Förra veckan var jag ute på en springrunda. Det har varit segt att komma igång i år. Men det har dock blivit några om än få. I fredags sprang jag lite. Fick rejält med träningsverk och ont i knäna. I måndags tänkte jag att jag skulle ta en lugn återhämtningsrunda.
Och vad händer? Äldste sonen aviserar att han gärna springer med farsgubben. Kul för mig men jag gjorde klart för honom att det skulle bli en lugn ÅTERHÄMTNINGSRUNDA. Tydligt och klart.
Men vad händer? Precis, inte blev det så. Det blev nytt rekord (inget att skryta över alls) och sista kilometern gick fortare än dom övriga. Återhämtning? Jo just det jaaaaa. Typ ingenting av det.
Det är något spännande som händer när två eller flera kommer samman. Man kan sporra varandra till stordåd. I alla situationer och händelser kan det slutliga resultatet bli så mycket bättre för att man just är två eller flera.
Varför har man hare i en löpartävling? För att få upp tempot och orka hålla det. Så är det i övrigt också. Ibland behöver man någon som drar när man själv tappar takten.
Vi kan helt enkelt sporra varandra till ett riktigt bra resultat. Kan man säga det mer tydligt än att vi behöver varandra? Det innebär ju att du, just du, behövs. Kanske kan du inte klara hela sträckan själv men tillsammans med någon annan så går det. På samma sätt hjälper du en annan.
Ibland blir det stafett. Var och en kör sin egen sträcka. Men likväl så sporrar man varandra. Medan en ”springer” hejar dom andra. Man vill ju inte att sin sträcka skall försämra resultat. Man sträcker på sig och tar i lite till. Så tillsammans ”tar man guld”.
På detta sätt hittar man resurser och krafter man kanske inte trodde att man hade. Visst är det härligt. Tänk att just nu finns det resurser inom dig som du inte använder och kanske inte ens vet att du har. Så nästa gång det bär emot, sökt dig till någon som kan locka fram dina dolda resurser så dom frigörs.
Pedher´s blogg 