Vad är din Goliat?

Idag i vår läsning i ”Läs med mig” har vi hamnat i berättelsen om David och Goliat.

En intressant berättelse om hur David vågar gå emot Goliat som skrämt upp hela Israels armé. David såg inte främst på att Goliat var stor och resligt. Att han såg skrämmande ut med all sin rustning.

Han såg främst till den Gud som hjälpt honom övervinna björn och lejon. Som gett honom mod och kraft. Den Gud tänkte David skulle även denna gång övervinna denna Goliat.

Goliat … Vad eller vem är din ”Goliat” i livet? Att läsa om Davids tilltro till Gud kan hjälpa oss att övervinna vår ”Goliat”. Gud är större än alla dina fiender. Hur stora och skrämmande de än verkar likt den Goliat David mötte.

Dom övriga runt Goliat blev rädda för som såg bara hans storlek. Dom trodde sig veta att han var för stark för dom. Som kanske hade rätt. Men dom glömde att se till att dom hade en Gud som var större än honom.

Det är lätt för att att stirra oss blinda på omöjligheterna som vi tycker oss se. Och glömmer att vi har en Gud som är större än alla dessa omöjligheter. Dom riktiga likväl som som i själva verket bara finns som påhittade spöken inom oss.

Din ”goliat” i livet är inte svårare för Gud än den Goliat David mötte. Fokusera på rätt sak. Fokusera på den Gud som har all makt. Han är större än din ”goliat”.


Idag ber vi för riksdagsman Charlotte Nordström (M)

Vid stilla vatten

Han för mig till stilla vatten där jag finner ro

Orden kommer från psalm 23. En av dom mest lästa psalmer, så tror jag det är i alla fall. Troligen dom verser jag läst mest i bibeln. Har mest noteringar i marginalen. Mest färgglada noteringar. Finns inte plats för fler kommentarer liksom. Ändå återkommer jag till den. Gång på gång. Den ger en barmhärtig tydlighet i vad den vill förmedla.

Han för mig till stilla vatten där jag finner ro

Stilla vatten – för någon dag sedan var jag ner till samma vatten. Då regnade det och blåste. Sjön var inte lugn. Det gick lite vågor. Det inbjöd inte till att stanna länge för att njuta. Då var det mer av stress och ovilja som det vattnet gav mig. En gång var lärjungarna ute på en vredgad sjö. Man var långt ifrån en stilla upplevelse som man kan komma. Då hutar han åt vinden och säger ’tig var stilla’ och sjön blir som psalmisten beskriver den ’som stilla vatten’. Och deras fortsatta seglats blir en välsignad sjön tur.

Tänk att du som upplever vattnet som mer oroligt kan få höra samma ord över ditt liv. Där Jesus får utropa sitt ’tog var stilla’ och du får återigen uppleva stilla vatten.

Han för mig till stilla vatten där jag finner ro

Att se den spegelblanka sjön stillar en inre ”sjö som är i rörelse”. Det är som att oron i ådrorna får en lugnare rytm.

Så stannar liksom livet upp en stund och en frid sprider sig inom sig. Man får svårt att lämna platsen. För den gör något gott med ens inre.

Eskilstuna ån kan ha många ansikten. Vid några platser kan det vara ett brusande vatten som gör att man knappt km prata med den man har intill sig. Men längre bort flyter det stilla framåt. Kanske är livet så. Man får välja vilka vatten man stannar vid.

Han för mig till stilla vatten där jag finner ro

Min tacksamhet till Gud som för mig till stilla vatten är stor. För löftet finns där. Där kommer jag finna ro. Att finna den behöver vi alla då och då. Och han vill att vi ska finna denna ro. För den gör oss gott. Så låt sig föras till stilla vatten då och då. Du behöver det.


Idag ber vi för riksdagsman Ola Möller (S)

Guds gömställe

Har du hört om Guds gömställe? Läste om den häromdagen. Gömställe.

” Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»” Psaltaren‬ ‭91‬:‭1‬-‭2‬ ‭1917‬‬

Det finns vackra ord. ’Beskärm’ är ett sådant. Ett ord som betyder ’beskydd’. Den som sitter under Guds beskydd får uppleva hans trygghet.

Kärnbibeln fördjupar detta på sitt eget sätt:

”Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.”
‭‭Psaltaren‬ ‭91‬:‭1‬ ‭SKB‬‬
https://bible.com/bible/1111/psa.91.1.SKB

Det är som att Gud bjuder in oss insett gömställe så kommer ingen upptäcka oss. Och vi kan vara lugna och trygga.

Ibland kan livet vara i ett läge där man skulle vilja krypa in i Guds gömställe. Där man kan känna sig utsatt och behöver extra omsorg. Om det nu kan vara någon skillnad på Guds omsorg. Men jag tänker att du förstår vad jag menar. Man upplever att det man just där och då går igenom har behov av lite extra uppmärksamhet från Gud.

