Vid medgång har man fler….

Du som har varit med ett tag…. minns du den tiden då Stenmark och Strand åkte slalom – tänk va många det var som såg på slalom då. Idag är det färre som ser. Bengans Boys , handbollen, det var klart mycket trevligare att titta då. En av få fotbollsmatcher jag har varit på var när Norrköping hade en ödesmatch om att stanna kvar högsta ligan. Det var inte många fans på arenan. Klart många fler när man tog SM-guld.

Vid medgång har man fler supporters.

Det är klart lättare att vara med när det är medflyt. Då blir fler intresserade att vara med i nedgången. Minns en gång en volontär, i en secondhandbutik, som höll på att ge upp för att det bara var minussiffror. Nu gjorde inte volontären det tack och lov.

Att heja på sitt lag i medvind är lättare än när det går dåligt. Bara att se på reaktionerna på ”mitt” lag, HV71, som inte spelar bra idag. ”Alla” har vi åsikter om vad som behöver göras. Och det är ofta så. När något går i stå, eller flytet inte finns, motigt och resultatet uteblir, så har man lätt att vika undan. Man har massa idéer men man är inte så villig att göra grovjobbet för att ändra trenden.

Det borde nästan vara tvärtom typ. Att när det är motgång borde fler stötta. Fler uppmuntra. Fler vara villiga att göra vad man kan. Det är då man kan förändra. Att lämna sin ”publika åsiktsstol” och istället göra en insats. Skrev om publiken för några dagar sedan. Tänk vad en publik kan göra.

Jag har levt med ett uttryck genom åren. Att lägga axeln till. När man finns där tillsammans hittar man ny energi. Ny kraft. Nya idéer. Man inser helt plötsligt att tillsammans går det. Tillsammans kan man vända en trend. Det är stort.

I medgång har man fler som stöttar. I motgång blir den gruppen lätt mindre. Det är i ett sådant läge du behövs mer än någonsin. Att lägga axeln till.

Besserwissrar

Satt och läste ikapp tidningen Dagen. Där läser jag en artikel om pingst pastorkonferens. Daniel talade om att vi behöver en större foajé. En varm och välkomnande miljö och inte peka finger. Jag vill citera en del av texten från Dagen den 15 Januari som handlar om att vara Besserwisser

”Pingstledaren berättade personligt om hur hans familj har renoverat köket och köpte en vanlig, men ganska stor spis. Kanske egentligen för stor med tanke på hans egna matlagningsförmåga och att huset visade sig behöva säkras upp elmässigt. Han berättade vidare hur han strax efteråt fick en liten lasertermometer i julklapp av en granne för att kunna mäta var kylan läcker in i husets fönster. Han använde de båda händelserna för att illustrera vad han menade är en ”frestelse” för pingstförsamlingarna i den tid vi just nu lever. – Vårt uppdrag är inte att springa runt som besserwissrar och mäta med en termometer var det läcker kyla och veta hur alla andra borde bete sig. – Vad svenska pingströrelsen framför allt behöver är en rejäl spis. Vi behöver en härd i mitten, en plats där många kan samlas och äta. Vi behöver något som är uppsäkrat och stabilt, och samtidigt varmt och brinnande, framhöll Daniel Alm.

Det är så jag tänker mig kyrkan. Det är så lätt att leta efter det som drar in kylan. Peka ut det och förskjuta det. Vi behöver istället skapa en värme som tar större plats. Vi vet att i ett hus som är nerkylt värmer vi det kalla till att bli varmt. Så blir hela huset varmt.

Och kanske är det så i alla gemenskap. Så lätt att peka finger. Men tänk var lite värme i en gemenskap gör underverk.

Hur sätter vi fyr på värmen? Hur kan vi bjuda in till en god måltid? Hur kan alla få plats vid bordet ? Hur kan vi öppna våra cirklar? En utmaning vi nog behöver fundera på i en tid som denna.

Av hela hjärtat

Det finns något som återkommer i bibeln på olika sätt. Det är en uppmaning av att göra det av hela hjärtat. Helhjärtat. Helt och hålet. Inte halvdant. Inte på sparlåga. ”Om vi gör det helhjärtat…”. Det finns också ett ”om” som visar på ett löfte.

”Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”

‭‭Jeremia‬ ‭29:13‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en nyckel – att söka Gud gör man bäst helhjärtat. Fullt fokus. Kanske det brister i den inställningen när vi inte när fram. Men ge dig hän i detta sökande. Görandet helhjärtat.

”Han svarade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.”

‭‭Matteusevangeliet‬ ‭22:37‬ ‭SFB15‬‬

En kärlek som är halvhjärtad brukar inte hålla i längden. Den ger inte det en relation växer i.

”Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.”

‭‭Psaltaren‬ ‭9:2‬ ‭SFB15‬‬

Ett tack som inte kommer ärligt känns fattigt. Inför allt det Gud gör för oss kan vi verkligen tacka av hela vårt hjärta.

Av hela mitt hjärta bönfaller jag dig: förbarma dig över mig enligt ditt ord!”

‭‭Psaltaren‬ ‭119:58‬ ‭SFB15‬‬

Att be till Herren är något vi får och kan göra helhjärtat. Alltså inte att bara slumpmässigt improviserat slänga ut oss några ord. Visst lyssnar Gud till våra bönesuckar. Men jag tror vi behöver en helhjärtad bön från vårt innersta djup.

