Tänk vad vi längtar efter vapenvila i Ukraina. Nu låter det som att det kan bli det. Man tänker att det ska kunna rädda människor. Återhämta sig och vårda skadade.
Men kanske behöver en vapenvila främst för att reflektera och tänka igenom. Varför gör man det? Tänk om denna möjliga vapenvila fick alla att reflektera. Och få tag på det sunda förnuftet. Hittar man hem till det så tror jag att man kan avsluta kriget rätt omgående.
Jag funderade lite vidare …. Jag tror att vi människor behöver inta en annan typ av vapenvila mellan oss. Vapenvila i tyckande, fördömande och åsikter om andra. En vapenvila som lägger ner anfallen mot varandra. Där vi ser att vi har mer eller mindre ”krig” mellan varandra. Att vi tar tid för reflexion och eftertanke. Funderar på varför det blev som det blev. För kanske det egentligen bara var en liten fnurra på tråden eller ett enkelt missförstånd. Så får vi istället börja om. Be om förlåtelse. Ödmjukt inse att det gick lite snett.
Så får en ny tid börja. Där vi ser varandra som tillgångar och inte ett hot. Att inse att vi behöver varandra istället för att förskjuta varandra.
Har du någon relation som behöver vapenvila och eftertänksamhet? Går då allt som ligger på din sida att lyckas med det. Det kan göra att din motpart blir din bäste vän.
Det finns inte tid för oförsonlighet nu. Varken mot varandra eller Gud. Påminns om bibelorden….. Låt försona er med Gud! Låt mig lägga till ….. Låt försona er med varandra.
Pedher´s blogg 