Strandsatt

En sak jag saknar just nu är en varm sommarkväll. Då man efter jobbet kan ta med dig sin strandstol till sandstranden. För njuta av solen, vattnet och kanske lite på grillen. I den bemärkelsen är jag gärna strandsatt. 😉

Strandsatt är ju annars något helt annat. Det kan vara att bli lämnad i sticket. Utlämnad. Hjälplös. För resenären vars flyg inte går som det ska kan bli strandsatta. Utlämnade. Så blir man kvar någonstans man egentligen inte vill vara.

Jag kan tänka mig att många känner sig strandsatta idag. Man får inte leva som man vill. Man kanske blivit av med jobbet. Situationer för att man blivit ”låst”. Man kan inte gå vidare på något sätt. Man vill helt enkelt något annat med sitt liv än det just nu är. Och verkar vara så för evigt.

Jag kan tänka mig att man lätt blir besviken då. På gränsen till bitter. Att finnas där man inte vill vara men inte har makten att ändra det. Ser inget väg vidare. Man känner sig fast. Jag kan förstå frustrationen.

Det behövs mod att förändra detta. Kraft till att våga förändring. På något sätt ta makten över läget. Göra något åt det helt enkelt. Vill man ha förändring får man själv vara den förändringen.

Lättare sagt än gjort. Men jag tänker mig att denna förändring kommer inifrån oss själva. Att inte vänta på att någon annan ska göra det.

Min bön denna dag blir denna:

🙏 Herre, skapa vägen vidare för den dom upplever sig strandsatt på något sätt. Ge den mod att förändra. Skapa Herre den förändring som måste till.

Snårig mötesplats

Mötesplatser kan vara på lätta att hitta. Somliga kan vara lite snåriga att hitta. Andra kan vara svåra att hantera. Somliga mötesplatser är efterlängtade. En del mötesplatser ser man med glädje att det är många där. Andra skulle man helst bara vilja vara två vid.

När jag var ute och åkte på småvägarna på Öland var det ofta väldigt trångt. Mötet med andra bilar fick ske med försiktighet. Det underlättade helt klart med mötesplatserna. Där kunde man mötas på ett säkert sätt.

Idag är mötesplatserna eftertraktade. Mitt i pandemin så saknar man verkligen tiden för att mötas.

Mötesplatser kan vara svåra. Trots att dom finns där så blir det inga riktiga möten. Det är som när man möter en bil på den trånga vägen. Man ser till att man möts så att man snabbt kan ta sig vidare. Så träffas vi som människor men ändå inte.

Mötesplatser kan också vara precis tvärtom. Man stannar länge och gärna. Inte så viktigt att komma vidare på vägen. Men delar livet. När man väl kör vidare är man fyllde av en inte god känsla. Dom man mött har ”gjort” något med oss. Dom mötesplatserna får gärna bli fler.

Sen finns dom mötesplatserna som man gärna vill ska uppstå. Där djupare möte än kan ske. Som kanske till och med ändrar livsvägen. Kanske till och med byter väg. Vad vet jag. Men dessa mötesplatser gör något särkilt med oss. Blir mer avgörande än andra möten.

Så är några snåriga. Svåra att hitta. Svåra att vara på. Svåra att se andra i. Det kan vara att man själv inte riktigt är ”på banan”. Eller så är omständigheterna komplicerade. Kanske har man då två val att göra. ”Rensa upp snåret” eller ta sig till nästa mötesplats.

Ett är säkert. Det är dom som är på mötesplatsen som skapar dess innehåll och förutsättningar. Man själv avgör hur länge man stannar och gör något åt saken.

🙏Tack gode Gud för alla goda mötesplatser som finns. Tack gode Gud för alla som skapar en god atmosfär där. Tack gode Gud för att du kan välsigna alla mötesplatser. Om dom så är inom oss eller på en fysisk plats.🙏

Gör det samma har han sagt….

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Det gör detsamma har han sagt. Ändå blandar vi ihop korten allt för ofta. Tänker inte i första hand om rasism. Utan mer om hur vi värderar varandra.

Gud gör inte skillnad på någon. Hans förlåtelse gäller alla. Snarare så har vi svårt att kunna tro att den som är värst av alla kan få förlåtelse om den vill och ångrar sig. Men vi begränsar. Inte kan en massmördare få förlåtelse? Eller ?

