Vad gror i ditt liv?

Vi är i en tid där det handlar mycket om sådd. Många har försått, kultiverat. Andra planerar sina land. Kanske har du planerat dina land. Så sår du dina frön. Fröna gror. Till slut, det du längtar efter, får du skörda.

Vad gror i ditt liv? Vad för frukt vill du skörda? Kanske är det ändå så att detta med sådd och skörd är en bra bild på livet.

När man funderar så blir det rätt tydligt att vi har ett ansvar som enskild. Att bestämma oss för vad vi vill se ska växa fram. Vad vi vill ska. Vad vi sår in i våra liv.

Men jag funderar mest på vad som gror i mitt liv. Vad gror i ditt liv? Kommer ihåg när jag (!😉) gick och väntade vårt första barn. Ja , det var ju i mammans mage självklart. Men det var häftigt. Till en början svårupptäckt. Men efter hand kunde man se en bild av barnet på ultraljudet. Magen började att växa. Skulle det bli en pojk eller flicka? Vi var i spänd förväntan. Typ så kan jag fundera. Vad gror i mitt liv? Vad ska jag då vara med om längre fram? Vad ska hända?

Jag har en stor respekt och ödmjukhet inför framtiden. Och jag vill att det verkligen ska bli något. Det är min bön och längtan.

Hur tänker du? Vad vill du ska växa fram? I stor ödmjukhet kan du starta denna växt i ditt liv.

Min bön är att det ska vara en god jordmån i mitt liv. Så ber jag även för dig. Gud ger växten. Vi får se till att vi ger Gud dom allra bästa förutsättningarna för att tillväxt ska bli möjligt.

Vad drömmer du om?

När jag ser tillbaka på min blogg har jag skrivit om drömmar tidigare. Mormors drömmar. Den kaka jag minns som hennes bästa kaka. Och om att drömma sig bort. Idag tänker jag på andra drömmar.

Vad drömmer du om att du skulle vilja se ske på ditt jobb? Vad drömmer du om att du skulle vilja se hända dina barn? Vad har du för drömresa? Vad drömmer du ska ske i ditt liv? Vad drömmer du om helt enkelt?

Somliga drömmar kan vara, i första anblick, helt omöjliga. Dom är helt enkelt för bra för att vara sanna. Dom känns som att dom bara är tagna ur en overklighet. Andra drömmar kan eventuellt vara möjliga men känns bara lite för komplicerade för att verkligen bli något.

I Efesierbrevet 3 kan vi läsa om att det finns en möjlighet där vi tvivlar på att det finns. ”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, …” En möjlig översättning på denna vers är: ”… långt mer än vi kan önska eller be om”, ”… eller ens drömma eller fantisera om..”

Idag skulle jag vilja påminna dig om att att detta gäller dig. Gud kan göra långt mycket mer än du kan drömma om. I detta tänker jag att det finns en utmaning och en uppmaning att ta till sig. Vad drömmer du om? Har du pratat med Jesus om det? Gör det. Du kanske tvivlar på att det är möjligt. Men denna vers säger något annat. Att det just kan vara möjligt. Lägger man sen till att Gud är alla goda gåvors givare så kan vi lita till att han ger det som är gott ovh bra för oss.

Dröm så högt att det når fram till Gud. Kan hända att det är just samma dröm han har om dig.

När sommaren gör entré.

När sommaren gör entré gör det något med oss. Vilken avslutning på veckan vi fick. Den var ju näst intill magisk. Hela veckan var ju en skön resa i sommarens bästa sida.

Varmt. Sol. Svag vind. Somliga ansåg det vara läge att bada. (Men det var ju att ta i. ) När man bara njuter och njuter och njuter. (Att sen hockey-VM tog slut är väl ett säkert sommartecken).

Denna tid lockar ut oss människor. Vi blir inte så mycket inne. Det är mer rörelse. Man pratar med fler. Det är som att vi blir lite öppnare. Lite mer tillgängliga.

