Nu är dom äntligen här…

Egentligen har jag längtan sen sista inköpet gjordes. Definitivt från den dagen då dom tog slut i frysen. 

Trots att jag fuskat lite med inköp från annat land så har jag ändå längtat. 

Men nu är  dom här

Dom svenska jordgubbarna är här nu. Literpriset lämnar vi där hän. Smaken och upplevelsen kan vi prata desto mer om. Tycker i alla fall jag. Ju. 

Jag köpte mig några gubbar igår vid affären. Jag var inte ensam om att vilja ha. En lite kille i modell några år slet sig loss från sin pappa. Tog sikte på jordgubbarna. Innan någon hann med så hade lillkillen fått tag på en stor jordgubbe. Det blev lite muntert omkring. 

Nu är ju jag lite mer sansad på dessa gubbar än denna lille kille. Man kanske inte tror det. Men jag stod tåligt i kön och väntade på att expediten skulle dyka upp. (hon var in och växlade pengar). Så när det var min tur köpte jag två små lådor med jordgubbar. Nu var det ju inte så jobbigt att köa. Jag stod nämligen först i kön 😊. 

Tänka sig…… Nu är jordgubbssäsongen i gång. Hoppas den håller i sig minst lika länge som förra året. 

Det ska visst kunna bli en bra jordgubbssommar. Det gillar jag. 

Som efterrätt i går kväll blev det således chili/lakrits/vaniljglass och svenska jordgubbar. 

Idag är det en sådan dag som …..

Idag är det en sådan dag som jag behöver….

Ledig dag

Kan det behövas efter en ledig söndag? Jo, vissa stunder är det just på det viset. 

Man tror att man kan trycka på för fullt hur mycket och ofta som helst. Uppenbarligen är det inte så. 

Återhämtning är klart underskattat. Den borde vara lagstadgad. Liksom det fanns en ”klar-knapp” på kycklingen när man tillagade den i ugnen borde man ha en signal som slog till när det var dags att vila. Då knäpptes allt av och man var tvungen att tex gå hem från jobbet. 

🤔

Frågan är om det inte redan finns ett sådant signalsystem redan. Om vi tänker efter. Inom oss. Vi behöver nog träna att lyssna bara. Sen har vi sen urminnes tider  vilodagen. En dag i veckan som vår herre skapade. Den har nog en djupare tanke än att bara kallas ”söndag”. Den fick vi för att just inte gå ”in i väggen”. 

Idag är det en sådan dag….

Tänk om inte…

Sitter och tittar på SVT och ”Tänk om..”  Temat är typ att hur hade det blivit om det som hände inte hänt. Lite kul typ att fundera på hur historien hade sett ut om inte det avgörande hade hänt…… Om inte ….

Ibland tar den tanken på tok för mycket energi från oss. Vi funderar på hur det hade varit om det inte hade hänt det som hände. Så funderar vi på hur vi skall fixa det utifrån det läget.

Egentligen handlar det mer om att gilla läget. Att konstatera att hänt är hänt. Nu är det bara att lägga det bakom sig och titta framåt.

Kanske är det just det som är det svåra. Det är allt för enkelt att älta och älta och älta. Det är som att vi tycker väldigt mycket om att just älta. Eller så är det ett gift. Det liksom tar tag i oss fast vi egentligen inte vill. Det hemska med detta är att detta ältande tar upp så mycket av vår tid att vi tappar vår omvärld och fastnar i det förflutna. Nuet och framtid får inte rum.

Hur kan vi släppa det som ger upphov åt det som får sitt ”Tänk om inte …”? Vi kan inte förändra det förflutna. Vi kan bara lära oss att hantera det. Att lära sig hur man förhåller sig till det. Minnet av det kanske alltid kommer att finnas där. Vi får försöka att hantera det på bästa sätt. Med tiden kan vi sannolikt möte det utan att det gör ont eller påverkar oss märkbart.

Det bästa vi antagligen kan göra är att släppa detta ”Tänk om inte…” och låta historien vara just historia. Vända ansiktet framåt. Ta sikte på det som kommer.

Då får vi energin till något bättre än ältande. Frågorna som dykt upp får lämnas utan svar. Och vi får siktet att se framåt.

