Pysventilen uppåt

Kanske har du varit med om det du också. Livet blir lite för tufft. Omgivningen lite för krävande. Jobbet lite för påfrestande. Stressen gör att man bara inte riktigt orkar.

Det är då man behöver någonstans att ”pysa ut” sin frustration. En god vän är verkligen bra då. Kanske till och med att få gråta ut hos. För det blir ofta nödvändigt. Hört att tårarna är viktiga. Gör gott inom oss att få gråta. Nu är ju somliga av oss lite för stolta att gråta. Men tänk om vi kunde hellre vara stolta över att vi just gråter ibland.

Det finns en väg till att pysa åt. Det är uppåt. Uppåt till Gud. Eller andra skulle såga ”inåt”. För Gud har sitt säte inom oss. Att inför honom utgjuta sin innersta nöd. Gråta med honom. I bön men också i bara stillhet.

Därför tror jag att det är möjligt att lätta på trycket med stilla lovsång. Kanske till och med bara melodiöst. Jag har en Spotify-lista (Instrumental lovsång piano) med sådan musik. Den är go att sätta på. Både när jag behöver återhämta mig men också när jag är ledsen.

Sen har jag en med bara stilla musik. Den hjälper mig att bara varna ner. Flera olika personer som spelar gitarr. Den Spotify-listan (Peaceful Guitar) går ganska ofta i bilen på väg hem från jobbet.

Dessa två låtlistor hjälper mig att pysa uppåt. Pröva hjärna. Men framför allt – hitta din väg att pysa uppåt. För jag tror att det är något läkande i det. När vi pyser uppåt så välsignar Gud oss på ett läkande och helande sätt. Det är vad som ofta sker i en lovsång och tillbedjan till Gud. När orden inte räcker till ropar vårt inre med ord utan ljud till Gud. Ord som verkligen berättar och beskriver vår inre känsla och kamp. En sådant pys är inte pyspunka som gör att vi helt tappar luften. Nej, ett sådant pys helar vårt inre till att få känna frid och harmoni.

Att pysa uppåt är som tågvisslan på ångloket. Den pyser ut övertrycket som annars skulle få hela loket att explodera. Så var inte rädd för att pysa. Det är något sunt och vanligt över det. Något helt normalt. Att inte pysa är onormalt. Det kan skada för resten av livet.

Vanligt att det blir som vanligt

Har du tänkt på vad vanligt att det blir som vanligt?

Vi är rätt så mycket vanemänniskor. Frukosten blir som alltid. För mig ett ägg. En skål Youghurt med müsli. Ett glas juice och en kopp kaffe.

Vi gör rätt mycket av bara farten. Det känns tryggt och man vet vad man har.

Ganska tråkigt kanske någon tänker. Jo, möjligen. Det kanske varken är roligt eller tråkigt. Det bara liksom ”är”. Och det är helt okej.

Att vi är vanemänniskor är ju inte helt av ondo tänker jag. För det borgar för att vi kan skapa goda vanor. Vanor som gör oss gott.

Det kan vara av sunda livsvanor. Som tex motion eller bra mat. Det kan vara goda vanor för vår inte människa som en personlig andakt med sin bibel och bön. Eller valda stunder av stillhet för att vila från det som stressar.

Så när det är rätt vanligt att det blir som vanligt så är det ju faktiskt inte så dumt. Bara det vanliga är något gott. Att det är bra för mig. Då får det gärna vara som vanligt hela tiden. 😊

Vi skapar våra egna piller

Tror mig skrivit om det förr. Men mina barns morfar fällde dom bevingade orden när han skulle ”bota” sin värk. ”Jag tog en bamyl och bad till Gud och det hjälpte”.

Har hört det otaliga gånger. För att stilla sin ångest och oro så självmedicinerar man. Man skaffar konstiga piller på nätet. Gör sin egen kur. Istället för att uppsöka dom som kan det.

Inte så ovanligt heller att man ska ”klara allt själv”. ”Kan själv” verkar vara just den medicin man behöver.

Så kämpar vi på och det verkar inte bli någon direkt lösning.

Blir lite konstigt när vi fått en väg att gå.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”

‭‭Matteusevangeliet‬ ‭11:28‬ ‭SFB15‬‬

Om man slår upp den texten i Kärnbibeln så ser det ut så här:

”Kom till mig alla ni som arbetar (är utmattade, själsligt trötta, sörjer) och är tyngda (stapplar under lasten av pålagda bördor) [står under religiösa plikter och lagar], jag ska ge er vila (gå emellan, lätta bördan, ge själen vila).”

