag har aldrig upplevt något sådant. Möjligen lite av närhet av oroshärd när jag rest i andra länder. Men världen brinner på något sätt. 
Jag väljer att gå in i det nya året med ett öppet sinne. Jag väljer att inte slå fast något. Inga löften. Inga beslut om massa saker. Jag väljer att be bönen ”Herre, led mig dag för dag! I din vilja vill jag va’

om det än genom lidande bär.

När min vandringsfärd syns lång, jag dig beder gång på gång. Herre, led mig dit hem där du är.” Lite annorlunda formulerat på ett sätt. Men i ändå be att vad än som sker vill jag vara i Guds vilja. Vara efter hans tanke för mitt liv. Att vara lyhörd för vad han vill. Att helt enkelt på något sätt bli till välsignelse för någon där jag går fram. Så för mig hoppas jag att 2017 får bli en ”stilla vandring med Gud”. Självklart tror jag att tempot lär vara högt många gånger. Men jag längtar efter en inre stilla vandring med Gud. 

Jag vill önska dig ett Gott Nytt Välsignat År. 

Var rädd om dig. Alla 365 dagarna  framöver. År 2018 tar vi då. Nu satsar vi på 2017 och gör något riktigt bra av det. 

Summera – passande rubrik sista dagen på året 😄

Att summera ett år ju på ett sätt helt omöjligt. Det är 12 månader med väldigt många intryck. 366 dagar med många fantastiska upplevelser. 8784 timmar med varierande intryck.

Ett är dock säkert. År 2016 gick väldigt fort. Inte så konstigt. Detta år präglades av nytt arbete. Ny bostadsort. Eller som min mor poängterat – ”det är ju 22:a flytten nu, Pedher ”. Och det är det visst. Slutsatsen av det är väl troligen att nu räcker det med flyttar. Så jag får överväga att stanna här 😄. Nu har jag nära ner till stranden. Nu har ju Norrköping sin ström att flanera vid. Det är inte så långt ut till östersjön heller. Fast en kort promenad ner till en fin solnedgång är ju ganska okej det med.

Så fast jag jobbat inom Erikshjälpen sen 2011 så är det nytt. Mycket är ju detsamma men samtidigt är ingen butik den andra lik. Trivs så fantastiskt bra. 1/1 var första arbetsdagen. (Klart mycket bättre än att börja 1/4 jag gjorde när jag började på te:form) 1/3 fick jag min lägenhet. Det känns både nyss och långt bort.

Jag har också bytt församlingstillhörighet. Numera är jag med i pingst Jönköping. En församling som är klart större än någon jag varit med i. Och det är ju skillnad mot tex Julita Filadelfia med ca 30 medlemmar som jag var pastor i för några år sedan. En församling som jag tror kommer bli bra för mig. Tar bara lite tid att ”komma in” i en sådan stor församling.

Jag har passerat halvtid i livet. Ja ja troligen är det väl inte riktigt sant. Du har så rätt. Men jag har ju passerat 50-strecket. Och varför inte bli 100år?!! När pappa firade sin 50-årsdag var jag 25 år gammal. Då tänkte jag att det var långt till min 50-årsdag men så fel jag hade.

Att livet gått fort är ju bara att se på sina barn. Båda ute i arbetslivet. En gifte sig i sommar. Den äldste blev 25 år. (!) Inga små barn inte.

Under det här året blev det många resor. Lite av öarnas besök. Lilla Visingsö, Koster, Öland, Marstrand, Hönö och Öckerö, och Island. Island var en speciell upplevelse. Naturen var mycket speciell. Skulle gärna vända dit en gång till. Att få stå med ena foten på en kontinent och med den andra på en annan är mäktigt.  Men också länder som Estland, Tanzania och Etiopien har jag besökt. Att få komma till den del av Afrika jag följt genom åren var en stark upplevelse.

Av alla höjd-punkter var nog besöket i massaj-byn det som var lite mer än dom andra besöken. Det folket som min faster bodde nära under många år. Inte så att dom andra blev mindre viktiga. Alla besöken gav så mycket. Att få se vart pengarna går som butiken skapar var så intressant.

Så jag ser tillbaka på ett år som jag  haft förmånen att resa mycket. Har aldrig haft ett sådant år någonsin. Så det är intressant år jag lägger bakom mig i reseminne-filen.

En annan höjdpunkt var att få fira mina barns gammelmormor som fyllde 100 år. Det händer ju inte varje år.

Om man skulle försöka beskriva året med några ord är det väl ”solnedgång” och ”jordgubbe” som blir två sammanfattande ord. Nu kanske det finns några fler ord. Som tex ”grillning” är ju ett gångbart ord. ”Resa” är väl också på sin plats. Lite kul att man kan säga ett endaste litet ord och alla vet vad man menar med det. Då har det ordet fått mycket av innehåll och värde.

