Påskveckan – Påskdagen -Segerns dag

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Detta glädjens rop. Lärjungarna väcktes av en fantastiskt nyhet. Mitt i sin kamp och vånda. Men nu kanske de inte trodde på det i första läget. Kan det vara någon som ville driva med dom? Men Jesus hade lämnar graven -Halleuja!!

Jesus hade lämnat graven. Den som välbevakad för att ingen skulle kunna röva bort honom. Men Gud hade andra planer än att lämna sin Son Jesus i graven. Han väckte honom till liv för att segern skulle vara total. Inget skulle kunna förändra den sanningen. Även om soldaterna mutades till att ljuga. Jesus var inte kvar i graven.

För att ingen skulle kunna tvivla på det visade sig Jesus vid olika tillfällen. Maria var en av dom som fick möta Jesus. Först trodde hon att det var trädgårdsmästaren och den som ansvarade stället där Jesu grav var. Men Maria förstod att det var Jesus. Där fick hon se honom som uppstånden. Jesus levde verkligen.

Hade inte Jesus uppstått var allt förfelat. Han skulle övervinna döden för att vi skule kunna få evigt liv. Det är påskens djupaste innebörd. Därför blir denna dag så viktig. Det är Söndagens stora hälsning varje vecka. För att påminna oss om hans uppståndelse. Så egentligen skulle vi kunna hälsa varandra varje söndagsmorgon med ett:

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Jesus lämnade kvar linnetyget han var svept i. Teologerna menar att såsom han lämnade tygstyckena var en hälsning.”Jag kommer tillbaka”. Helt enkelt en hälsning om ett ”på återseende”.

För nu gick vi in i en ny tid. Nu var Jesus förhärligad. Vi förstår att hans kropp var inte densamme . Den som fick röra vid honom lite senare var Tomas Tvivlaren. Han som skulle få räcka fram sitt finger och sticka det i hålen. Frågan är om han gjorde det. hans utrop säger något om att han redan var övertygad ”Min Herre och Gud”.

Den tomma graven är din tydligaste hälsning att Jesus har uppstått. Hans besök hos Emmausvandrarna, hos lärjungarna i övre salen och alla andra är ditt löfte om att det verkligen skedde. Men ytterst det ditt personliga möte med denna Jesus här och nu som blir det bästa. För våra möten med honom i vår tid, då vi upplever hans närhet fast vi inte ser honom, blir beviset att han verkligen lever.

För det är vad som sker i vår tid. Jesus död och uppståndelse är inte en isolerad företeelse för ca 2000 år sedan. Det är en verklighet här och nu.

En dag kommer han tillbaka. Det är för den dagen vi har ett virrigt beslut att göra. Lärjungarna fick den frågan redan innan påskens dram. Det var:

Kom och följ mig!

Genom att svara ja på den uppmaningen är vi beredda att möta honom den dag hans ”på återseende” blir ett faktum. För den dagen kommer. Ingen vet exakt när den dagen är. Men mycket tyder på att den är inte så långt borta.