Denna dag är kanske den viktigaste dagen i påsken näst efter påskdagen. Det är denna dag som så mycket bekräftas.
På något sätt är ju påskens innehåll sant och verklig i sig självt. Problemet med det som sker är väl att det skulle och kommer att ifrågasättas. För att säkra det behövdes det några tillfällen som strök under, bekräftade och bevisade det som skedde på Golgata och Jesu död och uppståndelse.
Denna dag är händelsen som Emmausvandrarna viktig. Den berättar om allt som skett från en annan synvinkel. Där Jesus möter upp dessa vandrare efter sin uppståndelse. Dom går där och pratar med Jesus utan att först förstå att det var han. Det kunde ju inte vara han, han var ju död, Jesus. Så får dom upp ögonen och ser att han är verkligen levande. Fast det var sent vänder dom tillbaka till sina vänner för att berätta.
Sen kan vi läsa om flera händelser där Jesus visar sig för sina lärjungar, fem hundra vid ett och samma tillfälle. Ändå spreds det ett rykte att man hade fört bort Jesus och gömt honom.
I grunden handlar detta om hur du och jag hanterar detta och hur vår attityd är. I grunden handlar det om att Tro. Hur få eller många bevisen är. Hur än man försöker förvränga eller förbättra sanningen. Till påskens händelse måste man förhålla sig till på något sätt. Det är inget man kan rycka axlarna åt. Förr eller senare kommer man ställas inför frågan hur man ställt sig till det. Livet innehåller denna fråga för alla människor.
Det finns en orsak till det. Bibeln säger att Gud har lagt evigheten i människans hjärta. Alltså, han har lagt något av det eviga inuti oss. Detta ”evigheten” söker kontakt med det riktiga ”evigheten” alltså Gud själv. Förr eller senare i livet gör detta sig påmind i våra liv. Ibland väldigt ofta och tydligt. Ibland som en stilla viskning. Men det är inget onormalt. Det är i högsta grad normalt. Så när vi blir påminda om detta kan vi sitta tryggt i båten men det kräver sitt svar.
Om vi svarar ja och tror på det är det som ”att komma hem”. I helgen var jag ute och åkte. Trevligt på många sätt. Men att landa hemma är alltid, trots allt, det bästa. Så är det med Tron. Pröva så får du se. Då får du det bekräftat som din annandagsupplevelse. Det är att ”komma hem” med sitt liv.
Pedher´s blogg 