Tacksamhet är väl det samlingsord jag nog ända sammanfattar året med. Att fått se sig omkring, fått ett jag trivs med betyder ju en del. Att kunna blicka tillbaka åt ett år som faktiskt varit ett gott år.

Ikväll går solen ner för sista gången detta år. I morgon så går det upp igen. Då börjar ett nytt spännande år. Det kommer att i viss mån vara ganska lika fast samtidigt ett oskrivet blad med nya upplevelser med nya utmaningar.

Lägger året bakom mig och är så tacksam……..

Livet är inte alltid enkelt….

Livet är inte alltid enkelt.

 

Så är det. Kort och koncist. Men så är det. 

Man kan önska, längta, vilja, hoppas, känna, och på många sätt tro att det bara skulle vara enkelt. Men så är det inte. 

Liksom många andra brottas jag med dom tankarna ibland. Ibland mer ibland mindre. 

Inte så sällan har jag mött kommentaren att ”det säkert är någon mening med det”. Eller att ”det kommer säkert något gott ut detta” 

Det är säkert så i många situationer. Kanske det till en del är sant. Att å ena sidan kan man ha ”nytta” av det man mött i någon annan situation längre fram. Man kanske får hjälpa någon i ett liknande skede i livet och dela erfarenhet till hjälp. Så kan det visst vara. I själavårdande samtal är det (kanske) allt för lätt att tänka så till tröst. 

Men jag har landat i att allt har ingen mening eller tanke. Punkt slut. 

Jag tror att vi behöver landa i att allt har ingen mening bakom sig. Leder ingenstans. Har ingenting att lära av värde. Det leder ingenstans att försöka förklara och besvara alla varför.  Hur gärna vi än skulle vilja det så tror jag att det inte funkar så. 

Med det sagt är det inte fråga om att bli uppgiven och falla i hopplöshet.  Nej, jag tror snarare att det öppnar vägen ur det. Man fastnar inte i ältandet och frågandet.  Man kan istället ta siktet framåt och lämna det bakom sig.  Eller så finner man en väg att förhålla sig till det. Ett sätt att hantera det.  Bara det är läkande och en början i en process till ett helande. 

Jag tänker mig att det ligger något sunt i att erkänna för sig själv att livet är inte alltid enkelt. Och det tillhör livet likaväl som att livet just kan vara enkelt.  Det är livets ingredienser.  Då blir livet mer förståeligt att leva. 

Nu tror jag ju att det mesta av livet ligger åt det positiva hållet. Bara det är ju gott att upptäcka. Visst är det så. Eller hur?

Så vi gör gott i att inte vilja förklara allt.  Bättre att gå vidare.  Det finns inte mening i allt.  Mycket har en mening men inte allt.  Så tänker jag det hela. Kanske kan det hjälpa oss att släppa på trycket inom oss ibland. 

Nyårslöften……

Har du hunnit fundera ut ett bra nyårslöfte ännu? Det är ju snart dags att uttala det över det nya året. 

Jag har nog legat rätt lågt att ge nyårslöften under mitt liv. Ett år kommer jag ihåg att jag gav ett löfte att inte äta godis. Året före gjorde min kompis det. Det år vi hade godisförbud så gav vi den andre det godis vi fick. En rätt okej lösning tyckte vi. 

Men risken med nyårslöften är ju att som föds utifrån ett missnöje.  Att vår självbild är naggad i kanten. Att vi på något sätt bedömt att vi, under året som gått, gjort något vi är mindre nöjda med. Och nu vill vi bättra oss. 

Det kan vara att gå ner i vikt. Röra på sig mer. Spara mer än slösa sina pengar. Mindre dator/mobiltid. Man kan ju ganska lätt räkna ut vad orsaken till sådana löften. 

Traditionen med nyårslöften kommer från USA. Där förekommer uppgifter om att åskledarens uppfinnare, vetenskapsmannen Benjamin Franklin, introducerade bruket att formulera goda föresatser inför det nya året. Den äldsta kända noteringen med ordet nyårslöfte förekom i Aftonbladet 1944. Det dröjde dock många år innan det var etablerat. 

Frågan är om vi kan hålla dessa löften hela året. Och visst, om vi lyckas att hålla löftet om mer rörelse under halva året har vi ju vunnit mycket. Definitivt för vår hälsa. 

Men jag skulle tänka mig att vi skulle behöva nyårslöften som mer var ursprungna ur andra värden. Att vi bara bestämmer oss för att göra något gott och bra utan att vara missnöjd innan. Att vi kanske helt enkelt skulle ge oss löftet att tycka om oss själva. Vara nöjda med oss själva. 

Vi matas så mycket med bilder hur vi borde se ut och vara.  Bilder som mer eller mindre är orimliga. 

