Tro för varje gata ….

I söndags sjöng vi en lovsång ingår kyrka som heter ”Vägar Vidare”. Vers två lyder:

” Du, vår Gud är hoppet för denna jord.
Så för gatorna där vi bor; ge oss större tro.
Du, vår Gud, är sanningen och vägen fram.
Vi vill va ljus, vara salt. Sänd oss överallt.

Är det något jag tror vi behöver få större tro för så är det alla som bor på vår egen gata. Det är inte lätt att vara frimodig där

I vår stad har vi rätt många skjutningar i relation till andra städer. Det sägs att dom flesta skjutningar som just nu sker sker i vår stad. När man frågat några i tex Årby har man tappat hoppet. Men är orolig. Lätt att tappa tron på att det kan ske en förändring.

Och Din vind Gud, den fyller oss med mod.
Vi har frihet att drömma stort,
för Din Ande bor i oss.

Är det något vi behöver så är det mod. Mod att våga visa på hoppet. På möjlighet. På en kraft som kan förändra. För det finns verkligen hopp. Första versen i sången säger:

Du, vår Gud, Du talar och dagen gryr.
Det är mörkret som måste fly, för Du är ljus.
Du, vår Gud, Ditt leende värmer oss.
Alla lögnerna smälter bort. Vi kan resa oss. ”

Det finns kraft och makt i Guds talade Ord. Vi behöver visa den på vår egen gata. I vår egen stadsdel. Vår eget samhälle. Vi behöver inte titta längre bort än så – till vår granne.

Tänker på en vers i 1 Johannes brev: ”Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen.”
‭‭Första Johannesbrevet‬ ‭4:4‬ ‭SFB15‬‬

Sången slutar med dessa ord:

Du är ljuset, Du är vägen.
Du är sanning, Du är liv.
Du är hoppet som ger styrka.
Du är Gud, vi följer Dig.”

Kanske kan denna lovsång får sjuda i ditt inre idag. Du kan lyssna till den här (Spotify). Eller här (youtube). Vi kan be om att få större tro för gatorna där vi bor.

Nära men ändå långt borta

Vår pastor predikade om Judas igår i kyrkan. Kanske inte den enklaste utgångspunkten att ha. Men ändå rätt viktig. Jag började fundera vidare när jag kom hem.

Judas var en av dom tolv. Man skulle kunna tänka sig att han aldrig skulle kunna tänka sig göra det han gjorde. Men så blev det. Han var en av dom tolv men ändå så utlämnade han Jesus.


Man kan vara väldigt nära men ändå så långt bort.


Slutsatsen man kan dra är att man kan vara väldigt nära Jesus men ändå väldigt långt bort. Man kan i den större bilden vara en som håller sig nära Jesus. Men kommer man lite närmre så håller man ändå en distans till Jesus.

För mig blev det en tankeställare. Kanske för dig med. Är jag nära men ändå långt borta? Hur förhåller jag mig till närheten till Jesus?

Hur nära håller jag mig Jesus utan att det blir en distans i relationen? Tänker att det handlar om hur mycket Jesus får påverka mitt liv. Nära men inte för nära.

Vi kan vara nära Jesus men ändå inte där. Som när vi står och pratar med någon men lyssnar inte. Vi är liksom frånvarande fast vi är närvarade.

En sak är jag säker på. Från Jesu sida finns det bara en närhet. Närhet med stort N. Han vill inte vara på distans.

Tänker att en fråga att ställa sig hur nära är jag Jesus idag? Hur nära vill jag vara? Finns det något som göra att vi hindras att vara nära? Kanske agerar vi så att vi funderar på hur långt bort vi kan hålla oss utan att tapp välsignelsen. Låter ju dumt men kanske ligger det någon liten sanning i det kanske ….

Ett vet jag, att en nära närhet leder till ett välsignat liv. Tror att det är just det vi söker i vår tro på Jesus.

Läs med mig – Matteusevangeliet Kapitel 27

Ånger … 27:3. Judas ångrade. Han ville återlämna pengarna. Men det går snett för honom. 

Ingen sann anklagelse … 27:11ff. Man kan konstatera att alla anklagelser var osanna mot Jesus. Han var i allt syndfri men tog våra synder på sig. Folket var förblindade och vilseledda. Det gjorde att en upprorsmakare blev istället frigiven och Jesus dömd. 

