Ibland kan vi uppleva att Gud är långt borta. Trots att Bibeln menar att han inte långt bort från någon enda av oss. Den känslan blir ju inte så enkel att hantera. Å ena sidan finns han där. Å andra sidan uppfattar vi det som att han inte är nära. Hur förhåller man sig då till att Bibeln menar att han är alltid närvarande? Den menar tom att han aldrig sover.
En gång i livet kan vi ha haft kontakt med Gud. Vi kan tom ha levt väldigt nära och intensivt med honom. Men nu har vi steg för steg vandrat bort från honom. Man kan då fundera på om man måste gå samma väg tillbaka till honom för att komma nära igen.
Ibland kan det hända att vi har ett starkt behov av hjälp av en Gud som skulle kunna förändra. Vi har behov av att en högre makt griper in och förändrar läget liksom.
Ibland kan vi behöva ett råd. Kanske står vi inför ett vägval i livet. Kanske är det ett svårt beslut som skall tas. Tänk va gott det vore då att få ett bra råd från en vis rådgivare.
Det gemensamma för dessa situationer är att Gud är inte längre bort än en bön. Hur vi än uppfattar hans närhet som långt bort. Hur vi än uppfattar att vi har vandrat väääääldigt långt bort från Gud men skulle vilja om möjligt hitta tillbaka till honom. Om vi än bedömer förändringen vi behöver som närmast omöjlig att göras. Hur än intensivt vi behöver ett gott råd. Gemensamt är att han är inte längre bort än en bön.
Inte längre bort än att du kan forma en önskan med dina ord om förändring. En bön om råd. En bön om kraft. Till sig som tycker dig vandrat långt bort från Gud. Jag kan trösta dig med att du behöver inte gå hela långa vägen tillbaka. Det räcker med en bön.
För Gud, han är inte längre bort än att en bön skapar den kontakt du längtar efter. På en bråkdel av en sekund är uppkopplingen gjord. Här finns inga störningar av dåliga batterier i en mobiltelefon. Inte heller en nersliten telefonledning. I den sekund du öppnar för en bön till Gud är han där. Då är han där.
Vår förhållning till att han uppfattas långt borta blir avgörande hur vi tänker hantera den. Antingen lever vi kvar i uppfattningen att han är nog långt borta. Tänk vilken knepig situation då om han faktiskt är nära men vi hanterar honom som om han är långt borta. När du väl upptäcker hans närhet så har du mist långa tider av gemenskap med honom. Nej, bestäm dig för att istället förlita dig till att han är nära. Hur det än ser ut. Hur du än uppfattar det. Pröva att tro att han är nära så får du se hur det blir.
Pedher´s blogg 