När det finns en sann ånger finns det en väg till förlåtelse. När det finns en sann omvändelse till att göra bättring finns det en väg till förlåtelse. Lite slarvigt sagt kanske , så gör det då detsamma. Vad som än hänt finns det en försoning som täcker.

Likadant gör detsamma vart vi kommer ifrån. I människor ögon kan det vara en person som tillräknas lågt värde. Folk ser ner på dom. Men Guds ögon är det ingen skillnad. Såsom han ser på dig ser han likadant på alla. Med samma kärlek. Det gör faktiskt detsamma. Jesus älskar ändå. Sen skulle han ibland önska att både du och jag och alla andra tänkte oss för lite mer. Innan vi gjorde vår dumheter. Så vart du än kommer ifrån, vilken nationalitet du än har, så älskar Jesus dig (ändå).

Hela det tänket borde få djupt fäste inom oss. Det skulle göra skillnad i mycket vårt land. Så även över hela våran jord. Det skulle göra skillnad i vårt tänk om andra. I vår handling till andra. I förståelse för andra. Och inte minst sig själv.

Så….

Jesus älskar alla mänskor,
alla människor på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla mänskor på vår jord.

Glöm aldrig det!!

När båten behöver lite tillsyn…

Vår livsbåt kan gå sönder. Helt enkelt ta in vatten. Den blir inte sjöduglig. Då behöver man ta upp den på land för att se över den.

I Jönköping har vi en plats där båtar kan läggas i torrdocka. Allt ifrån större reparationer till underhåll lär man kunna göra där. Varje båt behöver ses över. Nu är jag ju ingen båtmänniska och har således ingen båt. Så jag är ute på svag is nu. Men jag har förstått att varje båt behöver ses över med jämna mellanrum. Kölen behöver rengöras från alger för att få bättre i vattnet. En båt vars skrov går sönder måste i varvet för att lagas. Osv. Osv.

Livets seglats möter mycket som gör att vi kan behöva i varv och torrdocka för en tid.

Sådana tider behöver vi vila i att det kommer nya resor ut på haven. Tids nog är vi redo igen. Men för en tid behöver vi få lite tid för återhämtning och kanske lite ”service”. Kanske läka lite sår. Att då tillåta sig ligga på land ett tag är läkande och viktigt.

Kanske befinner du dig i en sådan period i livet. Vila i det. Du kommer att få kasta loss igen.

Men bli inte kvar när du är färdig. Våga kasta loss ännu en gång. Det finns en ny resa att göra. Jag är rädd för att livets törnar gör att vi ligger ”kvar på land” när det egentligen är dags för nya äventyr. Kanske innebär det nya vågor och stormar. Men så är alltid livet. Oftast är det farbart vatten vi rör oss i.

Så våga kasta loss en gång till. Du har en ny upptäcksfärd att göra. Din tid är nu.

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Man vill ha kakan men inte baka den

🍪 Mina bakkunskaper är mycket små. Det är lätt att räkna det jag bakat. Så där har jag inte mycket att tillföra. Möjligen att rubriken stämmer väldigt bra in på mig när det gäller bakning. Jag vill gärna ha kakan men inte baka den ( ja knappt det heller för jag äter inte mycket kakor 🍪)

Tänker mer på att det är mycket vi vill ha men vi vill inte göra något för att få det. Helst ska någon annan göra det. Vi ska helst bara njuta av det.

Till exempel…..

Vi vill ha en bra miljö att leva i. Bara någon annan avstår all miljöförstöring.

Vi vill ha en god välfärd om bara någon annan är sparsam.

När vattnet börjar sina är det bra om all andra spar …..

När pandemin dra fram ska alla andra ta hänsyn…..

Listan kan säkert göras mycket lång. Men jag tror du fattar min poäng. Man vill ha kakan men inte baka den.

Kanske är det typiskt mänskligt. ”Skulle jag …?” Varför ska jag behöva göra….? Det är ju ingen idé att jag gör spar på miljön eftersom ingen annan gör det. Varför ska vi i Sverige dra ner på koldioxid när andra länder struntar i det?