Hans blod må komma över oss … 27:25. Dom visste nog inte vad dom sa. 

Anslaget … 27:37 Det var sannolikt Pilatus erkännande att det var Guds Son han dömde till döden. ”Detta är Jesus, Judarnas Konung”. 

Ända in i döden …. 27:38ff. … hånades han. Man ville på något sätt sätta dit honom. Vers 42, man ställde ultimatum för att tro på honom. Något som jag tänker sker fortfarande. 

Då brast förlåten … 27:51f. Denna väv som lär ha varit någon decimeter tjock brister. En tydlig bild att nu är vägen öppen. Man behöver inte gå via en präst till Gud. Nu kan alla människor ha en egen levande kontakt och relation med Gud. 

Man försökte bevaka graven … 27:65. Pilatus går med på att graven måste vakta så att inget konstigt skulle hända. Pilatus ord avslöjar honom på nytt. Skydda grav ”så gott ni kan”. Jag tror han visste att det var omöjligt.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Ta ett steg i taget

Ta ett steg i taget. Det behövs inte mer för att ta dig framåt.

Ta ett steg i taget – förr eller senare når du målet.

Ta ett steg i taget – för varje steg du tar lämnar du något bakom dig …. längre och längre bort.

Ta ett steg i taget – du måste inte springa.

Ta ett steg i taget – att hoppa över något kan göra att du snubblar istället.

Ta ett steg i taget – steg är till för att tas ett och ett.

Livet är som ”steg efter steg”. Jag kan ibland fundera över varför vingar så bråttom. Varför får man känslan av att somliga av oss vill strunta ingen del steg för komma fortare fram i livet. Så missar man processerna som gör att vi mognar och får ett mer stadigt liv.

Ibland tänker jag att vi gärna vill skynda på stegen för att det vi möter är så jobbigt. Vi tar gärna en omväg eller så hoppas vi att vi kan springa fort förbi. Men vi upptäcker att det går inte.

Var trygg i att dom steg du tar kommer att göra dig framåt. Om än du tycker att du står och stampar just nu. Utvecklingen, lösningen, hoppet verkar inte ta några större steg framåt just nu. Men lita till att stegen du tar för dig faktiskt framåt. Men låt det ta den tid det tar. Bed om uthållighet och mod att våga ta även dom små stegen.

Idag läste jag återigen Matteus 28:20.

”…/… Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Eller som den levande bibeln uttrycker…

” …/… Och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.”

En annan översättning säger….

”…/… och jag s k a l l alltid vara med er till tidsåldrarnas slut.”

Det är som att valmöjligheterna att översätta denna vers är till för att visa alla dom dimensionerna det innebär att vara med Jesus och gå steg för steg med honom.

Se! Upptäck! Kom ihåg! Skall! Alltid! Alla!

När du tar steg för steg går han med dig i din takt. I den takt som för stunden är möjligt. och han går med. Han hoppar inte över något steg.

Tänder ett ljus en kylig kväll

Det märks att nu har värmen släppt taget m oss. Igår kväll var det rätt kyligt. Man blir lite kulen då. Det bästa med denna tid är att nu får vi (ja ja, visst har vi fått det annars med) tända ljus. Ljuset som i sin enkelhet värmen oss nästan inifrån och ut. Det är som att ljuset reflekteras i vårt inre.

Jag tänker att det finns något inom oss som slår an ljuset. Som att det slår an en varm ton inom oss.

”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”” Johannesevangeliet‬ ‭8:12‬ ‭SFB15‬‬

”Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.” Andra Korintierbrevet‬ ‭4:6‬ ‭SFB15‬‬

Bibeln säger också att Jesus tar sin boning i oss när vi tar emot honom i våra liv. Predikaren säger att evigheten är nedlagd inom oss. Evighetens ljus tittar fram där inne.

Kanske är det då inte så konstigt att ett tänt ljus berör oss ibland lite extra varmt. Det finns något av ljus inom oss redan. Ljuset bryter också mörkret. I en tid av oro är det gott att då få tända ljuset.

Så det är rätt gott att tända ett ljus en kylig kväll i en kylig värld. Vi behöver tända många ljus i vår värld. Tänd gärna några ljus du med.

Herre lär mig …. (2)…

…. att be!

