Att inte rycka bort…

I bönen igår fick jag en tanke om att lägga allt i Guds händer. Och låta det ligga kvar där tills han ger oss det.

Alltså…..

Jag tror det ligger en välsignelse i att lägga saker och ting i Guds händer. Alltså att be att Gud tar hand om det. Det är själva andemeningen och tilliten.

Men ibland har jag en känsla av att vi är bra på att göra just det. Men vi är minst lika bra att ta det tillbaka igen. Vi låter det helt enkelt inte ligga kvar där. Vi tar tag i det själva.

Tänk om vi kunde låta det ligga kvar där tills Gud ger det tillbaka till oss. Att när han har ordnat och donat omkring det, då det är redo att lämnas tillbaka, då först tar vi emot det igen. Vi tycker det inte ur hans hand. Det får ligga kvar där tills det är färdigt.

Det kräver nog lite extra mod och tillit. Men innerst inne tror jag att vi inser och förstår att det är den bästa vägen. Men ivern, rastlösheten, otåligheten, det svåra med att vänta, gör att vi tror att vi kan lösa det bäst själva. Ack så fel vi har.

Vi vet den bästa vägen. Låt oss använda den.

Min bön idag blir….

🙏Gud, påminn oss om att det bästa vi kan göra är att lägga saker och ting, känslor och beslut, i dina händer. Ge oss tillit och uthållighet att låta det ligga där tills du är färdig och ger det tillbaka till oss. Amen 🙏