Jag sjöng mig hes

Alltså vilken glädje det var. Att få mötas till gudstjänst igen. På riktigt. Inte via skärmen. Utan fysiskt besök med många andra i kyrkan.

Glädjen att sjunga ihop gjorde att jag tog nog i mer än jag borde. Stackars dom som stod nära😂😂 men jag blev allt lite hes. På kvällens kändes halsen lite extra seg

Men det var en sådan stor glädje. Jag insåg att jag verkligen hade saknat detta. Att mötas i kyrkan. Sjunga och lovsjunga.

När man gör en församling sjunga igen blir det bara så bra. Funkar inte så bra hemma i soffan. När en kyrkan ber ihop blir det så mycket mer än att be själv i soffan. Visserligen är det bra att be själv hemma också. Men det blir så mycket mer…. på något särskilt vis.

Bibeln säger…. Där två eller tre är tillsammans i mitt (Jesu) namn är jag mitt ibland dom. Jag tror , säkert som du också , att den som tror på Jesus har honom i sitt liv. Alltså vart jag än är är Jesus där. Men på ett förunderligt sätt säger denna bibelvers det som verkligen sker. Då är han där, mitt ibland oss. Och det märks.

Inte så konstigt då att det är något speciellt att vara med i kyrkan och göra gemensam sak med andra.

Så tacksam att vi kan samlas. Hoppas och ber att smittan inte tar ny fart. Om så sker finns stor risk att vi inte får ha större sammankomster. Så nu gör vi det bästa av allt. Ser till att sköta oss. Så ska vi nog få fortsätta att mötas.

Men glöm inte – att du som vill ha en relation med Jesus så är han alltid med. Om vi än har en pandemi så finns han med. Tack och lov för det.

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Idag fyller jag 2 år som farfar

Idag fyller mitt barnbarn Folke 2 år. Den goe lille killen är redan 2 år. Wow. Tänk vad tiden går. Som en god vän skrev till mig för någon dag sedan. ”Alla barn är en Guds gåva. ”

Det måste ju innebära att jag fyller 2 år som farfar. Inte så illa det heller. Det är ju en fantastik lyx att få vara farfar.

Somliga menar att det är livets efterrätt. Jag tänker att det är lika högt värderat som huvudrätten på något sätt.

Men jag inser att det är bara nåd att få uppleva sådant. Hans start i livet var inte det enklaste. Men det har han tagit igen.

Jag tänker att det där med generationer är något vackert. Å ena sidan känns det så nära. Ändå innebära det en tidsaspekt som är lite längre. När man möts över 4 generationer känns det stort.

Jag tänker att livet är Guds gåva till oss. Vi kan inte ta det för givet på något sätt. Vi föds in i denna värld. Jag har alltid tänkt när jag haft förmånen att viga någon att barn är just en gåva. Får man den gåvan är det stort. Men det är ingen automatik i det. Att sen få leva ett liv är i sig också en gåva. Vi vet inget om morgondagen. Livet kan bli långt. Men också kort.

Vad är det jag vill komma till? Jo, ta vara på livets ”nu” För dess ”sen” vet vi inget om. Lev det med respekt och tacksamhet. Vi har fått nåden att leva det. Det är stort.

Min bön blir idag: Herre, tack för livets gåva du gett mig. Tack för nåden att jag fått leva. Hjälp mig att leva mitt liv med respekt och tacksamhet. Ber dig om hjälp att leva resten av mitt liv på ett sätt som stämmer överens med den tanke du hade om mig och mitt liv. Amen 🙏

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Vi lever i en helt annan tid….

Patrik , på Discovery+, fäller orden:

Vi lever i en helt annan tid!

Hans ord handlar om den transperson, först genom alla tider, som tävlar i tyngdlyftning i OS. ”Kanske är det mer testosteronnivåer som kommer styra tävlingarna framöver” tillägger han.

Ser man tillbaka på OS är det nya rekord som satts. Rekord man trodde var omöjligt för några år sedan.

När mina barns gammelmormor gick ur tiden var hon 102 år. Hon kunde verkligen säga att vi lever i en helt annan tid än den som var när hon föddes.