Att då få slappna av i Guds gömställe kan kännas så gott. Inte för att man kan gömma sig hela livet men ibland behövs det.

Beskydd kan likställas med försvar också. Så tänker jag att detta beskärm fungerar. Det är Guds värn omkring oss. Hans försvar för oss. Där han håller uppsikt över oss och läget. Och ger oss sitt understöd i pressade tider. Det är barmhärtigt stort.

Så när det är trångt så är det okej att sätta sig under den högstes beskärm. Hans trygga beskydd och för en tid krypa in i hans gömställe. Där får vi återhämta oss och få ner kraft för nästa steg.

Det är naturligtvis okej att finnas varje dag i goda tider i hans beskydd. Så klart. Men när det så krävs så smyg in under hans beskärm.


Idag ber vi för riksdagsman Thomas Morell (SD)

Detta har vi längtat efter…

Detta har i alla fall jag längtat efter på tok för länge. Men nu kom det. Äntligen. Tre år med råge har vi haft denna pandemi. Men nu meddelar WHO att den betraktas inte längre som en internationellt folkhälsohot. Den 30 Januari 2020 klassades covid som en pandemi.

Vad har dessa tre år lärt oss? Ibland undrar jag om vi lärt oss så mycket. Jag är rädd för att, trots att detta har påverkat oss så negativt, känner vi oss lika odödliga som före pandemin.

När jag gick i en affär i onsdags så tog man bort klistermärkena på golvet som uppmanade till att hålla avstånd. I över tre år har vi uppmanats att hålla distans till varandra. Vad har det gjort med oss som folk? Kommer vi kramas mer nu? Hälsa varandra i hand? Jag har nästan glömt hur det är att hälsa med ett handslag. Somliga menar att det kommer vi aldrig mer att göra.

På något sätt vill jag nog inte ha tillbaka det kramandet som bara gjordes hit och dit. Kanske mer får bli ett tecken på djupare gemenskap.

Att covid19 finns kvar och kommer alltid att finnas får vi leva med. Men nu kan vi bättre hantera den. Troligen kommer vi aldrig med säkerhet få veta vart den uppstod.

Men den har väckt respekt. Och gett oss respekt att detta kan hända igen. Kommer troligen också att göra det.

Men en sak hoppas jag att vi har lärt oss. Att ta hand om varandra och vilja hjälpa andra. Att vara mer vaksamma över om någon i vår närhet behöver vår hjälp. Det är något vi måste bära med oss i livet.

Vad var den mest hemska jag mötte för egen del i pandemin. Det var den kvällen då jag började känna andnöd och insåg att jag möjligen kunde ha fått covid. Sjukvården ville att jag skulle komma. Ingen kunde köra mig och jag satte mig i bilen med alla rutor nervevade för att känna fri tillgång till luft. Då blev jag rätt så rädd och orolig. Att den snart släppte och jag inte hade fått covid kändes väldigt gott. I ljuset av alla som hamnat i respirator och nästan missat livet är det ingenting. För att inte tala om amma som dött under pandemin. Men det var tillräckligt för att skakas om.

Så tack gode Gud att vi har kommit så här långt. Skulle tro att du har samma bön som jag. Gud, bevara oss från något liknande.

Livet får ett något mer respektfullt över sig när man möter sådant som detta. Det borde stämma oss till eftertanke om hur skört livet är.


Idag ber vi för riksdagsman Johan Löfstrand (S)

Gud lägger märke till dig

I min bibelapp finns det en hjälp till en bibelvers men också en bön om dagen. Jag använder den för lite tänker jag. Men igår så blev den lite extra uppmuntrande.

”Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver.” Filipperbrevet‬ ‭4‬:‭19‬ ‭SFB15‬‬

Så kunde man läsa följande:

Gud lägger märke till dig och han bryr sig om dig.

Det kan kännas som han missar dig. Att han verkar ha så mycket annat för sig. Men tänk så fel det är. Ja, inte att han har mycket att göra. Det har han, tänker jag. Men det påverkar inte hans möjlighet att upptäcka dig. Det hindrar heller inte att han kan bry sig om dig.

Han lägger märke till dig. Hans ögon liksom drar sig till dig. Och det är så barmhärtigt skönt. Han ser dig helt enkelt

Det gör att vi frimodigt söka upp honom med våra behov. Innan du ens talar med honom om det så vet han. Det är rätt gott. Du behöver inte vara blyg. Han vet ju redan. Så du kan samtala med honom rakt på sak.

Så du kan vila i att Gud har koll på läget.


Idag ber vi för riksdagsman David Lång (SD)

Vad ser man?