Ibland undrar jag varför vi inte kan ha samma sätt att vara på även den andra delen av året. Det är som att kylan gör oss mer introverta.

Jag lyssnade på en predikan i går som handlade bland mycket annat om att göra vår önskan kunnig för Gud. Även den önskan som kanske man inte tror sig att få. Precis som när vi önskade oss julklapparna när vi var små. Låt oss vara öppna och var dom vi är. Vi får lämna till Gud att svara och ge. Men när det, vi önskade, gör entrén får vi ta emot det.

Så, vad önskar du ska göra entré i ditt liv? Vad skulle du vilja ske i ditt liv? Du får önska det. Var frimodig. Gud ger efter sin omsorg, vilja och vad som är bra för oss.

Tänk att gårkvällen kunde avslutas med att kunna vara ute vid 22-tiden , kortärmat, 21 grader i luften. Det gör att man verkligen kan känna att sommaren har gjort entré.

Sommarens entré får symbolisera den värme, den grönskande nyskapande skrud, jag önskar och ber ska få komma sig till del i livet. Att ditt liv ska få dofta syrenens och rosens doft. Att ditt liv ska få skörda ny frukt och framgång.

Ny säsong i livet

Idag börjar jag ett nytt jobb. Idag börjar det ett liv i en ny stad.

Jag kan bara ana vad som kommer. Men jag tror och uppfattar det som ett nytt steg, nytt kapitel, ny ”mening”.

När jag kunde njuta av mitt gamla sammanhang under helgen som gick kan det vara svårt att lämna. Men när man upplever det som ett steg man blir förd i blir det en annan känsla.

Många skräms av det nya. Man vill ha det trygga. Där man vet hur det fungerar. Ändrar sig inte så mycket.

Under dagen kommer denna sida av bloggen att växa fram för att visa på det nya som börjar hända. Så följ mig under dagen. Med jämna mellanrum uppdaterar jag sidan.

Så om du vill så får du följa mig in i min nya säsong i livet. Bloggen kommer att förutom dom vanliga funderingarna också handla om den första tiden i Eskilstuna och det nya jobbet. Dom nya upplevelserna. Dom nya känslorna. Det jag möter och utmanas i.

En första bit är gjord. Lite kaffe och frukost kan passa bra halvvägs
Man får mig att känna mig välkommen….

Steg för steg är det en ny tid …

Tomt skafferi ska fyllas, man ska hitta inte bara undran utan man ska hitta på Ica Maxi också.

Har börjat skriva på ett nytt oskrivet blad. Många nya bekantskaper, många intryck att ta in. Kommer nog att sova gott. Men nu en promenad i den nya staden

En vacker stad att utforska.

Snart kommer dagen att avslutas. Det blir med en amerikansk pizza. Lite fira typ

För sista gången…

Att göra något för sista gången kan vara vemodigt. Det kan vara tungt. Men det kan också vara en viktigt process och bearbetning. Intressant är att det ofta väcker intresse. En blogg som lästs allra mest genom alla tider på min blogg har titeln ”Sista dagen på jobbet”. Lästes inte bara den dagen. Den kommer upp på läslustan varje månad.

I fredags var det mycket av sista gången. Sista gången jag satte på kaffet på morgonen på jobbet. Sista gången jag gick låsrundan. Sista gången jag loggade in på jobbdatorn. Sista dagskasseräkningen. Sista lunchen med folket. Sista förmiddagskaffet.

Det finns en process i detta. Ett bearbetning. Troligen rätt viktig när man ska avsluta något och gå in i något nytt. Avsluta och välja vad man ska lägga till minnesbanken. När jag stängde dörren efter mig har jag gjort ett val. Jag kommer att ta med mig alla goda och välsignade minnen. Resten lämnar jag kvar. Funkar det? Tror det. Vill tro det.

Det finns annat viktigt i att göra något för sista gången. Det är att sluta och avstå sådant som inte är bra för mig. Sådan avslut kan man ibland få göra igen och igen. För man faller tyvärr ibland tillbaka in i gamla mönster. Men med en idog envishet kommer dessa avslut att till slut landa i ett verkligt avslut till 100%.

