Midsommar – innan det ens börjar så har vi passerat hälften …. Kanske är det det tråkigaste med midsommar. Då vänder det. Sen kan jag nog inte hitta på något mer tråkigt med midsommar. Inget alls faktiskt
Man brukar säga att det bästa ligger framför. Och visst är det så. Nu värms vattnet upp. Nu börjar frukterna komma.
När man fyllt 50 påstås det att man är mitt i livet. Det kan man ju fundera på. Vem blir 100 år? Inte många. Men kanske tillhör vi dom som nu blir så gamla.
Mitt i – det vittnar om att leva i nuet. Jag är tacksam för livet innan nu. Visst, det finns händelser som jag gärna sluppit. Saker jag gärna sett. Tacksam för åren då barnen växte upp. Finns så mycket som var bra. Det förtar dock inte nuets lyster. Nuets goda sida. Nuets välsignelse. Ett annat liv men ändå ett gott liv.
Nuets tacksamhet är en viktig ingrediens i livet. Förmågan att kunna uppskatta det som nu är. Utan att för den skulle springa efter något man egentligen inte vet om man överhuvudtaget kommer att nå eller få.
Midsommar kan uppfattas början till slutet. Tänk vad lätt vi har att fastna i det. Nuets tacksamhet hjälper oss att inte fastna i det negativa. Utan för oss stegvis framåt dag för dag. Utan att värdera varje dag utifrån något vi aldrig nådde fram till.
Stirrar vi oss blinda på det vi aldrig når fram till kommer vi missa det goda vi just nu har framför oss. Det som tyvärr bleknar för att vi söker hela tiden något annat. Så får nuets godhet, oskyldigt, fel ljus på sig. Det upplevs, orättvist, som något mindre bra. När det i själva verket troligen är klart mycket bättre än det vi söker. Och som vi kanske aldrig når fram till. Så upplevs livet, som egentligen är något gott, dåligt och orättvist. Vi får en sned bild på det som egentligen är något bra.
Nuets tacksamhet är något vi behöver erövra. Det ger oss livskvalitet. Även då nuets kvalitet kan, i första anblicken, uppfattas ringa. När nuets tacksamhet ger oss rätt perspektiv ger det livet en god mening att leva.
Pedher´s blogg 