Jag såg en liten film på nätet. Det var en solnedgång där tre personer gör volter. Vackert speglande i vattnet. När jag sitter där och ser på den märker jag hur min blick inte faller på dom som vilar direkt. Utan min blick hamnar mer på speglingen i vattnet. Gör det det för dig med?

Det fick mig att tänka till. Är det vi reflekterar som får andras uppmärksamhet än det vi i själva verket är?

Vad vill vi reflektera? Vilket återsken vill vi ge? Vad vill vi ska bli den bestående bilden? Vad vill vi att andra ska komma ihåg?

Vad ser du hos andra? Ser du det den är, gör eller frukten av det?

Tänker också) att allt vi gör reflekteras på något sätt. Det inte bara sker utan det finns många vinklar på det. Det blir som en spegelbild av det. Folk ser det utifrån sin horisont. På sitt vis. Reflekterar och bedömer utifrån sin referensram.

Den filmen fick mig att fundera på att allt som sker ses från så många olika håll. På olika sätt. På gott och ont. Mest gott hoppas jag.

Allt behöver inte bara vara det man först ser. Tänk på det. Det kan finns ett annat sätt att se på det.

Ja , detta blev rätt filosofiskt kryptiskt. Men ändå.

En spegelbild uppleva som ett djup. Mitt liv med min tro påminner om att det finns många djup. En del syns tydligt. Annat är bara mellan mig och Gud. Båda dom dimensionerna vill jag ha i mitt liv.

Livet med Gud längtar och drar i mig att det behöver fördjupas. Hur har du det? Det är ingen frälsningssak i det. Men vi anar att i den dimensionen finns det något mer att upptäcka.


Idag ber vi för riksdagsman Kerstin Lundgren (C)

Låt all oro och ångest sköljas bort

I vår kyrka brukar vi ha, som många andra kyrkor, lovsång. Vi sjöng en sång i söndags som fick hänga kvar hos mig ett tag. Du som är törstig heter den Du kan lyssna till den här.

Den har en ljuv ton i sig. Jag tror inte att oro och ångest bara suddas ut. Lika väl att man inte trollar bort det. Oro kan verkligen sättas sig i djupet hos oss. Det behövs oftast något mer än bara lite uppmuntran för att förändring ska ske.

Sången har en djup ton av något heligt över sig. För den hänvisar till Guds livgivande flöde som har förmåga att skölja bort oro och ångest. När Anden kommer och rör vid oss är det som att den, med sitt livgivande vatten, sköljer bort det. På djupet inom oss rör han vid oron.

Kanske är du en av dom som har oro och ångest inom dig. Oro för något speciellt eller så finns den där bara. Den här sången tror jag kan hjälp dig att söka denna andliga ström från himlen in genom ditt liv. Kanske kan din bön vara ”kom min herre kom”. Vila i att han kommer till dig med sin frid.

Idag ber jag att din oro ska få sköljas bort. Att ångesten ska få följa med i den strömmen.

Här kommer texten:

Du som är törstig
Du som är svag
Kom till Hans källa
Drick av vattnet som ger dig liv

Låt all oro och ångest
Sköljas bort
I Hans drömmar av kärlek
Som djupt ropar ut till ljud
Ber jag dig

Kom, min Herre, kom
Kom, min Herre, kom (du som är törstig)


Idag ber vi för riksdagsman Helena Lindahl (C)

Rörd ända in i hjärtat

Ibland kan vi känna inom oss när något särskilt händer eller är i görningen. Det liksom är något inom oss som vill säga något men vi förstår inte riktigt vad det är. Så försöker vi tolka dessa känslor.

Strax efter Jesu död går två personer mot Emmaus. Som benämns oftast som ”emmausvandrarna”. Dom är rätt bedrövade över vad som skett i Jerusalem, det som hade hänt med Jesus. Dom var kört berörda över det.

När dom går där slår en man följe med dom. Dom börjar samtala. Och samtalet kretsar om det som hänt Jerusalem. Det går djupare in i historien om vad som hänt. Mannen tar med dom i Moseböckerna och berättar om orsak och verkan på något förunderligt sätt. När dom sen hamnar i värdshuset och ska äta tillsammans försvinner denne man ut deras närvaro. Hur märkligt som helst. Men deras reflektion blev:

”De sade till varandra: ”Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?”” ‭‭Lukas‬ ‭24‬:‭32‬ ‭SKB‬‬

Jag tänker mig att precis så här kan det upplevas när Gud gör sig synlig för oss men vi förstår det inte till en början. Vi kan känna inom oss att något är i görningen. Det liksom är något inom oss som vill säga något men vi förstår inte riktigt vad det är. Så försöker vi tolka dessa känslor. Men det är inte så enkelt.

