När jag följer flera kyrkors annonsering så märker jag ett utryck som återkommer.
Välkommen hem!
Nu tänker man nog inte att alla ska flytta till kyrkan och göra det till sin hembostad. Utan mer notera att vi ska känna att vi hör hemma där. På något sätt känna det som vårt hem fast mer det andliga hemmet. Där vi möter andra som ofta går dit. Då blir vi alla som en stor familj. Kyrkan blir vårt gemensamma hem.
Jag tänker att välkommen hem också handlar om att hitta hem. Att hitta sitt rätta jag. Den jag är och jag innerst inne vill vara.
Jag uppfattar vår tid som en ganska vilsen tid. Många hittar inte riktigt rätt. Man söker och går helt enkelt vilse. Ideal är högt satta. Kroppsfixeringen är stor. Lätt att känna sig utanför. Inte passa in. Så känner man sig bortkommen. Definitivt inte hemma.
Borta bra men hemma bäst. Ett utryck som vi ibland slänger ur oss. Kanske för att stryka under att det var skönt att vara bortrest men ännu bättre att komma hem. Kanske ibland för att trösta oss att semestern redan är slut. Men för den som känner sig bortkommen kan aldrig känna att man kommer hem.
Välkommen hem är för mig att se och acceptera den man är. Någon annan kan man inte vara.
Välkommen hem är för mig att komma in i sitt rätta element.
Välkommen hem är för mig att hitta rätt i livet.
Det betyder inte i första hand massa radikala förändringar. Utan mer att fungera på ett som gör att man fungerar på bästa sätt efter sina förutsättningar.
Välkommen hem. Var ingen annan än du verkligen är. Det är du bäst på. Ingen annan kan vara som du. Du behövs som du är och det du kan. Välkommen hem.
Pedher´s blogg 