Samtidigt inser jag att vissa ”Tänk om inte..” blir så svåra att lämna. Tänk om vi bara kunde hantera dess ”om” så att dom inte gör oss så ledsna att vi går under. Vi kan nog bara be vår Herre om styrka och stöd att hantera det. Att fixa det fullt ut kanske vi aldrig gör. Men kanske vi kan få det stöd vi behöver för att överleva. Vad jag förstår är det nog bara att ge upp och överlämna det till Gud. På det viset lämnar vi det till honom som troligen har den enda möjligen att hjälpa till och lösa det. Att vila i det är inte det lättaste. Vi som så gärna vill lösa allt själva.

Kanske behöver vår bön bli ”Herre hjälp mig att lämna detta ”Tänk om inte..” bakom mig och leva i nuet. Kan jag inte det ber jag dig att kunna vila i att jag får överlämna det till dig och hoppas och tro att du kan lösa det. Amen!”

Söndagstankar – Ett gnisslande liv

Mathias i kyrkan berättade om deras hamstrar. Dom sprang i sitt hjul som började gnissla. Mathias fick smörja maskineriet igen och det slutade stt gnissla. 

Kanske är det en bra bild på livet ibland. Det kan börja gnissla på olika sätt. Då behöver vi hjälp. 

Anden brukar benämnas som smörjelse. En olja i våra liv. Här finns så många möjligheter. 

Tänk tex på gnissel i relationer. Man blir lite osams. Kanske tänker mindre fördelaktiga tankar om någon. Jag tror det finns hjälp att få i det. 

Tänk tex på när det börjar gnissla i tänket. Tankarna kan verkligen spela oss ett spratt. Då behöver vi ny smörjelse i tankeverksamheten. Det tror jag vi kan få hjälp med. 

Tänk tex på när tron hamnar i gnissel. Vi misströstar. Kanske rent av tvivlar lite. Vi får frågor som inte kuggar i så att vi får ihop det. Tycker oss uppfatta att Gud är långt borta. Jag tror att vi kan få hjälp med det. 

Kanske har du hittat något som gnisslar i ditt liv. Jag tror att det finns hjälp att få. 

Den helige andes smörjelse är inte bara en välsignelse i våra liv. Den smörjer också våra gnisslande liv till att få ett gott ljud igen. Gnissel skaver på maskineriet. Motorn i bilen måste ha olja så att den inte skär ihop. Så är det med vår livsmotor också. När det gnisslar sliter det på vårt inre. Kanske är det rent av så att vårt inre tar skada av gnisslet. Undrar jag om det inte är så också att vi själva kan avgöra hur länge och svårt gnisslet kan få härska och förstöra. Ju fortare jag inser hur illa gnisslet gör med mig desto fortare inser jag servicebehovet. Så vänder jag mig till Guds ande och får hjälp. 

I bilen får vi signal via lampor att det inte står rätt till med smörjet i motorn. Orange lampa varnar medan röd lampa flaggar för akut hjälp. Vi behöver ibland hjälp av någon som påvisar gnissel. Till slut slår det till hårt och det blir rött för oss. Men vi kan förebygga gnissel. Genom att söka Herren ofta får vi den oljeservice vårt inre behöver av Anden. Så kan vi få hjälp med att leva ett liv utan gnissel. 

Guds Ande motverkar gnissel i våra liv.

 

Examen som öppnar dörrar

I fredags blev jag påmind hur det var den där vinterdagen då jag gick ut min utbildning med godkända betyg. Dagen då friheten kom. Dagen då bördan av oron för att inte lyckas lyftes av. Den dagen som var dörren ut i arbetslivets frihet. 

Min son tog examen i fredags och är nu möbelproduktionstekniker. Lång titel. Får nog ha ett dubbelvikt visitkort om det ska få plats 😄. Vilken glädje och lycka. 

Det var första gången alla i en grupp blev godkända. Beskriver väl antagligen hur svårt det är att få ihop det på slutet. Att då möta ett gäng som samtliga går ut med examen är fantastiskt. 

Tänker tillbaka på den tid då det fanns dom som fick gå ut bakdörren på examensdagen. Måste ha varit fruktansvärt. I en yrkesskola måste det ju ligga i skolans och lärarens uppdrag och vilja att göra allt som ligger i deras makt att lära, trimma, utmana,skickliggöra, utrusta mm mm sina elever så att alla förutsättningar finns för att just lyckas. Att, när man ser att sin elev verkar inte riktigt greppa eller förstå, hitta på en annan väg till att just förstå. Den drivkraften måste ju alla lärare ha. Tack och lov så är dom många. Ja, troligen nästan alla. 

