Promenad med vågskvalp som följeslagare 


I går kväll tog jag en promenad vid Vätterns strand. Nu var det väl inte den varmaste promenad jag genomfört. Men det var en vacker promenad. 


Att höra ett vågskvalp är så avslappnande på något sätt. Det inger ett lugn och en inre harmoni som blir som frid inom mig. 

Att gå där och se ut över vattnet, se den mäktiga himlen med dess molnformationer är så rogivande. 

På ett sätt är jag inte så överraskad över detta fenomen. Bibeln säger i Psalm 23 ”Han för mig till vatten där jag finner ro”. Dessa ord är inte bara ord. Det finns ett djup av verklighet i det. Det sker något med oss när vi finns vid vatten. På riktigt. Inte konstigt att vi kan drömma oss bort vid en strand. 

Det finns egentligen bara ett hinder i detta. Det är att vi inte ger oss själva denna fantastiska möjlighet. Vi skulle må så mycket bättre över tid om vi fanns vid vatten med jämna mellanrum. 

Naturen ger oss vederkvickelse. Inte så konstigt att en skogspromenad ger så mycket mer än bara motion.

Kanske skulle vi planera in lite ”vågskvalp” i vår almanacka……