Ett gammalt verktyg…..

När jag var liten fick jag hjälpa min far att spackla. Det var ett av dom roliga jobben. Mycket roligare än att skruva ur skruv i plank eller dra ur spik.

Min far hade en spackelspade. Hade. För den har jag nu. 😊

Den är så väl använd. Älskar att jobba med den. Har aldrig hittat någon bättre att ersätta den med. Som sagt. Gammal men funkar perfekt.

Ibland tänker jag att vi har för lätt att rata gamla verktyg. Och då tänker jag bilden att verktyg är vi människor. Väl använda verktyg fungerar. Kanske till och med bättre ibland.

Tro nu inte att jag tänker att allt nytt är av ondo och inget bra. När jag idag använder mitt gamla väl beprövade verktyg använder jag inget gammalt spackel. Jag använder nytt spackel. Gammalt och nytt arbetar alltså tillsammans.

Kanske är det det som gör framgången. Att vi tillsammans, gammal och ung, nytänk och gammeltänk, skapar vi något som får betydelse för lång tid.

Min gamla spackelspade har rester kvar efter många års arbeten. Man bär med sig det man gjort genom alla tider. Lite färg och spackel sen många års arbeten. Så är det i livet också. Vi bär märken, rester av livets färg, som påminner oss om det vi skapat. Det ger det gamla verktyget dessa patina. En yta som åldrats vackert.

Var rädd om dom gamla verktygen. Men dom jobbar bäst med det nya materialet.

Återvunnen

Igår fick ordet ‘återvunnen’ en lite djupare betydelse för mig. Jag tänker mest på saker folk ratat som andra vill ha. Dom sakerna blir återvunna. För mig alltså mest att en sak kommer i bruk ien för att någon har hittat den, tex i en second hand.

Men igår fick det ordet en djupare betydelse för mig

Du och jag kan bli återvunna. Att vinna åter det man en gång varit. Att återta/återfå den kraft men en gång hade. Att det man en gång hade av kraft och gåva vinns tillbaka.

Det som var förlorat är nu återvunnet. Man har fått det tillbaka. Man blir åter hel på något sätt. Som att komma hem.

Man skulle kunna beskriva som att komma tillbaka till sitt rätta jag igen.

Det är att bli verkligen återvunnen. På riktigt.

Passet – som öppnar ett land

Under en tid har passet varit aktuellt för mig. Jag håller på att ordnar för en resa till Tanzania. Igen. Ja, det är ett land som tagit en del av mig. Du ser det på min blogg under ”meny”. Har haft förmånen att ha varit i det landet 2 gånger. Så nu blir det en tredje resa.

Då är passet viktigt. Det måste vara giltigt. Ha minst 6 månader kvar som giltigt när jag gör resan. Passet gör det möjligt att resa in i landet. Så det är viktigt.

Vissa länder kräver visum. Ett särskilt tillstånd för att få vistas i det landet.

Så kommer man till gränsen vid flygplatsen. Man får ofta göra fingeravtryck. Passet ska bli scannat. Visum visas upp. Är allt i sin ordning så får man passera in i landet. Inte helt ovanligt att bagaget kollas.

Lite skillnad är det när jag fjällvandrade i Grövelsjön för en del år sedan. När vi kom upp på fjället nådde vi gränsen mellan Sverige och Norge. Ingen passkontroll. Ingen scanning av ryggsäck. Inget visum. Det var bara att passera gränsen. Lika mycket en landsgräns. Ändå bara en stig som fortsätter som om ingenting har hänt.

Det finns en annan gräns som inte kräver pass och visum. Det är när man passerar över den gräns vi kallar död. Då vi går in i evigheten. Ändå behöver vi ett medborgarskap i himlen för att komma dit. För det betalar vi inget visum. Inte heller behöver vi köpa ett pass.

Det vi behöver är att vi i vårt inre tror på Jesus. Då är vårt medborgarskap klart. Vi kan passera gränsen som en fortsättning på livet. Krångligare än så är det inte. Men ibland gör vi det krångligare än vad det är.

