Bära varandra ….

I en tid då man ska klara sig själv är det gott att påminna oss om att ha omsorg om andra.

Att bära varandra.

Ser man enkelt på det är det det tyngsta som finns. Att fysiskt bära någon annan klarar inte många av.

Men djupt sett är det något av det viktigaste som finns. På ett plan kan vi alla bära någon.

Bibeln säger :

Gal 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Men den säger också:

Gal 6:5 Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

Detta är inte en motsats utan bibelns paradox. Att båda sakerna är lika rätt. Vi ska ta så långt det är möjligt vårt eget ansvar. Samtidigt uppmanas vi att vara med och bära andra.

Vi behöver våga att se andras behov. Att våga finnas som stöd. Vi kan aldrig ta någon annans ansvar för dens beslut. Men vi kan slå följe för en tid.

Att slå följe

När vi då är medvandrare kan vi hjälpa till att bära vissa sträckor. Där kan vi vara medkännande. Lyssnade. Bedjande. Seende. Stöttande. Så kan vi bli den som”bär” en sträcka i någons liv.

En annan gång kan det var du själv som behöver ett sådant stöd i livet.

Så var beredd att bära någon i din närhet. Mitt i allt blir både du och den du hjälper välsignad. För det ligger något speciellt i att hjälpa någon.

Bästa sättet att beskriva det är att…

Vi är till för varandra !!

Glöm aldrig det. Den som glömmer det kommer troligen att förr eller senare upptäcka att man själv saknar den bärhjälp man är i behov av.

Att leva i två världar….

När vi var i Afrika så mötte vi Bengt och Susanne Klingberg. Dom följde oss på vår resa i Tanzania. Visade den värld dom lever i. Likaså det arbete som dom arbetar med.

Med på vår resa var Carolina. Hon är journalist. Hon gjorde ett reportage om Bengt. I JP. Värt stt läsa.

När man läser om det liv som Missionärer lever så är det ofta två världar. Man lever å ena sidan i den svenska men också i den afrikanska. (När det gäller Klingbergs). Man lever i en rik värld men också i en fattig. Kasten mellan dessa världar kan bli tydliga och ibland nog ganska påfrestande.

Vi människor kan leva i olika världar. Ibland försöker vi leva dessa samtidigt. Vi vill inte släppa någon av dom. Så står vi där med ena foten i en värld. Den andra i en annan.

Allt för ofta krockar dessa världar. Dom passar helt enkelt inte ihop. Det krockar inte bara i livets uttryck. Det krockar också i vårt inre liv. Det sliter och bänder. Vi försöker hålla skenet uppe.

Vi människor är inte ämnade och gjorda för detta dubbla liv. Vi behöver välja väg. Annars går vi under till slut.

Hur vet vi vilket liv vi ska välja? Jag tror att om vi är ärliga mot oss själva vet vi det innerst inne. Magkänslan. Med förstående vet vi det. Men lusten och sökandet efter kortvarig lycka och tillfredställelse brukar ofta var det som segrar tyvärr.

När jag var på island hittade jag ett ställe där man kunde stå i två världsdelar samtidigt.

Man kunde stå både på den nordamerikanska plattan och den Eurasiatiska plattan. Hur häftigt som helst. Men att leva i två olika världar med sitt liv är inte lika häftigt. Det tär. Det förstör på sikt. Kortsiktigt kan det uppfattas både okej och häftigt. Men på sikt blir det problem.

Välj den värld som är bäst för dig. Tveka inte. Men lyssna till ditt inre förstånd.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att välja rätt värld att leva i. Den värld som kan välsigna oss. Hjälp oss att avstå och välja bort den värld som skadar mer än den ger gott. Hjälp oss att se till vårt eget bästa före den kortvariga lyckan. Amen 🙏

Mörkret kan aldrig vinna över ljuset. 🙏

Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.

Tomas Sjödin skriver så i en krönika. (Läs gärna den krönikan.)

Man har uppfunnit något som är i det närmaste helt svart. Ja, man menar att det är helt svart. Men ändå är det inte helt svart. Tomas Sjödin fortsätter att skriva:

Det nya materialet, gjort av kolnanorör, enligt Vetenskapsradion ”små rör av kolatomer som fått bildas som en mikroskopisk skog på en bit aluminium som förbehandlats i saltvatten”, sades kunna uppfånga 99,995 procent av det omgivande ljuset. Det nya materialet skulle enligt inslaget vara cirka tio gånger svartare än något som tidigare skapats. Användningsområden för denna mörka, mikroskopiska skog sades vara konsten eller till exempel ett rymdteleskop som behöver skärma av oönskat ljus. För det jag fäste mig vid var inte de 99,995 procenten mörker, utan de 00,005 procenten ljus som ännu står där obesegrade.

