När man spelar i en orkester blir den enskilda övningen så viktig. Att kunna sin stämma. Som ska spelas ihop med dom övriga stämmorna.
När man sen möts är det inte bara att börja spela. Man behöver stämma varje instrument ihop så att man har rätt stämning. Annars kommer ”min” stämma, hur bra den än spelas, ”skära” sig med dom övriga stämmorna. När orkestern stämmer sina instrument från samma grundton är det en god förutsättning för att det ska kunna låta bra.
Kommer att tänka på att den bilden stämmer så bra in på många områden. På jobbet tex. Ska det bli en bra väg framåt behöver vi stämma ”vår orkester” – kollegiet. Då kan vi dra åt samma håll.
Så även i en församling. Vi kan ha många åsikter. Både teologiskt men också i vad en församlings ska göra. Visionen. Musiken.
I relationer. Att man stäms ihop. Inte att man blir intetgjord. Utan att man börjar tala samma språk.
I grunden handlar inte detta om att det är ”min” stämma och ”min” stämning som blir det viktigaste. Utan vår gemensamma orkesters stämning.
Jag blir bekymrad över när jag ser att det mer och mer växer fram en mer egocentrisk hållning. Mitt ledord känns som att det blir viktigare och viktigare: Tillsammans!
Den yttersta viktigaste jag ser är att vi i vår tro på Gud stäms efter Guds tonart. Att inte jaget dikterar vad som gäller för Gud. Utan att vi får bli samstämda med honom. Så min fråga blir ju till både dig och mig: ”Är vi samstämda med Gud i våra liv och tro på honom?”
🙏 Min bön blir denna dag: Herre, stäm oss efter din tonart. Låt oss följa efter din ledning. Tack för att du vill hjälpa oss gå i takt med dig Herre. Amen 🙏
Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds
Pedher´s blogg 