Att det varit mulet långa tider den senaste tiden är väl ingen hemlighet. Ett tjockt molntäcke som döljer solen. Så mycket att det känns som att det aldrig blir dag. Solen kommer liksom aldrig till.
Ett moln som får regna ur sig kan inte längre dölja solen. Så till slut är molnet tömt på vatten och solen för lysa i full kraft på oss igen.
Det är en fin bild på livet. Livet kan ha så mycket moln över sig. Mörka moln. Kanske till och med fulla med åska och dunder. Många tårar som väller fram.
Du vet säkert om hur en sommardag med ett kvalmigt varmt väder är. Så kommer det ett förlösande regn. Helt plötsligt kan man börja andas igen liksom. Naturen får ett helt annat liv.
Så tänker jag att tårar gör med oss. Tårar gör livet ljusare när så behövs.
När livets utsikt mest är mörka moln. Kanske det mullrar lite nära och i fjärran. Men liksom ett åskväder går över genom ett regn så lättar tårar det inre tryck vi kan ha. Tårarna rensar luften. Tårarna lyfter ur ångesten. Tårarna renar oss från det som solkat ner oss på något sätt. Både det vi själva åstadkommit men också det andra har smutsat ner oss i.
Ändå är vi alltför rädda att låta tårarna sippra fram. Som om det vore skämmigt. Eller att vi är för vuxna för att gråta. Kanske vi män har svårast. Det är ju inte manligt att gråta. Men kanska är det mänskligt att gråta.
Jag tror att vi är skapta med en förmåga att gråta. Det är en ventil, som ånglokets ångvissla, som är tänkt att hjälpa oss att släppa på trycket.
Ett samtal som berör dom djupa problemen och nöd vinkar känna behöver kanske också tårar. Det finns en själavård i att låta orden omslutas med tårar när så behövs. Det är som att tårarna vårdar vårt inre under samtalets gång. Som att tårarna bearbetar dom svåra frågorna vi bär på.
Så jag tänker att tårarna gör livet ljusare. Blir lite lättare att ”andas” i livet. Tårarna återbördar leendet vi tappt bort. Så var inte rädd för dina tårar. Kanske är det ändå så att efter tårarna kommer solen fram. Efter svårigheten att se genom tårarna kommer utsikten klarna.
Pedher´s blogg 