‭‭Matteus‬ ‭11:28‬ ‭SKB‬‬

Är lite kul att jämföra ibland. Det kan bli tydligare så. Det finns så mycket vi möter av bekymmer och oro. Det finns då en väg som är långt mycket bättre än att självmedicinera. Det är att söka sig till Gud. Långt mycket bättre än att trycka ner och tränga undan i det undermedvetna. Det är att söka sig till Gud.

”Kom till mig” säger Jesus. Varför inte pröva det innan man börjar ”skapa egna piller.

Tacksamhet – den gör något gott inom oss

Tacksamhet – den gör något gott inom oss. Den sprider glädje i varje fiber i kroppen. Skulle vilja påstå att tacksamhet är läkande. Läkande i vårt sinne.

Men har vi så mycket att vara tacksam för?

Kanske hamnar vi i ”diket” av otacksamhet. Av missnöje. Kanske tom av lite avundsjuka. Och då är det svårt att vara tacksam.

Jag tänker att om vi bara funderar lite så har vi så mycket att vara tacksamma för. Börja notera dom små smakerna. Då lockas dina tankar in i letandet och du kommer med största sannolikhet hitta rätt mycket att vara tacksam för.

Fall då inte i att även notera det som du inte är tacksam för. Vi har så lätt att sätta ett ”men” efter sådant som är bra. Låt dig drabbas av tacksamheten. Lägg undan det andra för en stund.

Det är då som det positiva händer. Vi läks inifrån. Vårt sinne får ljusare färger. Tänket går i rätt riktning. Och vi börjar tänka och leva positivt.

Vi har verkligen mycket att vara tacksamma för. Vissa tider mer. Andra tider mindre. Men det finns verkligen mycket att vara tacksam för.

Vi är nog tacksamma för olika saker. Men vad gör det? Bara vi är tacksamma!!

Tacksamhet är en tillfredställelse. Nöjsamhet. Det skapar inre frid. Så det är bra för oss att leta efter sådant vi kan vara tacksamma för.

Tacksamhet är också ”uppskattning”. Det är en bra egenskap. Kan vi visa uppskattning både till vår omgivning och oss själva så gör det gott med oss. Den sprider en god atmosfär av väldoft omkring oss.

Kan ju bara påminna dig om när du mötte en som vara gnällde och var otacksam senast. Inte gav det mersmak att vara med den? Inte kändes det trevligt.

Om det får påminna oss så kanske det kan hjälpa oss att just vara och visa tacksamhet. Surkart vill vi inte möta så då får vi själva gå före och inte vara ett surkart.

Låt tacksamheten börja bli synlig inom dig. Det kommer att hjälpa dig att hantera det du är mindre tacksam för på ett bättre sätt.

Tack !

Åskans urladdning

När jag skriver detta så rullar åskan fram. Sommarens befriare.

Ja, nu kan ju åskan ställa till det med bränder eller översvämningar. Tillika kan det vara ett vackert skådespel.

Men det är en urladdning som har en friskare eftersmak. Då det kvalmiga blir fräschhet istället.

Ibland behöver en gemenskap en sådan urladdning. Inget roligt. Men det ”kvalmiga” måste på något sätt bytas ut mot fräschare luft.

Så kan vi på så vis försvara ett ”vredesutbrott” eller en het diskussion.

Men jag kan ändå inte annat än att reflektera över varför ”åska” ska till för att rensa luften mellan folk. Man borde kunna klara det i en normal samtalston. Ändå brusas det upp då o då.

”Argumentet svagt. Höj rösten”.

Har du hört det förut? Ibland verkar det som att vi tror att vi får mer pondus bara vi höjer rösten. Men det blir oftast precis tvärtom.

Nej, bättre att först andas ut. Tänka efter. Ge det lite tid. Så blir det bättre luft för ett bra samtal. Hugg inte direkt. Det blir ofta fel då. Var rädd om samtalet.

Åskan vars muller och blixtrar far fram över jorden är ingen bra förebild för att ge en hård diskussion dess berättigande. Snare borde det avråda till hårda blixtrande ord. Den varnar för fel det kan bli. Ödesdigra komplikationer i ett åskväder. Så även i en hård diskussion. Så det är ingen bra väg.

Var rädd om samtalets möjligheter. Det kan ge ett gott resultat. Men det kan också vara förödande.

Ps Det är svårt att sova när det åskar som mest. Ungefär likadant som när man grälat med någon Ds

Möjlighet – ett bättre perspektiv

Möjlighet är ett bättre perspektiv än att se risk och omöjlighet.