Vad behöver vi göra för sista gången ? Hur behöver vi styra om våra liv?

Att göra något för sista gången kan vara traumatiskt. Men det kan vara en väg in i en ny säsong i livet. In i något nytt bättre. I detta ”sista” finns det ett ”lycka till”.

Så jag tänker att i detta ”sista” öppnar sig nya dörrar. Nya möjligheter. Nu frihet. Det man förr kanske trodde var det bästa visar sig kanske inte vara det sämsta men kanske bara bäst bäst. För det bästa ligger framför. Då måste det först bli ett ”sista”.

Så var det dags att tacka för mig….

Så var det dags att tacka för mig….

Det har gått ca 5,5 år sedan jag klev in i Erikshjälpen Jönköping. Ca 10,5 år sedan jag startade min resa inom samma organisation. Efter tre butiker, två av dom ny/omstart så är resan slut. En fantastisk resa. Många gånger oerhört jobbigt men mestadels så enormt stimulerande.

Det har varit fantastiska år. Att tillsammans med volontärer och kollegor fått gör skillnad. Nästan lite synd att inte ha sammanställt allt det överskott vi lyckats fått till. Men det är i alla fall några miljoner. Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kan vi göra så mycket mer.

Min regionchef berättade att vi tillsammans i vår butik har under dessa år fått ett överskott på ca 25 miljoner. Helt galet. Så stolt och tacksam att vi alla, tillsammans, kunnat få det. Så fantastiskt underbart

I går kväll tog mina kollegor med mig till ”min” strand och grillade. Jag är helt uppfylld av denna underbara grupp. Så tacksam för alla, dess olikheter, dess kompetenser, dess varma goa omsorg , dess närhet till Gud, dess böneröst. Dom är guld värda. Om någon i butiksledningen läser detta, till er vill jag bara säga: ”var rädd om dom, vårda dom, ge dom stöd och uppmuntran. Gör allt ni kan för att ge dom det dom behöver för att göra ett bra jobb. Det kommer välsigna butiken, det kommer välsigna mottagarna av överskottet. Det kommer välsigna er i ert uppdrag som butiksledning/styrelse.

Tack för all uppmuntran jag fått. Tack för förbön.

Tänk att få se att pengarna gjort nytta hos den mest utsatte i tex Tanzania, Etiopien, Sydsudan. Tänk att vi fått stödja en ensamme föräldern i vår egen stad. Tänk att vi kunnat ge matkassar. Hjälpt en nyanländ med språk och stöd. Gett tak över huvudet för en eu-emigrant.

Sista dagen med gänget kunde inte avslutas bättre än denna utsikt. Stort tack erikshjälpen i Jönköping. Stort tack pingstkyrkan i Jönköping. Tack för förtroendet att fått jobba i butiken i över 5 år. Tack för mer än 10 år i Erikshjälpens verksamhet.

Till er alla som sa att nu gärna ville träffa mig innan jag slutade, men där er tid inte räckte till för det, hade gärna träffat er. Men ser fram emot ett möte när så blir möjligt. Stort tack till er också. Uppskattat era goda tillrop. Var rädd om er.

Glöm inte att stanna upp när Gud talar med dig

Upptäckte till förundran för någon dag sedan hur jag hade agerat vid en händelse för en tid sedan. Det blev en tankeställare

Kanske har du läst i min blogg om besöket vid Store Mosse. Där läste jag på en skylt om rocknar. En händelse där bilden började tala och jag uppfattade att Gud hade något att tala med mig om där. När jag reflekterade tillbaka inser jag att jag inte stannade nog länge. Inser att där borde jag ha stannat upp längre. För att låta den stunden bli ”färdig”.

När Gud talar med oss behöver vi stanna upp. Börja lyssna och prata med honom. Att låta oss ge tid för det.

När Gud talar kan det vara en stilla viskning som vi behöver vara uppmärksamma på. Kanske kräver det att vi stillar ner oss lite extra. Och bara fokuserar på att lyssna.

