Finns det egentligen något omöjligt?

Finns det egentligen något omöjligt? Är det inte bara vår inställning att det är det som just skapar omöjligheten?

Igår satt jag i en förhandling där utgångsläget hade för mycket inslag av just detta. Att den jag skulle förhandla med hade all rätt på sin sida och vi hade ingenting att sätta emot. Jag skulle nog egentligen inte ifrågasätta det för det var inte lönt.

Nu valde jag en annan inställning. Att det just var möjligt att få ändring på det.

När jag väl hade berättat om min inställning och visat på fördelarna med det så var det inget problem. Man kan säga att jag fick som jag ville. Jag fick till ändringen och båda parter var nöjda. Bara för några dagar sedan var det omöjligt men nu gick det igenom.

Allt för ofta har vi nog redan bestämt utgången och på så vis satt oss själva i förlorarsätet.

Jag funderar i banor som att om jag utgår från att det är möjligt har jag redan vunnit halva segern. Både över mig själv och mitt sätta att närmare mig ”problemet” och mitt sätta att genomföra själva arbetet. Jag har skapat en plattform för ett gott resultat.

Att tänka annorlunda blir då att gräva ner möjligheterna till en god utgång i situationen.

Nu tror ju inte jag att lite pepptalk gör hela underverket. Att om jag bara talar massa positiva ord så blir allt bra. Riktigt så enkelt är det inte men kanske hjälper det något. Men vår inställning är mer viktigt än vi kan ana.

En inställning ”att det är aldrig fel att fråga” kan öppna nya möjligheter. Tänk vad vi har missat många fina avslut bara för att vi intalat oss själva att det är inte lönt att fråga.

Så frågan är: finns det egentligen något omöjligt? Tja, det är i alla fall värt att fundera lite över.