Tänk vad lätt vi har att fastna i och fokusera på mörkret. Det som till synes ser ut att vara det tydligaste får vår uppmärksamhet.

Vi behöver påminna oss om att inget mörker kan övervinna ljuset. Vi behöver påminna oss om att ljuset, om än ett litet litet ljus, alltid övervinner mörkret.

Tänd ett ljus som motverkar det mörker du kan uppleva.

Jesus är ljuset som kommit i världen. Det ljuset kan få lysa upp ditt liv också. Och han har övervunnit mörkret.

Joh 1:1-5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Låt det få genomsyra din dag och ditt liv.

Min bön blir idag…

🙏Herre, tänd ditt ljus hos den som mörkret har fått för stort utrymme. Mota det mörker som vill tränga sig in hos någon. Låt dit ljus värma det frusna. Tack för att du är livets ljus. Amen 🙏

När något går i graven..

Vet inte om du någon gång haft något som du gärna använt som slutas att produceras?…..

Genom tiderna är det saker och ting som lägga ner. Man kan inte av olika anledningar fortsätta att producera det. Exempel kan vara SAAB. För många var det en ikon och legend som gick i graven. För andra en icke-fråga. I slutet av april 2017 gick Gullans mode i Munkfors i graven. En epok som avslutades. Hur många visste om det? Men troligen en jobbig händelse för många.

Jag har fått reda på att den tandkräm jag använt sen jag var liten inte längre går att få tag på. Tillverkningen är komplicerad. Tuben funkar inte bra till den konsistensen. Ska man fortsätta att tillverka den måste man investera i en ny produktionslinje. Det är troligen lite för få som köper den. Så man ger upp den produkten. Sorgligt för mig.

Nu stannar inte livet för det. ( eller gör det…?). Jag har några tuber kvar. Köpte dom sista som fanns.

Ibland känns det dock att livet byggs upp på yttre omständigheter. Så gungar livet rätt skapligt när dom omständigheterna förändras.

Att bygga livet på en annan grund och omständigheter är ett måste.

I framtiden kommer många saker, händelser, föreningar, viktiga mötesplatser just nu mm mm gå i graven. Bygger vi livet på dom , som en förutsättning för just livet , kommer det bli problem.

Lägg större vikt vid det inre livet. På djupare saker som har en längre varaktighet. Som bygger på innerliga värderingar och livsmönster. Då kommer dom yttre omständigheterna inte ta över ditt liv.

Ps. Apotea fick visst in ett ”kvarglömt” parti. Så det blev att köpa några fler tuber innan dom tar helt slut Ds

Hur får man pusselbitarna att falla på plats?

Hur får man pusselbitarna att falla på plats i livet?

Den frågan är väl inte den lättaste att svara på.

För att vår livsbild ska få växa fram så behövs det olika pusselbitar som ska fram.

Vi vet ju hur svårt det kan vara hitta dom rätta bitarna. Det kan vara ett letande som allt för ofta kräver tålamod. Så är det att lägga sitt livspussel.

Att lägga ett pussel kan ha sin utmaning. Har man inte en bild på det man ska lägga blir det ganska svårt att lägga pusslet. Det kan kräva uthållighet.

I ett vanligt pussel är bilden hela tiden densamme. Men livspusslet bild verkar ändra sig över tid. Efter hand ändrar sig förutsättningarna. Då fungerar kanske inte den strategi som nu. Bilden har justerats något.

När bilden är diffus kan vi drabbas av panik. Vi vill gärna ha en tydlig bild på ”kartongen” så att det ska vara lätt att lägga pusslet. Hur svårt det än är behöver vi lugna ner tempot och lita till att bilden träder fram. Att i panik försöka få ditt massa bitar som inte passar ihop är lönlöst. Det kan skada mer än det gör nytta.

Det kan vara så att vi behöver hjälpas åt att lägga vårt pussel. Inget fel med det. Tillåt att det kan vara så.

Var inte orolig. Förr eller senare faller bitarna på plats. Var så säker. Din livsbild kommer bli tydlig.

Min bön denna dag…

🙏 Herre, hjälp oss att hitta rätt pusselbitar i vårt livspussel. Tack att vill hjälpa oss att hitta rätt bitar i rätt takt. Hjälp oss att få läggs rätt bild för. Hjälp oss att uthålligt lägga bitarna. Tack för att vi får hitta rätt bitar för just den bild vårt liv ska vara. Amen. 🙏

Hur skulle din film se ut?