När en bild börjar tala ett budskap till oss behöver vi stanna upp och låta bilden bearbeta oss. Liksom låta den tala till punkt.

Det kan vara en tanke vi får. En tanke som behöver tid att få verka fram. Att vi låter den få ta ut svängarna och göra oss delaktiga

Jag tror helt klart att Gud kan ta upp tråden. För han inser att vi kan bli störda och tappar fokus. Han vill ju gärna få tillgång till oss vid första försöket. Men när vi tappar tråden kan han fånga upp den igen. Ändå tror jag att han vill få tillfället där och då. Det är ju därför han börjar tala med oss.

Kanske infinner det sig en osäkerhet och ovisshet om det nu verkligen är Gud. Jag vill uppmuntra dig till att tro och lita till att det är Gud som vill dig något. Du behöver inte tvivla på att han tagit fel person. Han vet vad han gör. Det kan vara ett oväntat besök men det är inte oplanerat från hans sida.

Tänker på Samuel i gamla testamentet. Gud försökte tala med honom. Men han trodde det var Eli. Till slut insåg Eli att det var Gud som ville tala. Då säger Eli så här:

”Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats.”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:9‬ ‭SFB15‬‬

Så återkommer Gud till Samuel. Samuel svarar…

”Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” Då sade Herren till Samuel……”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:10-11‬ ‭SFB15‬‬

Nästa gång vill jag svara: ”Tala Herre jag vill lyssna till dig”. Vad vill du svara när han kommer till dig ?

Vi behöver låta Gud tala till punkt när han kommer för ett litet prat. Bara vi själva kan besluta oss för det.

Vätskekontroll

Man får ju upp lite gamla minnen på Facebook. Igår kom denna bild upp:

Vi skojade lite med vår vän Astrid. Vi tyckte hon behövde en vätskekontroll vid vårt hus när hon var ute och sprang.

När man har ett längre lopp som tex wasaloppet, så har man vätske- och matkontroller. För att kunna vara uthållig så krävs det sådana stopp.

Så är det i livet också. Livet behöver sin påfyllning av energi för att kunna framskrida. Likaså vilokontroller.

Ser vi till det andliga livet är dessa ”vätskekontroller” också viktiga. Försatt tron ska kunna utvecklas och växa. Så att den kan bevaras. Dessa ”vätskekontroller” kan vara bönelivet, gudstjänstlivet, stunden med bibelläsandet, lovsången, ja sådana stunder där vi stannar upp en stund vid Guds sida.

Så det är inte bara löparen som behöver en vätskekontroll. Hela livet behöver det. Andliga såväl det fysiska livet.

Löparen behöver planera sitt vätskeintag. Frågan är hur vi planerar vår andliga vätskekontroll. Är vi lika noga med dessa båda sidor av livet?

Jag längtar verkligen efter att få vara på en vanlig gudstjänst igen. Jag behöver denna andliga vätskekontroll. Webbgudstjänster är bra. Bättre än inget. Men liksom man behöver gemenskap på olika områden i livet behöver vi gemenskap i det andliga livet också. Där är gudstjänsten en viktig ingrediens.

Så glöm inte dina vätskekontroller – varken dom fysiska eller andliga.

När man går sönder ….

I lördags var jag ut på min 8:e löprunda för denna säsong. Sen i starten detta år. Men pandemin har, för mig, satt käppar i hjulet. Så gör jag min bästa kilometer på länge. Bästa tid. Bästa känsla. Och då händer det. Jag går sönder i vadmuskeln. Riktigt surt. Så nu blir det lugna promenader och cykel ett tag framöver.

Att gå sönder i en muskel är väl en sak. För somliga en ickefråga. För den som älskar att springa som motionsinslag nästan en katastrof. Nu kan jag ju välja andra former av träning tills det funkar igen.

Värre är att gå sönder i själen. Sådan sår är svårare att hantera. Kanske svårare att läka. Svårare att komma över. Svårare att hitta ett förhållningssätt till. En vadmuskeln kanske mest påminner om sin skada när man belastar den. En söndrad själ kan belasta oss hela tiden.