”En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.””
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Hur är en bra bön egentligen? Vad ska den innehålla? Hur ska den bedjas?

Somliga är ju så fantastiska att be. Dom formar så ”perfekta” böner att man känner att sin egen blir torftig.

Jag tänker att vi ibland kan ställa för stora krav på oss själva. Att bönen ska bli så bäst den bara kan.

Men jag tänker att det handlar mer om ett avslappnat samtal med den Gud som har all makt i himmelen och på jorden. Denne store Gud som i sin högt uppsatta position är så ödmjuk att Han böjer sig ända ner till oss.

Lärjungarna hade, även dom, behov av att få höra Jesu tankar om hur man ber. Deras önskan blev ”Lär oss att be”. Så vår längtan och bön om samma sak är i gott sällskap. Kanske kan det bli vår bön en tid framöver. Herre, lär oss att be.

Herrens bön – Vår Fader – är en väg. En annan väg är att låta Den Helige Ande leda oss igenom våra böner. Vi har så många hjälpmedel givet oss.

Vem vill du va?

Vem vill du vara egentligen. Tycker Herregud&Co pekar på något viktigt. ”Det handlar inte vem som är, utan vem du är”.

Vem är du? Vem vill du vara? Hur vill du vara?

Vi har nog lite för mycket åsikter om andra. Vi får nog erkänna det. Hur ”dom” beter sig. Hur ”dom” kör. Hur ”dom” säger. Egentligen hur ”dom” är i allt och jag ingenting. Hur ”dom” borde gjort. Osv. Osv.

I grunden handlar det nog om hur vi är. Hur generösa vi är. Hur tillmötesgående vi är. Hur storsinta vi är. Hur stor möjlighet vi har att bara lägga det bakom oss eller åt sidan.

Att möta varandra med respekt är ett vinnande koncept i alla väder. Helt klart på sikt är det så. Det är då vi kommer att lyssna på varandra till slut. Även om vi har olika åsikter.

Så vem vill du va?

Kanske vore något att tänka på i valrörelsen tänker jag. Men definitivt i det vardagliga livet. Vi får gå före med gott exempel så följer andre efter. Det är ett gammalt beprövat sätt och håller än idag.

Vänskap – finns det något vackrare ?

Jag har säkert sagt det förut men säger det igen. Vänskap är nog det vackraste som finns. Möjligen är kärlek vackrare …. Ja det är det men vänskap kommer inte långt efter tänker jag

Igår mötte jag flera av mina gamla vänner. Visst , somliga har jag haft kontakt med via nätet. Men det är något speciellt med sann vänskap. Det är som att möts där man var när man möttes sist. Men det är som det var nyss. Man bara tar upp tråden där man var. Så ett särskilt tack till dig jag mötte igår. Det betydde och betyder väldigt mycket.

Det kan vara ganska svårt att vårda vänskap och relationer. Jag är långt ifrån bäst på det. Inser det. Andra är klart mycket bättre på att ta kontakt än jag. Det får jag jobba på. Förlåt att jag är så dålig på det. Men vad jag uppskattar när man möter ”gamla” vänner. Så tacksam för telefonsamtalet. Mailet. Hälsingen på Messenger.

Jag kan verkligen sakna många av mina gamla vänner genom åren. Alla er som jag hade mer kontakt med förr. Men som nu sker mer sällan. O att det kunde ske oftare.

Vänskap, tänker att du också uppskattar vänskap. Vänskap med gott samtal. Men där tystnad inte blir besvärande väntan. Vänskap där ord värmer men där en blick kan säga mer än tusen ord av uppmuntran. Vänskap som ger mod istället för att lägga krokben. Vänskap där man blir sedd istället för att man vänder bort blicken. Vänskap som ger mersmak än bitter eftersmak. Vänskap där man slår följe efter vägen istället för att lämna någon efter samma väg.

Igår skrev jag om att bli bättre på att inte gå förbi. Idag ber jag om att bli bättre på att vårda relationer och vänskap. Tror att det är en bön som behöver bes ofta. Speciellt i vårt land där man menar att allt för många är just ensamma.

Vill du lyckas?

Kanske är det helt onödig fråga. Skulle tro att alla vill lyckas. Vi kanske inte alltid säger det öppet och tydligt. Men nog finns det något av det hos dom flesta av oss. Vi vill i alla fall inte misslyckas.

