Att förbereda en gåva är ju typ alltid kul. Hoppet om glädjen vid mottagandet drar liksom i känslan när man slår in det. Särskilt roligt är det nog kanske när man vet vad vederbörande önskar. Att då se när den öppnar paketet blir lite extra roligt.
Dessa paket ska bli lite extra kul. Somligt är önskat. Annat blir lite mer överraskande. Kan ju inte avslöja något om dem. Men men ….
Gud älskar att förbereda gåvor till oss. Gåvor i tanke som utrustning, läggning och uppgift. Det står att anden fördelar gåvorna såsom han vill. Gud har alltså förberett ett ”bord” med gåvor till oss. Några blinda fick frågan av Jesus vad de ville att Jesus skulle göra för dom. Svaret kom nog ganska snabbt. ”Öppna våra ögon så att vi kan se igen”.
När Gud förbereder gåvor till oss så gör han på flera sätt. Han frågar vad du önskar dig. Så förbereder han något utifrån det. Men han ser också vad du behöver. Det blir en gåva som kanske blir mer överraskande men som jag tror du kommer bli minst lika tacksam för.
”… / … Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva.” Matteusevangeliet 10:8 SFB15
Jesus uppmuntrar oss att ge som gåva det vi fått som gåva. Inte alltid man blir uppmuntrad att ge iväg gåvan man fått. Men Jesus tänker inte alltid med samma logik som vår logik ger.
Vad har du fått för gåva från Gud? Ja, det finns säkert flera svar på den frågan. Men er svar är detta:
”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det,”
Efesierbrevet 2:8 SFB15
Vi kan inte frälsa någon. Men vi kan visa på denna underbara gåva vi fått att tillhöra Jesus för någon annan.
Sista dagarna har jag funderat en del kring det. Hur villig är jag att ge den gåvan vidare till någon annan? Vad driver mig till det? Hur gör jag det? Hur högt värdesätter jag frälsningens gåva jag fått? Inför det eviga – hur tänker jag där? För egen del men också för min omgivning?
Jag tänker att det är en av de stora utmaningarna vi står inför framöver. I när tid. Inte minst i den turbulenta tid som nu är.
Älskar du att få gåvor? Älskar du lika mycket att ge gåvor? Jag tänker att det jag själv har glädje av tror jag att andra också kan ha glädje av. Jag tänker att jag har verkligen en stor tacksamhet att jag har Jesus. Kan någon annan också behöva Guds gåva i Jesus Kristus? Självfallet är det så. Hur handlar jag då?
En bön växer fram inom mig. I grunden tänker jag att man aldrig kan tvinga på någon en gåva. Så inte gåvan Jesus heller. Men jag tänker att den finns som är öppen för att ta emot en sådan gåva. Den bön som då växer fram inom mig blir denna:
🙏 ”Herre, led mig till den som vill ta emot gåvan Jesus Kristus och hans förlåtelse. ” 🙏
Min fundering blir denna dag….. Skulle du vilja be den bönen med mig?
Idag ber vi för riksdagsman Carina Ståhl Herrstedt (SD)
Pedher´s blogg 