Önskan om att ha det ogjort

Igår skrev jag lite om att man ibland kunde önska sig att få börja om.

Tänkte vidare lite…..
Visst är det så att genom livet har vi gjort sådant som vi i efterhand skulle vilja ha ogjort. Ibland önskar vi detsamma om andras handlingar också. Men det är ju en helt annan sak.

Visst är det så att när vi ser allt i backspegeln ser det annorlunda ut. Vi har liksom facit i hand. Med all (o)önskad tydlighet ser vi hur det gick. Vi har det svart på vitt. Ibland med en stor glädje när man ser hur bra det blev. Ibland riktigt obehagligt närgånget. Vi upptäcker med sorg att det gick fel.

Det är då vi ibland upptäcker att om man bara hade vetat så hade vi aldrig gjort det. Tänk om vi hade haft det ogjort……

När det inte blev som vi hade tänkt önskar vi ibland att det aldrig hade börjat.

I ljuset av det tänker jag så här.
– Vi behöver få rätt förhållning till det som hänt. (ibland får hjälp med det) Att få nåden att kunna bära, kanske nederlaget, det som en erfarenhet men som inte längre påverkar mig negativt. Lättare sagt än gjort. Men jag tror att det förutsättningen till att gå vidare. Vi kan liksom inte ha det ogjort det.
– Vi behöver respektera det som hänt. Kanske inte alltid acceptera det. Det går inte göra om. Det är ett faktum. Ja, det gör ont. Men man behöver erkänna det för sig själva att det är gjort.
– Vi behöver släppa taget om det. Helt enkelt: ”Släpp det!” Ju längre vi krampaktigt håller fast vid det desto mer gör vi illa oss själva. Leder inte till att sår läker. Snarare varar dom. Mer ont. Bitterhet växer fram.
– Gå vidare! Även detta är ju lättare att skriva än att göra. Men här behövs ett viljebeslut. Kanske blir det ett steg-för-steg-beslut. Vilja finns att gå vidare. Man försöker och sinom tid inser man att man gått vidare. Men man har bestämt sig att gå vidare och riktningen är uttagen.
– Är det den sanna bilden om det eller är det min egen önskebild? Kanske är den verkliga bilden inte likadan som min egen. Jag kanske behöver ta ett steg tillbaka och betrakta läget en gång till.

Till slut kan man bara konstatera att man kan inte ha det ogjort. Man måste lära sig att leva med det och gå vidare. Vi kan dock bestämma oss att försöka göra det rätt framöver. Tyvärr är det väl så att vi kommer att ännu en gång vilja ha något ogjort. Men vi måste våga leva i alla fall. Låt inte något du skulle vilja sett annorlunda hindra dig att gå vidare. Annars riskerar du att bli den stora förloraren. Låt inget(n) annat(n) ta taktpinnen över ditt liv. Ta den själv.