Skulle tro att många gånger planerar vi och gör vad vi kan för att just lyckas. Så kommer vi till den punkten då den ambitionen och satsningen går fel. Något händer som kanske ligger till och med utanför vår kontroll. Så går det vi trodde på i stöpet. Kanske både en och två gånger. Då kan det kännas rätt motigt. Frågorna kommer upp inom dig och det blir lätt att ge upp. Men det finns en vers i bibeln jag ofta återvänder till

”Lägg allt du gör i Herrens hand, så kommer dina planer att lyckas.”
‭‭Ordspråksboken‬ ‭16:3‬ ‭B2000

Du som följer mig vet att jag gärna stannar upp i kärnbibeln nu för tiden. Så är det med denna vers också.

”Överlämna (anförtro; ”rulla över”) dina verk [allt du gör och vill att göra] till Herren (Jahve), så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade). [Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]”
‭‭Ordspråksboken‬ ‭16:3‬ ‭SKB‬‬

Vilka löften denna vers ger. Överlämna och anförtro Gud det du vill göra. Så ska det du tänker att du vill göra ha framgång. Inte bara det. Dom ska bestå stå fasta och bli etablerade.

Det kan uppfattas som det låter som att man bara har att knäppa med fingrarna så sker det. Men det är att ta det för långt. Men det finns ett djup inatt överlämna sin plan åt Gud.

När vi gör det så för vi en dialog med Gud. Och när vi låter honom befrukta planerna så kalibreras dom med Guds tanke för oss. Den mixen är så bra.

En gång skrev jag om ordet anförtro. (Du kan läsa det här). Det är ett vackert ord med flera djup. Tänker att det är vad vi behöver göra. Anförtro det vi tänker och planerar till Gud.

Så jag funderar ….. om vi vill lyckas, vilket jag tror att vi vill, så finns det en väg, ett sätt, att följa. Att anförtro Gud det man vill. I det samtalet kommer våra planer kalibreras med Guds välsignade tanke för våra liv. Då finns det ett löfte i det. Visst är det värt ett försök?

Framsynt

Jag sitter och åter lyssnar på intervjuer med Sten-Gunnar Hedin. Han fick nyligen avsluta sitt liv här på jorden. En respekterad man och pastor inom pingströrelsen. Han visste om att han var svårt sjuk och att han inte hade långt kvar att leva.

Det som var så tydligt hos honom var att han visste att han tillhörde en annan värld också. Himlens värld. Det som blir så tydligt i hans berättelse var att han var så trygg i detta. Så trygg.

Det var som att han har så framsynt. Alltså att han såg längre fram. Och det han såg gjord honom trygg. Tilliten till Gud. Hoppet om en evig framtid. Att hans tro inte bara bara var en idé utan ett verkligt liv. Han så viss om att hans tro på Gud skulle bära hela vägen. Att vägen till himlen, genom pärleporten som stod öppen för honom


Är det något jag vill vara så är det att vara så framsynt.


Essge, som han var dra kallades, vittnar om något stort i tron Gud. Tilliten. Vissheten. Tryggheten. Det är vad du har i tron.

Till dig som redan tror – den tryggheten finns i din tro. Påminn dig om det. I allt du möter så håller din tro ända fram. Ända till slutet som egentligen stavas ’början’.

Till dig som ännu inte tror – det denna trygghet vi människor söker i livet. Den tryggheten hittar du i tron på Jesus. Det är stort och barmhärtigt.

Synonymer till framsynt är förutseende, vidsynt, förutsägande, profetisk, visionär, fjärrsynt, förtänksam, strategisk. Ord som verkligen fördjupat den framsynthet jag tänker på. Min bild av detta i ljuset om vår framtid i tron är mycket av detta. Tänker att varje ord av synonym beskriver vår framtidstro om livet och evigheten.

Jag vill påminna dig som kämpar på olika sätt….

Du kan, likt Essge, ha samma tillit till din framtid. Hur stormigt det än är just nu kommer inte denna storm besegra dig.

Den kommer inte besegra dig

Det är det stora med trons framsynthet. Den ser längre bort en det stormiga. Den ser segern som vår tro ger visshet om. Det är barmhärtigt stort.