Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.

Igår hade jag förmånen att vara med i kyrkan när vår gudstjänst sändes live. Då sjöng vi en sång som stannade kvar hos mig. Inte ny för mig men texten fick mig att stanna upp en stund. Lät den beröra mig. Utmana mig. Skulle vilja dela den med dig idag. Egentligen är det bara en strof som blev viktig för mig just där och då. Men hela sången har en hälsning till oss tror jag.

Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är

Tänk om bara vårt leende fick visa på Jesus. Vårt ansiktes ljus, djupet i våra ögon reflektera Jesus. Där och just då skulle han få lysa fram inför den vi möter. Bibeln säger att han har tagit sin boning i oss. Att vi är ett tempel för honom. Så enkelt sagt skulle man kunna säga att han tittar ut ur templets fönster som är våra ögon.

Varje textrad har sitt djup. Dom vill beröra även dig som dom berörde mig. Refrängen är så här:

Lär mig att älska med en öppen famn som Du,
med kärlek som gör att alla gränser suddas ut.
Tänd lågan så stark att alla ser att Du finns här.
Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är

Jag tänker att det finns ett sätt att leva som ger ringar på vattnet. En livsstil som berör. Ett andetag där Jesus finns typ i dess andedräkt

Det väcker en längtan och en bön om just få leva på ett sådant sätt att Jesus har lätt att bli synligt genom mitt liv. Kanske har du den längtan också.

Så njut av sången. Låt texten jobba med dig. Den kan bli även din bön idag.

Lär mig att älska. Av Sarah Lundbäck-Bell

Jag ber Dig Gud
ge mig kärlek och ett hjärta som är stort,
som kan visa på Din kärlek för vår jord,
som Du gav Din son. Jag ber Dig Gud.

Lär mig att älska med en öppen famn som Du,
med kärlek som gör att alla gränser suddas ut.
Tänd lågan så stark att alla ser att Du finns här.
Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.


Och som Du älskar,
älskar alla ifrån fattig och till rik.
Du format och skapat oss unikt,
med varsam hand. För Du är vår fader.

Lär mig att älska med en öppen famn som Du…Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är.
Att Din kärlek aldrig nånsin kan ta slut.
Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är.
Du är underbar och en sån god fader.

Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är.
Att Din kärlek aldrig nånsin…. (Låt av Sarah Lundbäck-Bell)

För sista gången…

Att göra något för sista gången kan vara vemodigt. Det kan vara tungt. Men det kan också vara en viktigt process och bearbetning. Intressant är att det ofta väcker intresse. En blogg som lästs allra mest genom alla tider på min blogg har titeln ”Sista dagen på jobbet”. Lästes inte bara den dagen. Den kommer upp på läslustan varje månad.

I fredags var det mycket av sista gången. Sista gången jag satte på kaffet på morgonen på jobbet. Sista gången jag gick låsrundan. Sista gången jag loggade in på jobbdatorn. Sista dagskasseräkningen. Sista lunchen med folket. Sista förmiddagskaffet.

Det finns en process i detta. Ett bearbetning. Troligen rätt viktig när man ska avsluta något och gå in i något nytt. Avsluta och välja vad man ska lägga till minnesbanken. När jag stängde dörren efter mig har jag gjort ett val. Jag kommer att ta med mig alla goda och välsignade minnen. Resten lämnar jag kvar. Funkar det? Tror det. Vill tro det.

Det finns annat viktigt i att göra något för sista gången. Det är att sluta och avstå sådant som inte är bra för mig. Sådan avslut kan man ibland få göra igen och igen. För man faller tyvärr ibland tillbaka in i gamla mönster. Men med en idog envishet kommer dessa avslut att till slut landa i ett verkligt avslut till 100%.

Vad behöver vi göra för sista gången ? Hur behöver vi styra om våra liv?

Att göra något för sista gången kan vara traumatiskt. Men det kan vara en väg in i en ny säsong i livet. In i något nytt bättre. I detta ”sista” finns det ett ”lycka till”.

