När jag var liten så åkte jag med min morfar till hans kolonilott. Ett litet ställe där han hade en liten stuga och lite mark där han kunde odla lite grönsaker tex.
Vi åkte på hans blåa crescent compact. Morfar var ganska stor så att se något framåt var inget alternativ att tänka på.
Varje gång (vad jag minns i alla fall) stannade vi vid kiosken som vi passerade på vår väg till kolonilotten. Där köpte vi marmeladstänger. Jag kan fortfarande efter mer än 40 år sedan påminna mig om smaken. Knastret av sockret och den fruktiga smaken.
Kiosken finns fortfarande kvar. Om än lite ombyggd och tillbyggd. Nu var det länge sedan jag stannade där. Jag gjorde det för ca tio år sedan. Då sålde dom fortfarande marmeladstänger. Kiosken ligger på väg ut ur Katrineholm på vingåkersvägen.
Det lilla huset på kolonilotten hade ett litet kök typ. Där trängde vi oss in och åt våra köpta stänger. Jag minns att jag tyckte att morfar knappt fick plats i det lilla köket. Kanske inte ens var så men så minns jag det.
Tänk att ett minne kan smaka. Första gången jag åt denna marmeladstång efter många många år sen jag var barn så smakade den likadant. Det var som att återvända till den tiden då jag var 4 el 5 år.
Pedher´s blogg 