Steven Orfield – en av skaparn av en kammare som är totalt tyst – säger dessa ord. . . .
I kammaren blir du ljudet
Kammaren som han skapat är en en totalt tyst kammare. Man klarar visst inte av att vara så länge i den. Men där, i rummet , är det man själv som skapar ljudet. Våra hjärtslag. Vår andning. Våra pulsslag.
Påminns om dessa tankar när jag lyssnar till Sjödins bok ”Ljudet av tystnad”
”Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.” Matteusevangeliet 6:6 SFB15
Allt för ofta blir vår bön en snabb bön. Men det finns en utmaning att stanna längre i bönens kammare. Utan massa andra ljud. Utan annan stimuli. Bara det tysta rummet. Hur svårt är inte det? Kanske kan det upplevas som den tysta kammaren Orifield talar om. Jag tänker mig inte att det behöver just vara ett slutet rum. Det kan vara det. Men för mig har den ensamma tysta promenaden betytt mycket. Det lågmälda samtalet med Gud. Där inget stört. Stunden vid tjärnen.
Men där, i kammaren, kommer det ljud inifrån oss. Inte så att vi hallucinerar. Utan han, som tagit sin boning impas genom sin ande, börjar tala hörbart. Han har nog gjort det förut men vi har inte lyssnar kanske.
Inte så att du och jag skapar ”egna budskap” i den kammaren. Det handlar om att vår Herre får tillgång till oss. Där kan han börja tala in i våra liv.
Då ska han belöna dig. Inte för att du ska få en pokal eller medalj. Det handlar om att där blir det en koppling mellan himmel och jord. Där i kammaren blir ditt inre ljudet som har sin genklang från Gud själv.
Jag tänker att kanske vi förväntar oss att det kommer utifrån. Någon kommer till oss. Men kanske detta vill påminna oss om att det kommer inifrån. Gud har lagt ber evigheten i vårt inte. Där finns pulsslaget. Där finns ljudet. Närheten.
Våga finnas i din kammare. Där finns ett liv som förvandlar.
Pedher´s blogg 