Så jag tänker att i detta ”sista” öppnar sig nya dörrar. Nya möjligheter. Nu frihet. Det man förr kanske trodde var det bästa visar sig kanske inte vara det sämsta men kanske bara bäst bäst. För det bästa ligger framför. Då måste det först bli ett ”sista”.

Så var det dags att tacka för mig….

Så var det dags att tacka för mig….

Det har gått ca 5,5 år sedan jag klev in i Erikshjälpen Jönköping. Ca 10,5 år sedan jag startade min resa inom samma organisation. Efter tre butiker, två av dom ny/omstart så är resan slut. En fantastisk resa. Många gånger oerhört jobbigt men mestadels så enormt stimulerande.

Det har varit fantastiska år. Att tillsammans med volontärer och kollegor fått gör skillnad. Nästan lite synd att inte ha sammanställt allt det överskott vi lyckats fått till. Men det är i alla fall några miljoner. Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kan vi göra så mycket mer.

Min regionchef berättade att vi tillsammans i vår butik har under dessa år fått ett överskott på ca 25 miljoner. Helt galet. Så stolt och tacksam att vi alla, tillsammans, kunnat få det. Så fantastiskt underbart

I går kväll tog mina kollegor med mig till ”min” strand och grillade. Jag är helt uppfylld av denna underbara grupp. Så tacksam för alla, dess olikheter, dess kompetenser, dess varma goa omsorg , dess närhet till Gud, dess böneröst. Dom är guld värda. Om någon i butiksledningen läser detta, till er vill jag bara säga: ”var rädd om dom, vårda dom, ge dom stöd och uppmuntran. Gör allt ni kan för att ge dom det dom behöver för att göra ett bra jobb. Det kommer välsigna butiken, det kommer välsigna mottagarna av överskottet. Det kommer välsigna er i ert uppdrag som butiksledning/styrelse.

Tack för all uppmuntran jag fått. Tack för förbön.

Tänk att få se att pengarna gjort nytta hos den mest utsatte i tex Tanzania, Etiopien, Sydsudan. Tänk att vi fått stödja en ensamme föräldern i vår egen stad. Tänk att vi kunnat ge matkassar. Hjälpt en nyanländ med språk och stöd. Gett tak över huvudet för en eu-emigrant.

Sista dagen med gänget kunde inte avslutas bättre än denna utsikt. Stort tack erikshjälpen i Jönköping. Stort tack pingstkyrkan i Jönköping. Tack för förtroendet att fått jobba i butiken i över 5 år. Tack för mer än 10 år i Erikshjälpens verksamhet.

Till er alla som sa att nu gärna ville träffa mig innan jag slutade, men där er tid inte räckte till för det, hade gärna träffat er. Men ser fram emot ett möte när så blir möjligt. Stort tack till er också. Uppskattat era goda tillrop. Var rädd om er.

Butikschefens lov

Så här på sista dagen som butikschef på Erikshjälpen i Jönköping kan det vara gott att få återge butikschefens lov. Vi fick den av vår generalsekreterare Daniel Grahn

Det viktigaste i detta jobb är kärleken till syftet med det vi gör, kärlek till dom vi möter, kärlek till kollegiet, kärlek till uppdraget.

Tack Daniel för att du formulerat det så bra. Jag kan verkligen instämma i detta. Älskat detta jobb. Även när det varit motigt. Men verkligen älskat det.

När jag nu byter jobb och uppdragsgivare kommer jag att fortsätta att älska det. Så tacksam att ha ett jobb med ett djupare värde än kronor och ören. Att få göra skillnad för någon långt bort så väl i vår egen stad.

Nu byter jag till ny stad och ny målgrupp. Men uppdraget, syftet och drivkraften är den samme. Att hjälpa behövande långt bort men även i den stad jag kommer att bo i.

Kärlekens lov är en viktig påminnelse i livet. Låt kärleken leva.

