Jag tror att en av dom svårare utmaningar vi som människor hannar i är att se på saker ur ett annat perspektiv än sitt eget.
Alltså, när det händer saker som jag inte ville eller önskade för att att någon annan gjorde något, påverkade på något sätt, så att det ”gick fel”. Vi har lätt att bli irriterade och besvikna.
Svårigheten är att då lyfta blicken och försöka se på saken från den andreas perspektiv. Kanske finns det en logisk förklaring. Något oförutsett eller helt naturligt som bara gjorde att det inte blev som det var tänkt.
Innan vi bedömer och dömer borde vi försöka se det från något annat perspektiv. Lämna sin egen, kanske med all rätt, syn på saken. Det kan ju finnas en annan sida på saken som faktiskt också är lika sann som din.
Det är nog lika viktigt om man så är på jobbet eller på fritiden. Troligen inte ”nog” utan att det helt enkelt är så.
Klart jag inser att det är lättare att se det utifrån min egen horisont än någon annans. Vi tänker ju mest på oss själva. Rätt? Ja, det är väl allas rätt att tänka på sig själv.
Fast jag undrar varför det ibland verkar vara så att vi utgår väl mycket från att det bara är alla andra som tänker eller gjort fel. Det är svårare att i självrannsakan se på om man själv har en del i det.
Jag tor att många konflikter skulle undvikas om vi försökte se det från andra perspektiv än bara från vårt eget. Då skulle vi , kanske, slippa brusa upp, bli irriterade och döma för tidigt. Vi skulle bli konstruktiva och inte tappa huvudet. Kanske tom lite mer förstående och förlåtande.
Det är klart en utmaning att försöka se det från ett annat perspektiv. Fast jag är övertygad om att det skulle betyda mycket om vi antog den utmaningen.
Pedher´s blogg 