Igår skrev jag om ensamhet. Idag blir det en annan vinkel. Läste en intervju med Michael W Smith i Dagen. Citat:
” Michael W Smith tillägger att han är mån om att skydda sitt eget hjärta för att inte råka ut för samma sak. Hur gör du det?
– Jag har ett fantastiskt team runt mig, svarar han och beskriver människor som han har känt i över 30 års tid. – Det är en nyckel, vem vandrar du med?” (Dagen 5 juli)
”Det är en nyckel, vem vandrar du med?”
Det handlade om att bevara en sund tro. Och också sin egen tro på Gud.
Började tänk lite mer på det. Ibland får jag känslan att man tänker sig att man klarar tron själv. Blir bekymrad när jag inser att allt för många inte har återvänt till kyrkan efter pandemin. Medan konserter och andra evenemang nu drar storpublik, affärerna får fler och fler kunder där folket saknat allt detta
Då tänker jag att kyrkan borde vara ännu mer välbesökt nu. Man har saknat riktigt gudstjänster. Vilket nu borde göra att vi gick man ur huse.
Eftersom jag vet att tron behöver stödet tillsammans bekymrar det mig när jag ser att man inte återvänder till kyrkan som vi trodde skulle ske.
Smith har en poäng i sin tanke. ”Vem vandrar du med?” Vem får påverka ditt liv? Vem hjälper dig att bevaras i tron? Hur får du behövlig korrigering? Hur växer du i tron? Du behöver medvandrare i tron. Församlingen. Det hjälper oss.
Så låt någon du har förtroende för vara din medvandrare i tron. Gå till en församling. Lyssna till undervisning. Det är så mycket bättre att vara på plats än se det ”bara” på tv.
Den relationen behöver man bygga upp när det är som bäst i livet. För när behovet blir som störst påträngande kanske man då inte har den naturliga kontakten som gör det svårt att våga ta kontakt. Att vandra ensam i tron, är som jag ser det, inte ett alternativ. Så viktigt är det med gemenskap i tron
Pedher´s blogg 