Digital bön – 👨‍💻

👨‍💻 Digital bön – är det en bön av bara ettor och nollor?

Det här året har vidgat mina vyer angående bön. Jag har bett på ett nytt sätt. Har lärt mig att be digitalt.

I förbönstjänsten i vår församling har vi, som på många platser, haft förbön i själva gudstjänsten. Då vi möter personen i det fysiska livet. Sett varandra. Bett i samma rum

Men under pandemin har det inte varit möjligt. Vi får ju inte träffas så. Då ställde vi om och började be med och för människor digitalt. Det sker via text. Inte ljudmässigt. Det har varit en utmaning.

Men det fungerar. Verkligen fungerar.

Det har gjort att det har varit klart lättare att be en digital text-bön även över andra plattformar och situationer. När någon förr sa att jag skulle tänka på dom gjorde jag givetvis det men ingen bön direkt. Nu blir det per automatik en bön direkt i text. Därför det blivit en vana. Så gott är det.

Så idag vill jag verkligen uppmuntra dig att anta utmaningen att be digitalt med någon. För det är, också, en välsignad väg. Du kan få bli den som banar väg för en förändring.

Bön är inte bara på ett sätt. I en viss miljö. Pandemin har, åtminstone för mig, visat på flera möjligheter. Flera sätt. Så kanske har det betts mer än vanligt. Digitalt är inte bara onlinemöten, Onlineköp eller onlinespel. Det har nog aldrig betts så mycket via nätet som under pandemin. Det är fantastiskt att vi kunnat använda det digitala till något så bra som bön. Du kan be för någon via nätet. Du kan få förbön via nätet. Helt enkelt underbart.

Den som …

”Den som inte själv har upplevt det bör vara försiktig med att bedöma det ”

Läste den tanken på Instagram. Och visst ligger det mycket i det. Det är lätt att ha en åsikt. Även när man faktiskt inte själv ha upplevt. Inte har erfarenhet av det. Man tycker så mycket.

När jag samtalar med någon som uppenbarligen inte upplevt det och man själv kan hänvisa till erfarenhet blir samtalet inte lätt. Hur man än försöker påvisa det man verkligen vet så står vederbörande ändå fast vid sin tes. Det samtalet är dömt att inte lyckas.

Det är ganska vist att ligga lågt när man inte har erfarenheten. Än mindre bedöma situationen. Det bör vi lämna till den som har bättre koll på läget. Vi kan fundera högt ihop men i stor ödmjukhet.

”Det är ju så..”. ”Läget är ju ” När man redan slår fast initialt att man vet blir samtalet oftast inte djupare. Man har redan fått reda på att det finns inget annat sätt att se på saken än sin ”motpart”.

Jag tror vi behöver vara lite mer öppna i sinnet. Att det kanske finns fler sätt att se på saken än sitt eget perspektiv.

Så vidga gärna perspektivet. Ge utrymme för fler vinklar. Det skapar bara en större möjlighet att se nyanserna och flera djup i saken. Döda inte den möjligheten. Särskilt om du inte har insikten och erfarenheten.

När det inte går enligt planerna…

Kollar lite på hockeyVM. Man kan väl lugnt säga att några lag inte är nöjda med starten. Det har helt enkelt inte gått enligt den plan man haft. Spelarna har sett rätt uppgivna. Första förlusten var väl en sak. Men andra och tredje. Inte konstigt om man ser uppgiven ut då. Speciellt om man är van att vinna. Ännu mer förståeligt när man förväntas vara det vinnande laget. Av sin omgivning och inte minst hos dom själva.

Kanske inte så olikt livet. Man räknar med att lyckas. I alla fall att det ska gå bra. Man tänker sig livet på ett visst sätt. Så går det inte enligt planerna. Det är inte så svårt att hamna i samma bedömning som media gör på ett förlorande lag. Fiasko.