Psalm 23 har återkommit, som jag tror jag inte är ensam om, ofta till mig. Den andas mycket om Guds omsorg. För länge sedan skrev jag om den psalmen i flera avsnitt. Ja, det har nog blir rätt många bloggar om den får jag väl erkänna. Guds omsorg om trasiga själar är stor. Metoder och rehabiliteringsplaner med olika inriktningar i all ära, men jag tror att han är bäst på att möta och hjälpa trasiga själar.

En sångstrof rann upp i minnet. En textrad som lyder: ”Herren tar vård om dig”. Det är en verklighet. Det är en möjlighet. Det är hans kärlek till dig. Jag vill ge den till dig idag. Herren tar vård om dig. Om så det är en ytliga sorg du går igenom eller du gräver djupt i den söndriga själens djupa fåror. Gud vill och kan vårda dig.

[ 1 ]
Var ej bekymrad vad än som sker
Herren tar vård om dig
Han av sin trofasta kärlek ger
Herren tar vård om dig

[Refräng]
Herren tar vård om dig
Ingen som han hjälpa dig kan
Ja, han tar vård om dig
Herren tar vård om dig

[ 2 ]
Bördor som tynger
Han lyfter av
Herren tar vård om dig
Stormar han stillar på livets hav

[ 3 ]
Vad som än möter dig på din väg
Herren tar vård om dig
Allt honom barnsligt och öppet säg
Herren tar vård om dig

[ 4 ]
Allt du behöver Han skänker fritt
Herren tar vård om dig
Allt genom honom av nåd är ditt
Herren tar vård om dig

One Way Brother har sjungit in den o finns på Spotify. Eller varför inte lyssna till Gud har omsorg om dig från Minns du sången på SVT

Inte lätt att trösta när man själv gråter

Känner du igen dig i den rubriken?

Inte lätt att trösta när man själv gråter

Kanske, för just då är man själv i behov av att bli tröstad. Man har svårt att se den andres behov för att sina egna tårar hindrar utsikten. Man kanske gärna vill men förmågan eller kraften finns inte riktigt där. Tårarna gör slut på orken.

Ändå är tårar en ventil för att vädra ut ångesten och smärtan så att ny frisk luft av goda känslor kan komma in igen. En ventil där det unkna jobbiga får sippra ut. Kanske är tårar vägen till vändningen. Vägen till ett nytt känsloläge. Därför tror jag att tårar i grunden är något bra.

Tårar lättar på trycket. Med den vetskapen är det förunderligt att man håller dom inne. Särskilt vi män gör nog det. Men vi tror nog att det är ett tecken på svaghet. Med det är nog mer är ett tecken på vishet.

När man har svårt att trösta när man gråter kanske man kan gråta tillsammans. Båda behöver tårarnas rening och resning. Där, mitt i tårarnas kamp händer något vackert. Helt plötsligt har man tröstat. Det man minst trodde, att det inte går att trösta genom sina tårar, har man just tröstat.

Kanske är det också så att den som gråter kan förstå den andre som gråter på ett bättre sätt. Jag är lite allergisk mot uttryck där man får höra hur någon ”förstår” den andres situation när den aldrig varit i det.

Nu tänker jag inte att man ska ha en orgie av tårar ihop. Det leder nog ingenstans. Men var inte rädd att gråta med den som gråter. Det är inte farligt. Kanske rent av är vägen vidare.

”Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭12:15‬ ‭NUB‬‬

Kanske är just den väg som Jesus uppmuntrar oss till. Han som sägs har mött det vi mött. Han, om någon, kan förstå oss. Denne Jesus gråter med dig. Skrattar med dig. Känner med dig. Så när du gråter inför honom är han den bäste att förstå dina tårar. Hans tårar hindrar inte hans utsikt över din smärta. Där, genom tårarna , möter han dina tårar till tröst, till rening, till resning. Och du får återigen fast mark under dina fötter.