Under några dagar så har jag mött flera människor som på något sätt uttrycker att dom uppfattar att dom har ett kall. Att deras jobb är lite mer än bara en yrkesroll.
Ett kall har inget med kyla att göra. Alltså kall = kallt. Nej, det står mer för att man ser sitt uppdrag i ett djupare perspektiv. Att men känner sig på något sätt kallad till detta uppdrag.
Ibland känns det som att det uppfattas lite skrämmande. Att det blir lite för mycket hjärta och för lite hjärna.
Jag tänker att det blir ”extra allt”, en bonus, något som kommer med på köpet och förstärker engagemanget. Att man blir en som är mer trogen uppdraget. Ger extra energi.
Ett kall har en drivkraft man inte tar sig själv. Den kommer inifrån. Nästan som en kärnkraftsladdning på något sätt. Skapar sin egen energi som ger ett utlopp.
Kanske man mer pratar om ett kall i yrken som pastor och missionär. Men jag undrar om det inte kan finnas hos många fler yrken och insatser. Jag möter så ofta människor som verkligen känner mer för sitt jobb än att det bara är en inkomstkälla. Man känner uppenbarligen ett kall till sitt livsval och yrkesval. För mig är det något fantastiskt. Den arbetsgivare som får anställa en med en sådan inställning får en fantastiskt bra medarbetare.
Ett kall är inte ett hot. Ett kall är en välsignelse för många.
Pedher´s blogg 