Men så finns dom där. Dom få som borde fundera på att skaffa ny energi och drivkraft eller rent av sluta. Så är det nog inom alla yrken. När orken, drivet och energin tagit slut. Då man slutat att skapa nytt. Man går snarare bakåt än framåt. Då bör man tänka om. 

Som arbetsgivare är det en stor utmaning. Hur stimulerar jag mina anställda? Hur ger jag dom energi? Hur ger jag dom ny energi för att trivas på jobbet och sträcka på sig lite till? Till stt utvecklas. Det är en utmaning så väl som arbetsgivare och som chef. Uppmuntran är något klart underskattat. Mer av det. 

Hoppas Simon och hans klasskompisar kommer till en arbetsplats som ger dom, inte bara bra lön, en fantastisk tid med bra utmaningar och generös uppmuntran. Det är en billig väg till framgång och bra avkastning av investerade pengar. 

Många bitar …..

Hjälpte min son med sitt skrivbord han byggt. Många bitar som är gjorda för att passa ihop. Det är hål som plugg ska sitta i och passa i motsvarande bits hål. Varje del är viktig för att det som bitarna ska forma ska bli till. Fattas en bit blir det inget färdigt skrivbord. 

Så är det på jobbet. I livet. Alla har sin bit som passar in i den totala bilden som ska växa fram. Fattas du blir det något som saknas. 

Din kompis intill är lika viktig som du. Behövs lika mycket. För att det ska lyckas behöver vi göra vad vi kan för att alla kommer med. Därför behöver vi vara på ett sådant sätt så att vi inte stöter ifrån oss någon. Då blir det svårare att lyckas. Kanske att du ibland behöver hjälpa någon för att själv få hjälp när du behöver det. 

Alla är vi en pusselbit som är lika betydelsefull som alla andra pusselbitar i ett pussel. Det är något vackert i det. 

Var rädd om varandra för vi behöver verkligen varandra. 

Att tala samma språk….

Att tala samma språk är inte alltid så lätt. 

Det är väl en sak om vi kommer från olika länder. Att vi är födda till olika språk. Det är väl en sak att vi pga okunskap till den andres språk inte förstår varandra. Att vi av samma orsak missförstår varandra ibland. När det sker är det ganska lätt att säga ”en gång till”. Säg det bara en gång till så ska jag nog förstå. Eller att säga det en gång till med andra ord men med samma budskap. 

Det blir dock mer komplicerat när vi, inom samma språk, inte verkar tala ”samma språk”. Vi verkar tala om samma sak och ändå förstår vi inte varandra. Vi tom missförstår varandra. Det är inte lätt då att komma fram till en gemensam hållning. 

Kanske ligger problemet att vi har svårt att lämna vår egen åsikt en stund för att försöka förstå den andres tanke. Den andres utgångsläge och filosofi. 

Ibland verkar det som att det orden förut betydde har nu bytt betydelse. Fått nya värden. Ord som förr inte var något problem att säga nu blir nästan minerat område. Ord som förr var naturliga i ett sammanhang nu blir svåra att säga. 

Så möts man till olika samtal och märker att vi verkar inte tala samma språk längre. 

Hur återerövrar vi förmågan att tala samma språk igen?

Hur kan man i lägen då vi verka mist förmågan att förstå återerövra möjligheten att förstå varandra igen? Hur kan orden få tillbaka sin gamla betydelse?  Möjligen är vissa ord förlorade. Vissa uttryckssätt omöjliga att använda igen i sin ursprungliga tanke. Kanske är en gammal tanke och hållning förlorad som innebär att den inslagna vägen är inte möjlig att vända på igen. Det gamla förhållningssättet är för evigt förlorad. Och skulle man möjligen kunna se skymten om att återerövra en gammal värdering är det en lååååååång process innan det möjligen blir en förändring. 

Men det kanske finns en väg ändå. Liksom orden som togs som gisslan till en ny förståelse kan just befrias genom att börja använda dom i din ursprungliga kontext igen. Att använda dess förståelse och värde återigen. Kanske är det en av dom få möjligheter vi har.