Vad händer med tiden? Troligen känner vi rätt lika inför den, du och jag. Tiden går verkligen fort.
I morgon är det 2 år sedan jag började här i Eskilstuna. Känns nästan som det är igår , ja nästan i alla fall. Två år. Jag kom hit mitt i pandemin. Lite konstigt. Tog rätt lång tid innan jag fick någon djupare kontakt med människor.
Vad händer med tiden egentligen?
Den går ju precis lika fort hela tiden. Ändå rusar den fortare tycker jag. Under tiden händer det så mycket. Massor som går i revy framför ögonen när man tänker så. Passerade Söderbärke för någon vecka sedan, min första boplats i livet. Så där en 24 flyttar senare sitter jag på en balkong i Eskilstuna. Rätt många år äldre. Många saker som ploppar upp är goda härliga minnen. Några är mer sorg och känslan av smärta och o viss mån ånger.
Men genom allt känns det som jag har varit buren på något vis. Omsorgen av den Gud jag tror på har funnits där hela tiden. Och det är rätt stort att uppleva det. Det är ju en omsorg som blir svår att förklara men den upplevs på något sätt inifrån.
Vad allt det påminner om är att tiden följer vi bara med. Men vi kan göra något med den. Vi kan fylla den med det som har mest värde i livet. Det som ger goda minnen.
Men också bygga för livet som kommer. Att ta livet på allvar liksom. Det ger det som kommer att betyda allra mest för oss.
Var rädd om dina dagar. Livet är för värdefullt för att bara rusa igenom det. Livet behöver dom där stunderna av ett upplyft blick. En blick som lyfter sig ovanför de vardagliga måsten vi ständigt lever i.
Vad händer med tiden egentligen?
Troligen är svaret – ”det som vi gör med den”.
För vi får den ju varje dag. Vi tar emot den som en gåva. Så förvaltar vi den. Förhoppningsvis på bästa sätt.
Ett musikstycke utan pausar blir nog rätt slätstruket. Likaså ett liv. Så arrangera livet med lite pausar ibland.
Idag ber vi för riksdagsman Susanne Nordström (M)
Pedher´s blogg 