Nöjd – behöver inte alls innebära att vi blir egocentriska. Inte heller att ha överseende med massa olater och dumheter. 

Men att vara nöjd gör något med oss. Vi accepterar bättre hur läget är. Vi trånar inte efter mer än vi behöver.  

Så kanske skulle vi ge oss själva ett löfte om att vara nöjd. Tycka om oss själva. Bara vara. Ett sådant löfte skulle vara bra om vi kunde hålla hela året. 

Tänk om alla skulle betala vad det verkligen kostade…

Tänk om alla skulle betala vad det verkligen kostade.  Då skulle många saker bli mycket billigare. Man slapp betala för att vinster som ägarna tar ut. 

Jag kan ha svårt att acceptera att tex vården ska kunna släppa ifrån sig vinster till ägare. Likaså en begravningsentreprenör som får bonus. Eller VD som tar ett överpris bara för att samla egna pengar på hög. Det finns fler exempel men jag tror du fattar poängen. Om allt kostade var det verkligen kostade skulle det bli billigare. 

Om man betalade vad det verkliga priset var för en teaterföreställning eller opera, alltså utan statliga subventioner, då skulle vi kunna sänka skatten. Men priset på biljetten skulle ju dock bli dyrare.

Skulle tro att vi skulle få betala mer om vi skulle betala det verkliga priset på J-södras biljetter om vi skulle betala vad det verkliga priset var. 

Men tänk om vi skulle betala det verkliga priset på en operation? Det skulle bli verkligt svårt. Eller det riktiga priset för en barnomsorgsplats, en plats på ”hemmet”. Då skulle lönerna behöva vara klart mycket högre och pensionen likaså. 

Så det är ju för väl att vi har kommunalskatt, landstingsskatt och statlig skatt. Tur att vi har moms på varorna. På så vis behöver vi inte betala vid det specifika tillfället vad det verkligen kostar. 

Undrar hur det skulle se ut i skolan om varje barn betalade en avgift varje dag för att få tillgång till skolan. Undrar hur många som skulle gå då. Eller om lärarlönerna var baserade  på hur många som kom och betalde just den dagen och den läraren. 

I tider då allting blir dyrare kan jag tycka att våra skattemedel ska gå till det viktigaste. Skola, vård och omsorg. Tandläkare borde helt finnas inom den gruppen. Varför inte att komma i jorden en dag också. Vägar, telefoni också typ. Men sen är jag mer tveksam. 

Helt enkelt så att den som vill gå på teater, se fotboll, gå till en förening kan betala vad det kostar. 

På så vis skulle våra skattemedel räcka längre även om man sänkte skatten. 

Inser att det kanske är svårt att resonera så här. Att vi ska betala vad det verkligen kostar. Kanske rent av helt omöjligt. Men det händer något med det sättet att tänka. Man blir rätt tacksam över att vi har det så bra i vårt land tack vare alla subventioner genom skatten. 

Resan jag var med på till Tanzania och Etiopien under sensommaren skapar en viss eftertänksamhet. Där finns det inget givet att man får hjälp till en operation. Har man pengar kan det funka. Men troligen mindre chans utan pengar. 

Okej, för den som aldrig besökt ett sjukhus och tex blivit opererad, aldrig haft ett barn på dagis och skola, ännu inte flyttat in till ”hemmet”, ännu inte haft behov av större ingrepp bland sina tänder , kan jag förstå om man möjligen tycker att det är orättvist att betala för allt detta som man aldrig behövt utnyttja. Men kanske man ändå kan vara glad och tacksam ifall det möjligen skulle behövas en liten operation framöver. För då blir det en stor räkning om man skulle betala allt själv. 

Däremot kan jag förstå den som ändå känner tveksamhet att, genom sin skatt subventionera arenor, teatrar, opera, föreningar mm mm. 

Knepigt sätt att fundera på? Möjligen. Det är ändå värt att fundera lite över. En liten stund i alla fall. 

Censurerade julsånger 

Tror inte mina ögon. Med stöd av skollagen stryker man över allt vad Gud är i psalmerna. Man gör det bl.a. För att skolan ska höja sin blick och möta en föränderlig värld. 

Så glömmer man att kristna människor fortfarande finna kvar. För mig känns det som man strök över mig som person. Det var väl att överreagera. Men nu går man för långt. 

Man vill ha samlingar i kyrkan men stryka över Gud. 

Jag har mött så många muslimer som inte har något problem med att Jesus och Gud finns med i skolavslutningar. Det är vårt lands tradition. 

Kanske skulle det behövas ett julupprop(r) för att skaka om detta. 

Nej, skolpolitiker och rektor i Åmål, gör om gör rätt. Ni tänker tokigt i detta.  
Intressant händelse i eftermälet. Nu är pastorn hotad. Läs det i dagen.