Så är premiären gjord…

Min premiär blev lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag tänkte att det borde nog vänta ett tag till. Men igår kunde jag bara inte vänta längre. Andra har gjort det redan. Jag brukar dock vänta ganska länge med det. Ibland har den tom uteblivit. 

Igår sprang jag för första gången för denna säsong. Plockade fram mina löparskor och drog iväg.  Det var så vackert när jag kom från jobbet. Lite för kallt för min smak men jag var bara så tvungen. Längtade så mycket. 

För mig har alltid löpning var en skön avkoppling. Där ute har jag kunnat rensa mina tankar. Ibland har det känts som att jag sprungit iväg och lämnat kvar tankarna i skogen. Så läkedomsfullt på något vis. (om det nu finns något som heter så)

Vinterns cyklande har gjort nytta. Det gick inte lika fort som ”bästa-tid” men jag sprang faktiskt fortare än augusti förra året. Så det var ju inte så illa. 

Nu skall jag inte skryta över att det blev ett långlopp. Men tre kilometer är nog en bra start så att man inte tar ihjäl sig. Man är ju ingen ungdom precis. 

Nu är det bara att hoppas att knäna håller. För det måste bli fler turer. 

Ps Det var rena rama slalom där ute i skogen. Var ju andra ute i typ samma ärende. Så var det sällan i Julita skogen Ds