Och det är verkligen en helt annan tid. När vi blickar tillbaka så kan vi nog verkligen se den stora skillnaden. Mina 55 år har visat på en stor förändring. Märta 102 år en ännu större förändring. Blickar man sen till baka ännu flera år ser man en enorm förändring

Vi lever verkligen i en helt annan tid

Hur ser det ut i framtiden? Kan det verkligen fortsätta denna utveckling på olika sätt? Kan man springa fortare, hoppa högre, lyfta tyngre, ha en ännu bättre mobil, köra en bil som drivs på luft eller solen – ja vad ska man mer dra till med?

Men det finns en tid som verkligen kommer att vara en helt annan tid. För somliga är det mer en saga eller bara strunt. Men för oss som tror är det verkligen en annan tid som vi ser fram emot.

Det är himmelens värld. Bibeln beskriver den tiden typ så här:

Ingen natt finns, inga sjukdomar, ingen psykisk ohälsa, ingen ångest, där finns ingen död, är av evighet, ingen tid utan man bara är, frid, glädje, ingen sorg , gator av guld. Det är ett nytt rike med nya dimensioner. Man får känslan av att det är som det skulle bli och som det var tänkt. Bibeln talar om en ny himmel och en ny jord. Alltså då kan man tala om att leva i en helt annan tid.

Det är något att se fram emot. En tid utan orättvisor och rasism. En tid av samhörighet. Ensamhet är utrotad. Ingen är bortglömd. Det är en tid att se fram emot. (Till skillnad mot vår framtid på jorden. Vilken ibland skrämmer mig). Vi har verkligen en helt annan tid att se fram emot.

Vad skönt när något kan vänta…

Vad skönt det är något kan vänta lite.

Ibland tror jag att vi gärna vill ha allting gjort gärna igår. Och ibland gärna ännu fortare. Så blir vi rätt trötta. Kanske till och med på gränser till för mycket.

Jag menar inte att man ska skjuta på det i all evighet. Men bara låta det vänta lite så att man hämtar andan något.

Problemet är att man blir lätt rastlös då. Så går det bara en liten stund så är man igång igen. Undrar varför det blir så

Kan man använda uttrycket ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” här? Nja kanske inte men ändå ☺️. Eller varför inte?

För mig har det varit viktigt att Guds svar på mina böner varit i rätt tid. Alltså när timingen är som bäst. När det är Guds tid för just det svar jag ska få. Då det är som allra bäst.

Jag vill inte påstå att det alltid var så enkelt att vänta på svaret. Men inser att när väl svaret kommer är det en perfekt timing på det. Guds perspektiv är klart bättre än mitt eget. Kanske är det just därför vi har tanken i Fader Vår. ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”. Att följa Guds tanke och plan för mitt liv. Med ett sådant perspektiv kan det vara skönt att vänta lite på rätt tillfälle.

Våga vänta in Guds tid för hans svar till dig. Be om kraft att vara uthållig. Jag vet, det är inte lätt. Men Hans svar kommer till dig.

Min bön blir idag Fader Vår.

Fader vår, som är i himmelen!
Helgat varde ditt namn;
tillkomme ditt rike;
ske din vilja, såsom i himmelen,
så ock på jorden.
vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

Vågskvalpet

När jag skriver detta sitter jag vid Hovs Hallar och njuter av en kopp och lite fika. Vädret är topp. Moln i horisonten men ovanför är det klarblå himmel. Svag vind och ett underbart vågskvalp.

Finns det något mer underbart än vågskvalp? Tänker givetvis på Psalm 23. ”Han gör mig till vatten där jag finner ro”. Detta vågskvalp gör under inom mig. Troligen för dig med.

Ibland drabbas vi av andra vågor och dess skvalp. Det kan vara efterdyningar av olika upplevelser som påverkat oss negativt. Det kan vara dåliga erfarenheter. Det liksom bara sköljer över oss. Påminner starkt av det som sårade och gjorde ont. Som att uppleva det på nytt. Minns när familjen skulle ta båten till Holland. Vi rundade Danmark. När vi kom ut på havet var det rätt långdragna vågor. Det var efterdyningarna av gårdagens storm. Dessa dyningar kan ibland upplevas nästan värre än själva stormen. Minns att vi var inte så pigga den resan. Färdkosten låg kvar i kylbagen när vi kom fram. Tänker mig att så kan efterdyningarnas vågskvalp av tråkiga händelser i livet upplevas.

Men det finns ett skvalp som är dess motsats. Tack och lov. Guds underbara vågskvalp som har sitt ursprung i Andens vind. Du måste inte till havet för att uppleva det (även om det underlättar). Det finns ett sådant skvalp inom dig. Strömmar av levande vatten som ger dig ro och tröst. (Joh 7:37). En ro som kommer inifrån. Den kraften upprättar. Den helar. Den inger hopp. Han för dig in i den vila vatten ger.

