Man skulle kunna tro att det var min födelsedag idag. Men somliga har nog räknat ut att det är det inte. För det verkar som att somliga firade den för några dagar sedan. Och det kanske är mer rätt då än idag.
Nej. Idag firar jag något helt annat. Det är 38 år sedan jag tog körkort. Tog och tog. Jag fick allt övningsköra först och sen köra upp för en kontrollant som skulle bedöma om jag skulle ha körkort. Och jag fick det på första försöket. Inte illa. På den tiden kunde man köra mer privat och köra upp utan lektioner. Kanske kan man det idag också. Hur som helst var det klart mycket billigare än i dessa dagar. Några dagar senare hade jag min första bil. En Amazon 1968 års modell. Kostade 5000kr. Inte illa.
Minns att jag tog körkort på symaskin i slöjden också. Fick göra massa test och sen så gav fröken oss ett körkort.
Tänk om vi också kunde få körkort på livet. Visst skulle man kunna se våra lagar som en typ av körkort. Men dom är ju mer ett förhållningssätt vi ska ha i livet. Men jag tänker att ibland skulle det ha varit bra om vi tidigt fick lära oss att leva. Kanske skulle vi då inte gå på dom minor vi ibland gör.
Vi skulle kanske fungera bättre ihop med människor. Vi skulle förstå när vi levde livet för fort. Vi skulle inte parkera det där man inte fick. Hålla oss på vägen. Tanka livet med energi så att vi orkade ända fram.
Tänk om vi hade ett körkort på livet.
Funderar på om inte vårt samvete är ett sådant körkort. Samvete som hjälper oss att navigera rätt i livet.