Men tänker man efter så är livets missräkningar långt ifrån fiasko. Om än man i första anblicken kan tycka det. Ditt liv är aldrig fiasko. Punkt. . .

Men det kan tyvärr bli en missräkning när det inte riktigt gick enligt planerna du hade. Så kan det gå. I ett hockey lag kan en tränare få gå. Kanske hela lagledningen. Kanske får en spelare bli bänkad efter ett dåligt byte.

Men din lagledare – Gud – tänker på ett helt annat sätt. Han bänkar ingen. Han gör inte ner någon. Han ser att en plan gick om intet. Ändå avskedar han är inte någon. Han gör på ett helt annat sätt. Det beskrivs på ett bra sätt i följande bibelverser:

”Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.” Jeremia‬ ‭18:3-4‬ ‭SFB15‬‬

Han gör en ny plan. Han gör det på ett annat sätt. Såsom han vill ha det. Av samma klump. Det tål att påminna om. Igen och igen. Du kan uppfattade att det inte gick enligt plan. Somliga skulle ge upp och kalla det fiasko. Men inte Gud.

Ett VM kan gå till historien som dåligt och misslyckat. Och så kommer det stå i historieböckerna. Men ditt liv kommer inte att beskrivas så. Det kommer att skapas något nytt mer hållbart. Och det är det som kommer att skrivas om. Varför då? För att du lät honom forma om dig till ett kärl såsom han nu ville ha det efter att det gick i kras för dig. Det är nåd. Så stor är Gud. Så barmhärtig är Gud. Så omsorgsfull är han.

Glöm inte att stanna upp när Gud talar med dig

Upptäckte till förundran för någon dag sedan hur jag hade agerat vid en händelse för en tid sedan. Det blev en tankeställare

Kanske har du läst i min blogg om besöket vid Store Mosse. Där läste jag på en skylt om rocknar. En händelse där bilden började tala och jag uppfattade att Gud hade något att tala med mig om där. När jag reflekterade tillbaka inser jag att jag inte stannade nog länge. Inser att där borde jag ha stannat upp längre. För att låta den stunden bli ”färdig”.

När Gud talar med oss behöver vi stanna upp. Börja lyssna och prata med honom. Att låta oss ge tid för det.

När Gud talar kan det vara en stilla viskning som vi behöver vara uppmärksamma på. Kanske kräver det att vi stillar ner oss lite extra. Och bara fokuserar på att lyssna.

När en bild börjar tala ett budskap till oss behöver vi stanna upp och låta bilden bearbeta oss. Liksom låta den tala till punkt.

Det kan vara en tanke vi får. En tanke som behöver tid att få verka fram. Att vi låter den få ta ut svängarna och göra oss delaktiga

Jag tror helt klart att Gud kan ta upp tråden. För han inser att vi kan bli störda och tappar fokus. Han vill ju gärna få tillgång till oss vid första försöket. Men när vi tappar tråden kan han fånga upp den igen. Ändå tror jag att han vill få tillfället där och då. Det är ju därför han börjar tala med oss.

Kanske infinner det sig en osäkerhet och ovisshet om det nu verkligen är Gud. Jag vill uppmuntra dig till att tro och lita till att det är Gud som vill dig något. Du behöver inte tvivla på att han tagit fel person. Han vet vad han gör. Det kan vara ett oväntat besök men det är inte oplanerat från hans sida.

Tänker på Samuel i gamla testamentet. Gud försökte tala med honom. Men han trodde det var Eli. Till slut insåg Eli att det var Gud som ville tala. Då säger Eli så här:

”Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats.”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:9‬ ‭SFB15‬‬

Så återkommer Gud till Samuel. Samuel svarar…

”Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” Då sade Herren till Samuel……”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:10-11‬ ‭SFB15‬‬

Nästa gång vill jag svara: ”Tala Herre jag vill lyssna till dig”. Vad vill du svara när han kommer till dig ?

Vi behöver låta Gud tala till punkt när han kommer för ett litet prat. Bara vi själva kan besluta oss för det.