Kommer du ihåg denna filmrulle? Man ville ladda den så snålt som möjligt för att om möjligt få ut en eller två extra kort.

Minns den där gången jag hade lyckats med att ta några fina kort på en giraff. Så nöjd. Ända tills jag insåg att kameran saknade ….. just det ….. filmrullen.

Tänk vad bilder man tagit på sina barn. Det fick bli väl planerad korttagning. Man visste att det var ganska dyrt med framkallning. Och varje gång dom framkallade bilderna kom så var det en nyfiken feststämning.

Men där, i dessa rullar, fångade man livet. Historien. Det var där man kunde se tillbaka på vad sim hänt. Utveckling men också historieskrivning.

Hur ser din livsfilm ut? Vad är det för bilder som träder fram?

Kan tänka mig att somliga kort är fantastiska minnen. Du ler och minns med glädje. Det är olika tider med framgång. Du skulle nästan vilja leva om dom perioderna.

Men andra bilder är mer mörka. Det är passager som är jobbiga. Minnen kommer upp dom du helst skulle vilja slänga i papperskorgen. Det är jobbiga bilder. Du vill hejat glömma. Troligen inte fler än dom ljusa. Men dessa har en tendens att få större plats i minnet.

Sen finns det dom blanka bilderna som mer handlar om drömmar. Bildens motiv träder fram mer och mer. Men dom kan aldrig avbildas för dom finns egentligen inte. Man du skulle så bra gärna vilja sätta in dom i ditt minnesalbum.

Vi skapar varje dag bilder på vår livsfilm. Tänk vad viktigt att vi lever på ett sådant sätt att det blir bilder vi kan se på senare med stolthet. Var rädd om ditt liv. Förr eller senare sitter du med ditt livsalbum och minns tillbaka. Vad vill du då se?

Till dig som blir påmind om att dina kort som blir till just nu är väl mörka – var uthållig. Snart kommer dina kort bli ljusa. Innerst inne vet du det. Men för tillfället har du svårt att tro det.

Min bön idag blir ….

🙏Herre, ber dig för den som har idel mörka bilder i sitt livsalbum just nu. Jag ber dig att du ska förvandla livet så att korten byter ljus. Jag ber att vi alla ska få fler ljusa bilder än mörka. Att vårt album ska få fyllas av goda minnen. Hjälp oss att leva på ett sådant sätt att bilderna blir sköna att se på. Hjälp oss att släppa taget om dom mindre roliga bilderna och mer fokusera på goda minnen. Amen 🙏

Upplevelse står högt i kurs….

Under en ganska lång tid har upplevelse stått högt i kurs. Hellre en upplevelse istället för massa saker. Och det är inte så dumt. För saker har vi nog ett klart överskott av.

När vi beskriver hur vi upplever en sak eller händelse så kan vi egentligen inte ifrågasättas. För det är ju vår egen upplevelse av något.

Det kan ju ha sin avigsida också. Upplevelsen blir så viktig att om inte den faller oss i smaken så passar det inte. Vi är då inte med helt enkelt. Har ingen lust att delta i något som inte ger mig något. Även om det skulle ge någon annan något fantastiskt. Ligger lite i den egoistiska tidsålder vi befinner oss i.

Men upplevelse är också något helt fantastiskt. Betänk hur en händelse kan upplevas så att det känns i hela kroppen. Pirr i magen. Rysningar på skinnet. Ett skratt som kommer djupt inom sig. Oro i kroppen. Det är som att man rent fysiskt reagerar bara av hur man upplever en sak man ser på.

För mig har tron på Gud ofta varit en upplevelse. Alltså att tron inte bara blivit en abstrakt tro. Något man ”på pappret” bara gör. Utan faktiskt en upplevelse som ger uttryck i min känsla och i min kropp. Inte bara vid något tillfälle då jag blivit helad från något. Utan också hur jag fysiskt känner mig berörd av Gud. En sådan upplevelse är svår att beskriva med ord. Men är en påtaglig känsla av Guds närvaro i mitt liv.

Kanske är det därför upplevelser står högt i kurs. Dom berör andra värden och känslor än lätta flyktiga sakupplevelser. Tänker att när man får en sak så är det en känsla för stunden. Men efter hand bleknar den. Men en upplevelse kan man kalla fram i minnet och uppleva det i ”original” igen. För upplevelsen ligger i ett annat minnesarkiv. Ett arkiv som kan lagra känslorna runt omkring upplevelsen.