Hur ser vi på våra medarbetare på jobbet? Hur ser vi på vår omgivning i stort?
Det är inte roligt att känna sig mer som en funktion i andras ögon än människa med ett namn. När man uppfattar sig mer sedd som något man bara gör än en medarbetare med kompetens så blir det svårare att trivas på jobbet.
Så är det med största sannolikhet om den känslan finns i en förening, parti eller kyrka.
Det är långt mycket mer än en fråga som drabbar bara chefens syn på medarbetaren. Det är lika mycket viktigt hur vi ser på varandra på jobbet, föreningen eller kyrkan.
Hur skapar vi en bra gemenskap om vi ser varandra mer som funktion än som medarbetar med något att tillföra? Det blir annars själslöst och mindre hjärta som drivkraft. Kreativiteten kommer säkert också att strypas.
Jag tror att det är en fara när ett ledarskap tror att vägen till framgång får för stor betydelse på funktion. Helt klart är det viktigt men man måste se människan bakom. Uppmuntra den. Alla har vi något av svaghet men det allra mesta är en tillgång. Men genom allt finns det en människa som måste ses.
Hur det känns att bli sedd mer som en funktion än mänsklig medarbetare vet bara den som upplevt det. Jag tror att detta är en av dom viktigare frågor en HR har att fundera över. Kanske är det en av få som kan lyfta den fråga än på ett kreativt sätt.
Men om vi väljer att fokusera frågan på oss själva. Hur ser du och jag på våra medvandrare? Om vi ser bara funktioner har vi skapat en kall gemenskap. Men ser vi varandra som människorna som kan tillföra oss något, och komplettera, och där vi tillsammans kan skapa något, då har vi lyckats. Det är då vi får en arbetsplats, en förening, en kyrka, som man trivs i.
En människa är långt långt ifrån att bara vara en funktion. Punkt slut.
Pedher´s blogg 