Det är inte så att jag är nyfiken och gluttar in genom fönstrena hos grannarna. Skulle vilja det har jag inget för det. Man drar ner sina persienner.
På somliga ställen har jag mer undrat om det bor någon där överhuvudtaget.
Men när mörkret faller tänds lamporna. Helt plötsligt så inser man att det faktiskt bor någon där. Det är då man ser ljusstrimmorna tränga igenom persiennerna och avslöjar ett boende. Ibland flimrar ljuset och man kan ana att någon sitter och tittar på tv.
Eftersom endel av dessa lägenhetsinnehavare aldrig har synts till för mig blir ju detta ljus lite nyfiket liksom. Man undrar vem som bor där. Hur är den? Vad har den för historia? Så när mörkret faller upptäcker man att man har fler grannar än man trodde.
Ljuset avslöjar så mycket. Ljuset skapar nyfikenhet. Ljuset skapar spänningen. Ljuset skapar innerlighet. Ljuset skapar hemkänsla. När mörkret faller kan vi tända ljuset som ger vårt inre ljus och värme.
Under hela förra vintern tände jag ett ljus i fönstret i mitt kök när jag kom hem. Jag ville påminna mig om att den tro jag har hjälper mig att möta det jag möter varje dag. Det gav mig en extra värme som var så gott att känna.
Nog för att jag mer och mer uppskattar vår och sommar men tiden som kommer nu är speciell. Med hösten kommer att tända ljus. Det uppskattar jag mer och mer.
När mörkret kommer uppskattar man ljuset desto mer.
Så kanske skulle du göra som jag när mörkret faller. Tänd ett ljus och låt ljusets värme påverka dig. Det når ända in innanför din och min ”persienn” vi dragit ner.
Pedher´s blogg 