Uppstått eller inte?

Enligt en undersökning visar det sig att 4% av prästerna inte tror att Jesus uppstod från det döda. Enligt min mening är ju det minst sagt lite problematiskt.

Nästan lite pinsamt. Nya Testamnetets tankar om Jesus, Jesu egna ord, summan av allt som skrivs om jesus, alla vittnen som fick se honom levande visar på honom som uppstånden.

Evangeliets idé om förlåtelse har sitt slutackord i uppståndelsen.

Så det är rätt anmärkningsvärt att en präst som skall företräda evangeliets kärna inte tror på uppståndelsen.

Nu tror ju dom övriga 95% att Jesus uppstod. Det bådar ju gott.

När det handlar om så fundamentala frågor i tron blir det svårt när man skiljer i förståelsen om det. Det finns andra frågor som är av mindre dignitet. Men Jesus död och uppståndelse tillhör det som är kärnan i evangeliet. Där blir det oerhört knepigt och förvillande. Ekumenik blir svårt. Samarbete blir svårt.   För den som är sökande blir det ännu svårare.

I detta kan man ju undra hur biskoparna ställer sig. Det vore gynnsamt att få höra deras åsikt och tankar om Jesu uppståndelse.

Ps Biskop Åke Bonnier skriver i Dagen 31/3-16. ”Det är ju också en vecka (stilla veckan; min anm) där kyrkans huvudbudskap tydliggörs. Jesus från Nasaret som är Kristus har dött på korset för vår skull och uppstått från de döda på tredje dagen”……”Kristus är sannerligen uppstånden!” Ds 

Om det fanns en trappa upp till himlen …

”Om det fanns en trappa upp till himlen så hade jag varit en trogen besökare..”

Läser dessa vackra ord i en Facebook-status för någon dag sedan. 

Undrar jag om inte vi alla skulle vara återkommande gäster i himlen om den möjligheten fanns. 

  När vi tänker på dom som gått vidare tänker vi oss att dom finns i himlen.  I saknaden efter dom så tänker vi oss att ett besök då och då skulle underlätta sorgen. Möjligen kan det ligga något i det men kanske funkar det inte riktigt så enkelt.

När jag tänker mig himlen är det perfekta platsen. Bibeln talar om en plats där ingen sjukdom finns. Jag kan ana att det inte finns någon miljöförstöring och att allt är som nytt. En underbar värld. Inte konstigt om man då skulle vilja vara återkommande gäst där. 

Troligen skulle vi springa upp till himlen så fort vi hade ett bekymmer som vi vill ha hjälp med. Gud skulle nog få rätt fullt upp. 
När det hände något speciellt skulle vilja springa upp och dela det med någon som betytt mycket men gått före. Gud skulle säkert få del av samma sak av bara farten. 

En trapp upp till himlen skulle kunna vara intressant på många sätt. Spännande. Den skulle nog behöva vara rätt bred. 

Frågan är om inte någon form av trappa eller stege redan finns. Jag tänker att den är Bönen. Nu blir det ju förvisso inte kontakt med anförvanter på så vis. Men en försmak av himlen brukar det ju ibland bli i en bönestund. 

Sju angelägenheter att ta i beaktande ….

Jag tillhör dom som gärna har sommartid året om.  Det finns ingen anledning att ha  normaltiden. 

Eller så är det just det som det är. Att det finns anledning att ha kvar just normaltid. 

  1. Sömnbrist 
  2. Humörsvängningar 
  3. Hjärtattackerna ökar
  4. Körförmågan försämras
  5. Sömnkvaliten försämras 
  6. Immunförsvaret försämras 
  7. Koncentrationsförmågan försämras 

Källa: http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/somn/7-anledningar-att-hata-sommartid/

Det känns som att vi leker med livet. 

En fundering bara….. Vi människor har en förmåga att inte vilja vara i det normala tillståndet. Vi ska ändra på så mycket som genom livet varit normalt. Vi vill manipulera maten. Vi experimenterar med vår natur. Allt för att få större vinning av den. Så tömmer vi ur dess kraft i förtid. Vår natur kan ackumulera mycket utsläpp. Men vi förbrukar den kapaciteten i förtid.  Vi vill försöka klona oss människor. Skapa mänskligt liv på annat sätt än det normala. Någonstans kommer det gå fel. Vår skapelse snurrar efter givna banor. Vi justerar tiden med ”sommartid”. Det ställer till det i våra kroppar och livsmönster. Lite överdrivet? Ja möjligen. Men uppenbarligen reagerar våra kroppar på denna förändring. Om vi bara gick upp (och lägger oss) en timme senare så är det säkert inget problem. Men livet ska följa klockan mer än livets självt. 

Kanske vore det mer sunt om vi levde mer i människans normaltillstånd än vi gör idag

Det är då vi kommer att fungera som bäst. Det är då vi finner rätt balans i livet. Vi måste inte krångla till det. Tror det finns en välsignelse i det normala. Att vi drömmer om det vi inte är eller kan bli leder inte till något gott. Att vara nöjd med det jag har kan ibland kännas tungt men i grunden är det något gott. Tänker på visan ”vad nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glömt bort bekymmer sorger och besvär. Vad glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Vad nöjd ned livet som du lever här” 

Kanske en liten förenklad livsmelodi. Men det ligger något i den. Eller hur?! 

Anade vi inte….?

Det finns en berättelse i Bibeln vi ofta läser denna dag. Den handlar om Emmausvandrarna. Du läser det i Lukas 24:13ff. 