Jag tänker att vi behöver göra en restart- omstart. Starta om systemet. Så att vi kommer från rätt håll igen. Vi har så många ”buggar” i vår tanke och handling.

Tänk om – gör rätt

Det är väl en bra hållning. Vill vi ha kakan så får vi allt baka den.

Tänk om vi bara visste ….

Tänk om vi bara visste hur det ska bli?

Pandemin har hjälpt oss att få ett nytt perspektiv på vetande. För hela tiden har vi matats med att vi vet inte riktigt hur det blir framöver. När får vi göra si eller så. Vi har fått lära oss att vänta på svaren. Svar som inte varit så enkla att ge eftersom frågorna inte heller varit så lätta att fråga. För allt är så nytt. Ett nytt virus vi aldrig har haft.

Vår trygghet ligger ofta i att vi vet vad som kommer. Våran almanacka fyller vi med händelser och så vet vi tryggt vad som ska ske.

Jag tror att pandemin har hjälpt oss att leva utifrån ett perspektiv av ”vi får se”. Eftersom det har varit rent omöjligt att beskriva framtiden.

Det har också lärt oss att vänta på svaren. Tvingad till att vara nöjd med att svaret dröjer. Helt enkelt finna sig i det. Det är också en god lärdom.

Pandemin har också lärt oss att gå i en annan takt. Ja, inte rent fysisk ( mer än distans i både promenad och kö) men att följa en livstakt som är att vänta.

Något som pandemin också lärt oss är att visa hänsyn och omsorg. Det har vi väl alltid gjort tänker du. Jo möjligen. Men se bara hur många fler har hjälpt äldre att handla tex.

En sak till som vi lärt oss. Det är att vi måste vara förberedda på att detta kan ske fler gånger.

Du kommer säkert på fler saker vi lärt oss. Men kan vi komma ihåg dom jag har nämnt kommer vi långt även efter pandemin.

Det heter ju ”inget ont som inte har något gott med sig”. Så mitt i allt det jobbiga med Corona så finns det också goda sidor. Dom kan vi ta lärdom av.

Rastlöshet

För några dagar sedan funderade jag kring att koppla av. Hur viktigt det är att koppla av. Att när det ges möjlighet koppla på detta koppla av.

Det finns en annan sida som många av oss drabbas till och från av. Rastlöshet.

I helgen som gick fick jag möjlighet till några extra dagar ledigt. Så välbehövligt. Så skönt med att kunna just bara koppla av.

Då händer det som så ofta händer när man haft lite för mycket och väl får ledigt. Ledighetens första dag blev fylld av rastlöshet. Hade svårt att vara still.

Det blev en promenad. Det blev 3 (!) promenader. Typ 20 km. Inget ont som inte har något gått med sig.

Okoncentrerad och nervös betyder ordet. Jag skulle inte påstå att jag var nervös. Nej inte det. Okoncentrerad? Ja, möjligen det. Men mer detta att man inte kan sitta still. Har svårt att ta sig för något. Vill att det ska hända något men samtidigt inte vilja det. Undrar jag om det finns något bra ord för det.

Kanske synonymorden ger bättre beskrivning av fenomen rastlös. Några synonymer är otålig, överenergisk, okoncentrerad och rolös.

Kanske är det just rolös som beskriver det bäst. Rolös. Det finns ingen ro i kroppen.

Tack gode Gud för att detta inte är ett permanent fenomen.

Ibland tänker jag att rastlöshet är en form av avgiftning. Alltså att kroppen är så full av energi/adrenalin från en hektisk tid att det är en reaktion på att kroppen går ner i avkopplat läge.

Då är ju helt plötsligt rastlöshet något bra. Man kommer i sitt rätta element igen.

Vad har du för behov?

Vad har du för behov? Vad är det som påminner sig ständigt hos dig som du saknar i livet?

Till och från i livet känner vi behov av något. Vi kan känna livets tomhet som gör sig påmind. Det kan vara sådant som upptar hela vårt intresse och kraft att vi blir orkeslösa ända in i själen.

Mark 10:51
…/… Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” ……/…”

Om Jesus skulle fråga dig samma fråga, vad skulle du svara då?

…………… ja , vad skulle du svara?