Om vi är medvetna om detta så skulle det kunna innebära att vi skulle kunna vara med uppmärksam och förstående nästa gång han kommer. Eller hur?

Ibland tror jag att vi förväntar oss att Gud ska komma utifrån oss. Alltså komma till oss på något sätt. Kanske genom någon person som ett redskap för Gud. Men kan det varande att Gud kommer mer inifrån ? Att likt Emmausvandrarna uppleva att dom blev rörda ända in i hjärtat? Jag tänker att så kan det vara dom flesta gånger. Att Gud kommer inifrån oss. Inte för att vi är Gud. Men i Predikaren står det att Gud har lagt evigheten i vårt inre.

När Gud kommer oss nära blir vi rörda ända in i hjärtat. Det är en fantastisk upplevelse som gör att himlen landar inom oss. Det är det enorma med den kristna tron. För den är verklig och vi kan förnimma detta påtagligt inom oss. Så kanske är vi något av emmausvandrare vi med……


Idag ber vi för riksdagsman Gustaf Lantz (S)

Dymmelonsdag

Visste du att denna dag kallas för dymmelonsdagen? Så skriver Nordiska museet på sin hemsida:

Den sista veckan i fastan kallas ”stilla veckan” eller ”dymmelveckan” och inleds med palmsöndagen. Onsdagen i stilla veckan kallas dymmelonsdag efter det medeltida bruket att vira tyg kring kyrkklockornas kläppar för att de skulle ljuda dovt. Eller också byttes de vanliga ut mot träkläppar (dymmel = träplugg, träkläpp). Då ansågs påskfriden börja, den strängt markerade stillheten inför den stora helgen.

Läste också att klockans järnklubba kunde bytas ut till en i trä. Vilket gav en dovare klang. Denna träklubba kallades dymmel.

Stilla veckan … så stilla att till och med kyrkklockorna dämpades. Det var och är en tid då man särskilt betänker Jesu lidande väg till korset och kamp. Silla veckan var nog förr mycket mer hållen. Men kanske är det dags att återuppväcka denna vecka. Jag hr mött dom som verkligen låter denna vecka vara stilla. I eftertänksamhet och kontemplation. Man låter veckans olika händelser sjunka in. Långfredagen var ofta förr i sorgens tid. Man klädde sig svart. Inga extra saker gjordes. Inga förlustelser.

Kanske kan ändå, mitt i jobb och stress, en stilla stund vävas in. En sin av eftertänksamhet. Där du och jag stannar upp. Påskens budskap är i sig segerns tecken. Så vi har facit.

Stanna upp en stund. Dra dig undan. Stilla dig en stund. Lyssna inifrån vad Gud har för budskap till dig denna påsk. I morgon är det skärtorsdag och du kan följa Jesu väg till korset. Låtklockorna ringa in påsken i ditt liv. Det är en tid av reflektion. En tid av upptäckt. För liksom Gud sände Sin son Jesus till jorden vill han sända sin närhet till dig idag.


Idag ber vi för riksdagsman Tomas Kronståhl (S)

Du har alltid varit trofast mot mig.

Bo Järpehag har skrivit en sång som heter Din Godhet. Älskar den sången. Den säger så mycket.

Vad än livet än har gett kan jag verkligen skriva under på att Gud har varit trofast. För jag tror inte mitt liv har varit så annorlunda än någon annans liv. Motgångar, medgångar, bekymmer och glädje. När jag ser tillbaka ser jag att Gud har varit med. När jag trott att Gud varit långt borta ser jag i efterhand att han varit där. Allt på grund av att han är trofast.

Jag älskar Dig, för Din nåd ska aldrig svika
Alla dar, är jag buren i Din hand
Från den stunden när jag vaknar
Tills jag lägger mig igen
Vill jag sjunga om Din godhet, min Gud

Det ger mig en förvissning om att han kommer vara med även i framtiden. Jag tar mig an framtiden med tryggheten om att han är lika trofast då med.

Att Gud är trofast är hans specialitet. Det ligger i hans väsen. Han är det av bara farten. Det är naturligt för honom att vara trofast. Det är stort.

Jag skickar med texten in i din dag. Notera en sak i texten: ”Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig”. Så där du går fram idag, i morgon och alltid så kommer hans godhet att följa dig.

Här kommer texten. Vill du lyssna så hittar du länken här.

Du har alltid varit trofast
Du har alltid varit god, så god
Så länge jag har kraft att andas
Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud

Din milda röst, den har lett mig genom elden
När natten föll var Du ändå alltid nära
Du är min gode Fader, Du är min bästa vän
Och jag har levt i Din godhet, min Gud

Du har alltid varit trofast
Du har alltid varit god, så god
Så länge jag har kraft att andas
Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig…..


Idag ber vi för riksdagsman Niklas Karlsson (S)