Så istället för att passet öppnar himmelens land så gör tron det.

Att gå sönder

Planen för igår var att springa en runda i spåren vid Hallbystugan. Ville testa om det var bättre spår. Det var lite för kuperat för min smak men funkade fint.

Det är skönt att springa i skogen. Det blir friare. Mjukare för knän och vrister.

Det vara bara en sak……. Efter 3.8 km gör det ont i vadmuskeln. Inte mysigt att springa. Jag går helt enkelt sönder. Om än litet så var det inte möjligt att springa vidare. Efter lite vila börjar jag vandra mot bilen. 1,8 km promenad var ju inte det jag tänkte. Men det är ju också lite träning.

Att gå sönder är väl en sak. Om någon vecka eller två är jag igång igen. Lite rehabträning med lugna promenader. Kanske lite cykel. Det läker.

Vi går sönder ibland. Både i muskler men också inom oss i själen. Sådana bristningar läker dom också. Förr eller senare. Var så säker. Om det än inte ser ut så i början så läker det.

Man säger att tiden läker alla sår. Visst, det kan kännas som det inte riktigt är ås. Men jag tror att det faktiskt är så. Tiden  läker alla sår. Vi kan få ärr i själen men det är läkt. Vi lär oss förhålla oss till det som sårade oss. Vi lär oss att hantera dom jobbiga minnena.

Så ge inte upp om du gått sönder. Dina sår kommer att läka.

 

Påskens upplevelse – han slår följe med dig

En berättelse i påsk är Emmausvandrarna. I sin sorg över Jesu död vandrar dom mot Emmaus.

Där får dom möta Jesus som vill bekräfta sin uppståndelse.

Det som slår mig i denna berättelse att dom verkar gå länge utan att förstå och inse att det är Jesus. Inte förrän vid måltiden förstår dom.

Jesus går med dig. Även om du just nu inte riktigt inser det. Men han finns där. Många gånger ger han sig till känna men vi förstår inte.

Så om du ställer in dig på att vilja upptäcka hans närhet till dig så kommer du upptäcka honom.

Allt för ofta tror jag att Gud söker vår uppmärksamhet. Men vi är så upptagna med vårt. Om vi släpper in honom i vår sfär kommer vi upptäcka honom.

Påsk – är inte bara uppståndelse – det är också upptäckt.

Vad upptäckte du denna påsk som du missat tidigare ?

Påskens upplevelse

Påsken har många upplevelser att stanna inför. Somliga enklare att förstå andra lite svårare.

Kvällen då Jesus är i Getsemane är en kväll där han prövas inför uppdraget. Fanns inget enkelt i att inse vad han skulle gå igenom.

När han har som störst ångest och nöd och är övergiven av sina lärjungar väljer han ändå att gå fullt ut.

Ske din vilja. Inte min.

Han visste att skulle påskens budskap bli fullkomnat kunde han inte backa nu. Hur det än var så sökta han inte sin egen vilja utan Guds.

Han var villig. Han visste vad det skulle leda till

Vi har i vår kontext svårt att se och förstå varför korset och döden på detta kors var ett måste.

Den synd människan hade orsakat fanns ingen annan väg en att offer var tvunget till. För att inte hela mänskligheten skulle gå under gick Jesus in i allas vårt ställe. Tog vår synd på sig. Dog en gång för alla. Inte konstigt att han kämpade i Getsemane.

Påskens hälsning till oss är att det är fullbordat. Vi behöver bara bekänna oss till det.

I det ljuset blir kampen i trädgården, lidandet på korset något större. Ja, nästan vackert.

Det ger oss en stor tacksamhet.

En sak vi kan lära oss av Jesus i Getsemane är att han vänder sig till Gud. Mitt i sin kamp är han i bön. Samtalar med Gud. Hämtar kraft. Hade han inte tagit den tiden kanske det sett annorlunda ut. Inget jag vet naturligtvis men kan ändå ana.

I den kamp du kan utkämpa finns det ett Getsemane för dig. En plats där du kan söka dig till Gud.