Ibland vet vi så väl men när det kommer till kritan och vi får möjlighet får vi tunghäfta. ”Inte ska jag….?…väl..”

Inte vet jag vad du går och bär på för behov. Jag vet vad jag behöver. Vad behöver du?

Så frågan är ställd…. till dig …

…/… Jesus frågar dig: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” ……/…”

Våga dig att närmare Jesus med ditt svar. Han har omsorg om dig. Kommer att ge dig goda gåvor som är bra för dig.

Min bön blir idag:

🙏Herre, tack att du vill möta våra behov. Tack att du alla goda gåvors givare. Ber sig att du möter den som just nu har bett dig att möta dens behov. Tack för din nåd. Tack för att du välsignar. Herre, detta behov har jag….. kan du hjälpa mig med det? Amen 🙏

Vi avfrostas lite nu

Var ledig igår. Passade på att göra lite sådant man inte göra varje dag. Typ rätt sällan om jag ska vara ärlig. Jag avfrostade min frys i köket. Det var inte katastrof men jag hade lyckats att typ tömma det genom att använda det jag fryst in. (Det är ju rätt ofta det bara fylla på typ…..)

Har du tänkt på att hela vårt samhälle håller på att avfrostas? Jag tänker inte på att det har med våren att göra. Utan mer på att vi blir lite mer vänliga. Lite mer omsorgsfulla.

Jag tror att det dom som haft svårt att handla redan före Corona-tiden. Men nu upptäcker vi dom. Vi ser varandra mer. Vi, i många stycken, visar varandra mer omsorg.

En annans sak jag tänker på att klimatet ”avfrostas”. Ja, nu tänker jag inte på att isar smälter. Utan ”symboliskt”. Har du sett att smoggen är borta i många städer. Vattnet i Venedig är inte smutsigt utan det är klart. Det ena stället efter det andra visar på en bättre miljö. Wow. Nu behöver vi hitta vägen att försöka behålla det. Omöjligt? Kanske. Möjligt? Ja visst!!

Så mitt i allt elände finns det goda effekter att ta till vara på. Att fortsätta ha och visa omsorg. Att hitta alternativ till transport som sparar vår luft och planet. Vi klarar oss rätt bra att inte resa utomlands två gånger per år.

Kanske är det en tid att även avfrosta dåliga relationer. Ett bra läge att be om förlåtelse. Ge varandra en ny möjlighet. Så där du har en frostig relation – låt den värmas upp. Det är läge för islossning. Det är läge för god värme mellan er. Vänta inte på den andres initiativ. Ta det första steget du!!

För nu avfrostas mycket i vår tid. Låt dig drabbas av den positiva kraften.

Ps Kolla in vad Hanna skriver om att avfrosta. Så bra skrivet Ds

Gud måste ha fullt upp…..

Gud måste ha fullt upp. Det är ju rätt stökigt just nu. Så många sjuka. Så många som kämpar. Så många bara företag har minst sagt jobbigt. Så många som just nu ropar till honom om hjälp och stöd. Han måste vara rätt upptagen just nu.

Kommer du ihåg den lilla lådan utanför rektorns eller skolsysters dörr? Den som man tryckte på för att få komma in. Så lyste det en röd lampa för upptagen eller grön för att få komma in. Ibland lyste det gul. Då kunde man vänta. Tänk om Gud hade en sådan på sin dörr. Då skulle den nog lysa rött hela tiden.

Men tack och lov. Gud har inte sådan begränsningar som vi har. Han har ingen röd lampa utanför sin dörr. Han är inte begränsad till att göra en en sak bara. Inte höra på en bara. Nej , hans väsen är något helt annat. Något totalt helt annat.

Vi är många som just nu varje dag ber för alla som är sjuka. Vi ber för all sjukvårdspersonal som kämpar. Vi ber för företagare. Vi ber för vår stad. Vårt land. Vår regering och riksdag. Vi ber för dom som leder arbetet om att hantera pandemin på bästa sätt.

Du har alltid tillgång till Gud. Han är aldrig för upptagen. Vila i att han finns där. Glöm inte att lyssna till honom.

Psalm 91:1-3
Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
han säger till HERREN:
”Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på.”
Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.

För mig finns vilan i hans beskydd. Min tillit till honom finns där. Han räcker till för oss alla.