Jesus var död. Dom var uppgivna. På sin vandring till Emmaus slår en man följa med dom. Dom talar om allt som skett i Jerusalem under påsken. Så förklarar denne man dessa händelser utifrån gamla testamentet. Under en måltid försvinner han sen. 

De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” Lukas‬ ‭24:32‬ 

‭‭”Brann inte våra hjärtan….. ?” Man skulle kunna beskriva det som ”anade vi inte?”  

Jag tror detta är ett ofta och naturligt fenomen. Att när vi börjar analysera det vi är med om kan vi ana att det är något helt speciellt vi nog varit med om. Vi kan ana att det varit någon med oss. Det är Jesus. 

Jesus har en förmåga att slå följe med oss.

Han älskar oss så mycket att han mer än gärna följer oss nära in på. Han är intresserad av att hjälpa och stötta. 

I söndags lyssnade jag till Niclas Piensoho. Han påminde om att Jesus kom aldrig uppifrån mot folket. Han böjde sig ner vid kvinnan och såg upp till henne. Alla andra såg ner på Sackeus medan Jesus såg upp till honom. Jesus kommer ridande på åsnefölet så att folket var högre än honom. Han böjde sig ner. Vacker tanke som beskriver hans hållning. Han kommer inte på höga hästar och klampar in i ditt liv. Han slår följe med dig. Går nära dig. När då du öppnar konversationen möter han upp den och delar livet med dig. 

Anade – kanske är det just det som händer både dig och mig. Nästa gång det sker kan du ta det som en vink att ta en liten stund med Jesus. Han har nog då ett budskap till dig. Han kanske bara vill beröra dig med sin kraft en stund. Det händer dock ingenting förrän du slår följe med honom. Men att det händer något när vi öppnar för det vet jag. 

Anade – möjligen är det så att när du tittar tillbaka så upptäcker du att du har många sådana tillfällen då du nu inser att det var Gud som pockade på ditt intresse. 

”Anade vi inte att det vara Jesus?”

emmaus

Citat att reflektera över 

– Hur går man vidare när man blivit brutalt hanterad av sin omgivning?

– Man förlåter!

Så länge man lever med att vilja hämnas ruttnar man inifrån

Han är uppstånden

 Idag är glädjens dag. Det är den dag Jesus stod upp från dom döda. Han blev inte kvar i graven. Han lämnade den. 

Om det inte hade hänt hade den kristna tron inte överlevt. Det är fullbordat genom hans uppståndelse. Det visar vägen till vår uppståndelse. Vi har genom det löftet om att vi har en evighet som väntar oss.  
För lärjungarna var det en extra stor glädje. Dom som var inlåsta. Ifrågasatta. Förlöjligade. Nu kunde dom andas ut. Jerusalem väcktes av ryktena att Jesus hade uppstått. Hur man än försökte bevaka graven kunde inte döden behålla Jesus. Vi kan läsa om att många fick se Jesus i livet. 

 Det är denna dag som på något sätt sätter punkt på Jesu uppdrag. Ger tron den bärkraft som bär fortfarande än idag. Det är som att Jesus genom sin uppståndelse stryker under och befäster allt det han står för och är. 

Det är inte konstigt att vi då på denna dag utropar vårt…

Kristus är uppstånden,  ja, Han är verkligen uppstånden.

  Det är en jubeldag. En glädjens dag. Det är denna dag som påminner mig om att den tro jag har är fäst vid en verklig Gud. En Gud som inte stannade i döden. Genom hans uppståndelse är hans kraft och möjligheter en verklighet ännu idag. Det gör att det finns liv i tron. Det gör mig så glad, tacksam och upprymd. 

Jesus lever. Hans grav är tom.

   

Påskafton – en väntan

Påskaftonen är tiden mellan Jesu död och uppståndelse. En tid då det begav sig var ett stort vakuum. En hopplöshet med många frågor. För lärjungarna och Jesu efterföljare var det säkert en grym tid. Hade dom trott på något förgäves? Lurade? Men allt dom varit med om var ju på riktigt. Det var säkert en tillvaro mellan hopp och förtvivlan. Det står att dom låste in sig. 

Inte konstigt att dom drog sig undan och låste in sig. Deras fiender, dom som hånat deras tro och vandring med Jesus ville säkert markera att dom hade fått rätt. Lärjungarna var säkert lite rädda. Dom behövde tid att få fundera. 

Det fanns säkert tvivel och tilltro om vart annat. 

Skulle tro att du och jag inte är något undantag. Vi båda har säkert tvivlat och undrat samtidigt det funnits en tro. 

 Men vi vet hur det slutade. Eller kanske var det just då det började. Dom fick sitt besök. Han visade sig för dom. Vi vet att han stod upp. Vilken glädje. Jesus hade pratat om det. Om man lyssnat noga hade han gång på gång försökt förbereda lärjungarna för denna väntan. Så att dom kunde vara uthålliga och inte tvivla. Ändå så glömde dom det ett tag. Känner du igen dig? Jag kan göra det ibland.   Jesus stod upp. Han lever. Det vet vi mitt under denna dag mellan hans död och uppståndelse. Det är så gott att få påminna sig om det. 

Det är detta som gör den kristna tron så levande. Vi tror på en Gud som lever. Inte en profet som är död. Vi tror på en som böjde sig ner och förlät oss.  Han hav oss ett nytt liv. Ett liv med en ny dimension. Långt bättre än en 3D-film. Denna dimension är verklig. 

Glöm aldrig det. Tvivlar du någon gång, vänd då tillbaka till påskens budskap. Jesus uppstod för din skulle. Just för dig.