Allt som tynger dig är inte ditt att bära

Tänk vad mycket vi kan bära på i onödan. Jag skrev en gång om min ryggsäck som hade massa onödiga saker i sig. Som var helt onödigt att bära runt på.

Men jag tänker också på sådant som vi går och bär på i vårt sinne och inre. Människors illvilja mot oss. Våra egna bekymmer. Men också sår som andra åsamkat dig.

Jag tänker på en bibelvers ….

”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.”
‭‭Matteus‬ ‭11:28‬ ‭NUB‬‬

Jag skulle vilja översätta vila med avlösning. Någon som kommer till min hjälp och tar hand om min börda och bär en stund.

Kärnbibeln har ju tagit med flera möjliga sätt att översätta. Kolla in detta:

”Kom till mig alla ni som arbetar (är utmattade, själsligt trötta, sörjer) och är tyngda (stapplar under lasten av pålagda bördor) [står under religiösa plikter och lagar], jag ska ge er vila (gå emellan, lätta bördan, ge själen vila).” Matteus‬ ‭11:28‬ ‭SKB‬‬

Kanske kan du känna igen dig i detta, i dom olika försöken att fördjupa insikten i vad Jesus menar när han säger sitt ”kom till mig”.

Jesus har lovat dig att bära hop med dig. Därför blir nyckeln i detta sammanhang just detta ”kom till mig”. Inte till mig, Pedher Skoog. Visst, jag kan lyssna och be. Men denna Jesus har så mycket mer att ge dig i sitt ”kom till mig”.

Det är därför sant att allt som tynger dig ska du inte bära själv. Du behöver inte vara präktig. Du måste inte leva i jantelagens dyningar. Du måste klara det själv. Du kan komma till Jesus och lyssna till hans ”kom till mig”. Hans rättighets högra hand orkar med det du bär på.

Så håll inte krampaktigt fast i det. Släpp taget. Ge upp. Det finns en som vet och kan. Ser dig och låter sin blick följa dig.

Pingsthelg- passion

Så är vi i pingsthelgen. Passionens helg. Romantikens helg. Eldens helg. En helg som i dom kristna sammanhangen har en stor betydelse.

Den var i detta sammanhang Jesu lärjungar skulle vänta tills kraften kom över dom. Dom skulle bli fyllda av helig ande och kraft. Och dom gjorde det och kraften kom. Den här helgen fornas tankarna omkring anden hos mig. Jag ska predika i Askersund. Min rubrik blir att Anden banar väg i ödemarken.

För dig som troende tänker jag att denna helg skulle kunna få bli en reflektionens helg. En helg där dina tankar fick snurra lite omkring anden dom vägbrytare. Anden som vägskapare. Men också som vägkarta.

Frågor som surrar inom mig är: väntar vi också in andens kraft i våra liv? Väntar vi in andens ledning eller springer vi på våra egna initiativ?

Anden är en gåva till oss. Inte vilken gåva som helst. Det är den tredje personen i gudomen som ges till oss. Det är inte ”istället för” eller ett ”surrogat”. Typ något som skulle göra det enklare för Gud gör att slippa göra det själv. Nej, det är en del av Gud själv som ges till oss. Det visar på digniteten på gåvan. Återigen visar Gud i historien att han går hundra procent in.

Därför blir denna helg mer än en bröllopshelg. Den är mer än romantisk passion. Mer än konfirmationens helg. Det är en helg som vill påminna oss om att Gud sände kraften till oss. Kraften som skulle och ska bli vår hjälpare i vår tro

Så i denna helg finns ett sökande. Ett väntande. Ett påfyllande. En kraft. Allt för att välsigna våra liv.

Andens skapar ett källsprång i våra liv med ett flöda av andlig fräschhet som rinner upp inifrån oss. Sök den. Du behöver den.

”På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet. Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.”
‭‭Johannes‬ ‭7:37-39‬ ‭NUB‬‬