Till dig som tycker vi kan återgå till det normala nu….

Jag möter många som vill att vi återgår till det normala nu. Som tycker att det räcker nu. Som vill att vi öppnar upp fullt ut nu.

Till dig har jag några ord på vägen idag.

Igår mötte jag den volontär som var så nära att mista livet i covid-19. Som efter flera försök med mediciner under respirator-behandlingen kom tillbaka till livet. Personalen hade försökt med olika mediciner men inte lyckats. Till slut hittade dom rätt medicin och hon blev sakta friskare. Men det var nära att det slutade illa. Igår fick jag höra hennes berättelse. Den tog tag i mig.

Igår lyssnade jag på en ”Sommar i P1” som legat på väntelistan. Det var med Eveline Jacobson. Hon är intensivsjuksköterska. Hon har behandlat personer med covid-19. Hon beskriver hur det var. Jag grät när jag lyssnade på det. Jag tror inte vi fattar vad detta egentligen handlar om. Ibland tror jag till och med somliga som förr ha jobbat med sjukvård tappat förmågan att inse det fruktansvärda i detta. Hennes berättelse behöver alla, ja faktiskt alla, lyssna till. Du hittar den här: Sommar i P1 med Eveline Jacobsson. Om vi bara vill lyssna till ett uns av hennes budskap så kommer det att skaka om tänker jag. Utan hennes och många andras heroiska insats hade många många och åter många mist livet.

Trots att vi har ”låga siffror” med sjuka i covid-19 just nu är det för tidigt att ropa faran över. För tänk om vi snubblar på målsnöret. Vi har hållit ut i över 6 månader. Vi kanske behöver 1,5 månad till. Så blir vi ivriga. Eller snarare trötta på allt. Vi tänker bara på oss själva och vill ut i friheten. Så gör vi det för tidigt. Så är det kört. Så drar vi igång en ny våg. Det är inte värt det.

Jag bara ber dig om en enda liten sak innan du drar iväg ut i friheten. Bara en sak. Den tar ca 50 minuter av ditt liv. I perspektivet 6 månader och frihet är det nog inte för mycket begärt. Bara ca 50 minuter. Lyssna till Eveline. Snälla.

Och har du någon i din bekantskapskrets som mist livet i covid-19 , snälla, lyssna till dess anhörig. Och kanske mest av allt, lyssna till en som har klarat sig igenom och nu börjar återhämta sig. Snälla.

Sen kan vi börja fundera på när det är dags att återgå till friheten igen.