Ibland blir vi människor mer omöjlighetstänkare. Som sanna närkingar ”det kommer aaaaaaaaldrig att gå blir livet mer omöjligt än möjligt.

Tänkte inte stanna vid det omöjliga för det drar bara ner sinnet.

Nej, att se möjligheter lyfter sinnet. Blir så mycket lättare att leva. Ja, allt kanske inte blir rätt. Men erkänn, det var så mycket bättre än att gruva sig för att ”det går nog inte”.

Att ha möjlighet som ett perspektiv är en livstil. Somliga har lättare för det andra svårare. Men kanske det är ett val man får göra. Att välja att se att det finns möjligheter. Att det finns fler positiva utgångar på saken/livssituationen än negativa. Att tro på möjligheten. Tro att det finns en lösning.

Tro är att sätta sin tillit till något man ännu inte ser men sätter sin tillit till att det kommer bli möjligt.

I den hållningen finns det en dragkraft. En kraft som för oss framåt.

Den hållningen gör gott i vårt sinne. Vi gräver inte ner oss utan är mer på höjden. Hållning i kroppen blir inte säckig. Vi blir lite mer framåtlutad än hängande på ryggen i en stol. Man är liksom mer på G typ.

Kanske är blicken också lite mer klar och vidsynt i ett möjlighetstänk. Man spanar mer. Man är beredd att upptäcka och det vill man inte missa.

Tänker också att det hjälper oss att inte fastna i diket ”att tycka synd om sig själv”. Vissa tider är det verkligen läge för det. Men troligen inte så ofta som vi gör det. ”Möjlighet” hjälper oss ur detta dike. Vi fastnar inte i misslyckande utan släpper dom och går vidare. Gör vi inte det riskerar det att binda oss i bitterhet till slut.

Välj väg – tänk möjlighet.

Pausknappen – boken som vi alla troligen behöver

Såg en bok i min väns flöde jag bara måste ha….

Pausknappen du kan köpa på Nya Musik

När man läser introt om om boken är den klockren för vår tid. ”Boken handlar om att vi människor behöver varva ner, trycka på pausknappen, stanna upp.” Kan det sägas mer tydligt?

Hörde för en tid sedan att en av dom böcker som är mest översatt, mest såld, faktist allts mest, är bibeln. Inte så överraskande kanske. Men nästa typ av bok som troligen blir den näst bästa sålda bok är nog en bok av denna genre. Pausböckerna. Stressböckerna. Gå-i-väggen-böckerna och vad nu allt dom kan kallas.

Blev kört nyfiken på innehållet. Till dig som……
….. allt för ansvarstagande
….. har svårt att sitta still
….. behöver lugn och ro
….. behöver koppla av
….. försummar sig själv

Och inte minst detta
….. som behöver bli mer lekfull 😃

Kanske känner du som jag att något av detta kanske just applicerades på ditt liv.

Pausknapp – hur ofta behöver vi inte trycka på den. Vi trycker på tok för sällan på denna knapp. Har sagt det förut. Säger det igen. Vi svenskar riskerar att bli ett utbränt folk. Dom som har jobb jobbar för två. Dom som söker jobb har svårt att hitta ett jobb. Någonstans har det gått fel. Systemfel helt enkelt.

Alla som varit i utbrändhetens dike säger samfällt ”var rädd om dig”. ”Du måste lära dig att bromsa i tid”. Dom vet. Vet hur svårt det är att komma igen. Och sen inser dom att man inte helt blir återställd. Alla som sliter hårt säger också något samfällt. ”Inte kommer jag att drabbas”. ”Jag ska bara göra detta sen så….”. ”Det blir nog bättre. Bara vi passerar …..”.

Denna kör ekar så tomt. För innerst inne inser vi hur fel vi tänker. ”Jag ska bara….” och ”det drabbar aldrig mig” är myterna vi behöver slå ihjäl.

En ny tid måste till. Annars kommer vårt välfärdssystem braka ihop. Inte på grund av att folk fattas. Utan pga att det är så många som inte kan jobba. Dom friska kommer inte att räcka till.

Så gör va du kan för att hitta din pausknapp. Efter mitt förra år då jag höll på att springa i väggen har jag kunnat förändra en del av livsmönstret. Men jag är inte helt hemma än. Har en bir kvar. Men jag ska lyckas. Gör vad du kan för att lyckas du också.

Ingen kommer att tacka dig för att du bränner ut dig. Snarare borde din omgivning, din arbetsgivare tex göra något för att ändra på situationen.

Ingen kommer att tacka dig ….. Fr Ett Positivt Sinne