🙏 Min bön idag är att du ska få föras in i Guds välsignade och helande vågskvalp. Att Gud ska få hela dina sår. Hela dina tankar. Hela dina känslor. Så att du kan lätta ankare fullt ut. Amen 🙏

Jag minns tiden med kartbok i bilen

Jag minns tiden med kartbok i bilen. Vår var röd. Varje sida var rätt så detaljrik. Det gjorde att man fick bläddra rätt mycket. Men man fick en rätt bra översikt på det landskap man skulle hitta i.

Idag är det så lätt att lita till GPS. Det är bara att namnge platsen som man ska till så hittar den dit.

Planen igår var att ta sig till fyren i Mölle. Min önskan var att inte åka den största vägen. Men när jag slår in målet missar jag en liten detalj. Att kolla vilken rutt den valt. Så hamnar jag ändå på den största vägen.

Denna dags plan blev därför viktig att gå in i mer detaljerad plan. För jag vill åka vägar jag inte åkt på. Se nya saker i ett område jag varit i.

Då kan det vara gott att ta hjälp av någon som redan varit i området. Som kan tipsa om höjdpunkter. Om bra vägval.

Tänker att precis så är livet. Att förstå livets karta är inte alltid så lätt. Man kan behöva ta hjälp. Att någon förklarar vägen, visar på höjdpunkter. Så att man hittar fram till målet.

Likaså är det en bra tanke för sin Tro. Man kan behöva hjälp att läsa Trons karta. Få hjälp att hitta höjdpunkterna. Förklara vägen. Få hjälp så att man hittar fram till målet. Det är vad församlingen/kyrkan är gör mig. Liksom andra människor som också tror.

Kartboken, bibeln och församlingen blir tre goda ting i livet på så vis. Den översikt som dom står för blir en god hjälp i livet. Välj inte bort dom. Det är ett gott råd jag vill ge.

Jesus vänder sig till den som längtar….

Sitter och lyssnar på gudstjänst på SVT. Orden faller så varmt in i sinnet. Orden om hopp. Ord som ger tillit. Ord som skapar känsla av att Gud är inte långt borta från någon.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Orden finns i Johannes evangelium. ”Den som är törstig ….” Törst talar inte bara om en torr strupe. Det talar om att längta. Längtan efter det andliga. Längtan efter närhet av Gud. Längtan efter innerlighet. När livet inte ger det man söker får det oss att längta efter källan till livet. Gud själv.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Det är inte alltid så självklart att vi vet vart vår längtan får sitt svar. Vi kan treva oss fram. Vi kan söka på dom mest märkliga platser. Vi kan söka på dom mest märkligaste sätt. Vilket är förunderligt när vi borde söka Gud först.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Detta är ett löfte. Det är en möjlighet – det är möjligheten. Jag skulle vilja säga att det är [ V Ä G E N ]. Det är Guds erbjudande. Sitt gensvar till den som längtar.

Längtar du? Jesus vänder sig till dig. Det är stort. När han vänder sig till dig vänds också hans ansikte till dig. Då ser han dig. Tänk vad gott det är när någons ögon, som älskar så djupt, ser på oss. Det värmer. På all sätt.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Då möts du av Hans kärlek. Hans omsorg. Hans tröst. Hans hjälp. Hans vägledning. Gud är så stor.

Första doppet…

Den som känner mig vet om att jag brukar inte vara den första ner till badet och hoppa i. Medan somliga badar året runt kan det ta lång tid in i sommaren innan jag tar ett dopp. Något år ( läs: troligen många) har jag inte alls varit i och badat. Skyller ofta på att det är för kallt.

Men igår hände det. Jag tog mitt första dopp. Till och med två gånger. Så vem vet, börjar det så här bra kanske det blir fler dopp innan hösten slår till.

Tänk att något som just då räknas som första gången egentligen har hänt ”första gången” flera gånger. Till och med för länge sedan. Jag har ju doppat mig, många gånger, under många år, för första gången just det året. Ändå upplevs det som första gången. Varje gång är det unikt för just den gången.

Under mitt liv som troende har jag mött Gud på olika sätt. På olika platser. Utifrån olika behov. Varje gång är unik. Varje gång känns det som första gången. Unikt. Ändå gjort den erfarenheten många gånger.

Tänk att något som sker ofta kan upplevas som första gången. Samme Gud. Han kommer mig till mötes. Ändå så unikt varje gång. Hur kan det vara så? Jag tänker att Gud gör det aldrig per automatik. Liksom kör en kopia på ett annat möte. Nej, han kommer på det sätt som vi behöver just där och då. Där du befinner dig i livet. På ett sätt som du behöver just då. Därför blir det som första doppet. Nytt och fräscht på ett som passar just då.

Han ser dig alltid i nuet. Inte vad du var förr. Inte vad du eventuellt ska bli. Utan här och nu. Ja, det kan forma din morgondag. Ja, det kan förlåta din gårdag. Han ser till fig i ditt nu. Där vill han möta dig. Inte som han mötte dig förr. Inte dom han behöver möta dig om ett år. Utan här och nu.

”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭NUB‬‬

Eller som en anna översättning säger:

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭SFB15‬‬

Se, upptäck, att Gud gör något nytt i ditt liv. Ett ”första”! Så stor är Gud.

”Njut”

Ganska ofta när jag lägger ut något om ledighet eller som nu om semester får jag en uppmaning:

”Njut”

Härlig önskan. En bra uppmaning. Så viktig. Och vi behöver njuta, koppla av och ta tillvara på möjligheten att vila.

Men det har väckt mina funderingar…

Är vi så upp i varv att vi behöver påminna varandra att njuta ? Alltså att vi lever ett liv som glömmer bort att njuta? Eller att vi helt enkelt inte har tid att njuta? Eller kanske till och med glömmer bort att njuta?

Kanske är det så man ser att jag verkligen behöver en paus och vill påminna mig om att den kommer nu. Så njut nu pedher. Kan det vara så att jag inte är ensam om det?

Kan det vara så att den som önskar mig att njuta av det själv skulle behöva höra dom orden? Tro nu inte att jag tänkt så om er som önskat mig en god semester och att jag ska njuta av den….

Men kanske är det så att vi lever allt för ofta ett så upptaget liv. Så när vi väl får vara med om något ut över det vanliga, ett underbar kväll på stranden, så är vi redan i morgondagen och vi missar allt. Vi missar att njuta av det. Vi ser det visserligen med våra ögon men hjärnan processar redan något annat i framtiden.

Jag tror att det är bra att vi påminner om att inte glömma bort att njuta också. Ligger något av detta i återhämtningen. Så glöm inte att njuta.

Gud har gett oss något så underbart som sin natur till oss. Njut av den. Låt den välsigna dig. Dra ner på ditt tempo så att du kan hinna njuta.

Det finns så mycket att njuta. Missa inte det på grund av att du redan är på väg bort när det finns mitt framför dig.

Vad gror i ditt liv?

Vi är i en tid där det handlar mycket om sådd. Många har försått, kultiverat. Andra planerar sina land. Kanske har du planerat dina land. Så sår du dina frön. Fröna gror. Till slut, det du längtar efter, får du skörda.

Vad gror i ditt liv? Vad för frukt vill du skörda? Kanske är det ändå så att detta med sådd och skörd är en bra bild på livet.

När man funderar så blir det rätt tydligt att vi har ett ansvar som enskild. Att bestämma oss för vad vi vill se ska växa fram. Vad vi vill ska. Vad vi sår in i våra liv.

Men jag funderar mest på vad som gror i mitt liv. Vad gror i ditt liv? Kommer ihåg när jag (!😉) gick och väntade vårt första barn. Ja , det var ju i mammans mage självklart. Men det var häftigt. Till en början svårupptäckt. Men efter hand kunde man se en bild av barnet på ultraljudet. Magen började att växa. Skulle det bli en pojk eller flicka? Vi var i spänd förväntan. Typ så kan jag fundera. Vad gror i mitt liv? Vad ska jag då vara med om längre fram? Vad ska hända?

Jag har en stor respekt och ödmjukhet inför framtiden. Och jag vill att det verkligen ska bli något. Det är min bön och längtan.

Hur tänker du? Vad vill du ska växa fram? I stor ödmjukhet kan du starta denna växt i ditt liv.

Min bön är att det ska vara en god jordmån i mitt liv. Så ber jag även för dig. Gud ger växten. Vi får se till att vi ger Gud dom allra bästa förutsättningarna för att tillväxt ska bli möjligt.