”Ge mig förstånd, så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av hela mitt hjärta.

‭‭Psaltaren‬ ‭119:34‬ ‭SFB15‬‬

Det finns så mycket matnyttigt Jesus ger oss i sitt ord. Vår hållning till det är avgörande för hur det ska få påverka och välsigna vårt liv. Vi behöver hålla fast helhjärtat vid det Jesus vill lära oss.

Så tron till Gud blir så mycket mer när vi tror helhjärtat. Det är som att Gud vill påminna oss om att låta våra lova vara inställt på honom av hela vårt hjärta.

Det är vad vi själva behöver allra mest. Det är vad vår stad behöver allra mest. Vår jord likaså.

Kanske handlar detta om att vara helt närvarande. Det är så lätt att göra flera saker samtidigt. Lyssna på gudstjänst på nätet, kolla Facebook i samma veva eller fixa något som helt plötsligt blev så viktigt. Just då. Av hela hjärtat handlar om att vara fullt närvarande i det som händer just då. Det är då jag tror att Gud får möjlighet att berör på ett sätt som blir bestående.

Det finns en bok med ord som har mer kraft en vanliga böcker med ord

Tänk vad böcker man har skrivit genom alla tider. En del författare bara sprutar ur sig böcker. Somliga blir lästa av massor av människor. Andra färre. Somliga böcker läser man om och om igen. Andra blir inte lästa till slutet. Somliga blir historiska och finns kvar över generationer. Andra glöms bort snabbt.

Det finns böcker som berör känslorna. Berättelser som berör på djupet. Andra böcker väcker debatt.

Denna söndag är det bibelns dag. Denna bok som verkligen kan stoltsera med att vara mest översatt. Mest spridd. Blivit den bok som inte blivit bortglömd. Dels beror det på att den spritts till många länder. Men också att den kristna tron är så förknippad med denna bok.

Men det är något alldeles särskilt över denna bok. Budskapet har liv. Det berör. Orden har mer kraft. Visst är det samma typ av ord som finns i andra böcker. Men genom att dom finns i bibeln händer det något med dom.

Bibeln beskriver det nog bäst själv:

”Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar.” Hebreerbrevet‬ ‭4:12‬ ‭NUB‬‬

Det finns alltså en verksam kraft. Något som gör något med oss. Som kan ”träffa” oss mitt in i den situation vi är i. Mitt i det behov vi har just då. Därför blir denna bok böckernas bok. Inte bara för att den består utav många böcker. Utan för att den blir en bok som sticker ut mer än andra böcker.

Till detta har vi Den Helige Ande som förklarar texten för oss. Han gör att vi ser mycket med andra ögon. Som att vi vi får på oss nya glasögon som hjälper oss att förstå bättre. Vi får se flera djup i texten. Han förklarar. För oss in i hur texten ska levas ut. Det gör att texten blir levande och verksamt.

Därför är det inte konstigt att det finns en bok med ord som har mer kraft en vanliga böcker med ord

Många är vi som kan vittna om att denna bok, bibeln, verkligen får betyda något stort för oss. Att den fått förändra oss. Välsignat oss. Det är en bok utöver det vanliga.

Det ljusnar

När man går in i hösten så tycker jag det är lite extra tungt. Det mörknar. Det är mörkt när man åker till jobbet. Även så när man kommer hem. Det är då så lätt att misströsta. Känns så långt tills det vänder.

Men när vi nu är i mitten av Januari ser vinst det ljusnar. Det är då det ljusnar även i sinnet på något sätt. Hoppet tänds. Det känns genast lite lättare.

Nu när vaccinet är på gång känns det också ljusare. Inte för att pandemin är över. Men det känns mer hoppfullt. Det som skulle ta så lång tid att få vaccin är nu redan där.

När motgångarna finns är det så viktigt att se ljuspunkterna. För om det än är så liten strimma så inger den hopp. Att det är något gott på gång.

Nu vet vi att mörkret alltid besegras av ljuset. Men i den mörka motgången så missar vi allt för ofta ljusets strimma. Som om vår framtidsblick slukas av mörkret som finns där. Så går strimman av ljusets hopp oss förbi. Som om vi har skygglappar på.

Men vrider vi blicken lite så kommer denna strimma träffa vårt öga. Då får vårt inre en ny chans till nytt hopp.

Jag vill gärna se ljuset. Det påminner mig om nya tider. Att det är något nytt som vaknar till liv. Det försöker jag transformera om till ett nytt hopp i livet när det har varit tungt. Och den tiden är på gång.

Tänker på bibelordet…..

”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Eller som det står i en annan översättning ..

”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:18-19‬ ‭NUB‬‬

Det kommer att ljusna i ödemarken och öknen. Det finns något nytt som är på gång.

”Märker ni det inte?” Nej, precis så kan det vara. Ändå är det på gång. Så ”vrid blicken lite”. Ändra lite på din utsikt. Det finns något nytt som är på väg att knoppas.

Det ljusnar !!

Hur viktig är publiken?

I dessa tider är det inte många som får vara publik på sportevenemang. För somliga lag är det avgörande. Utan publik blir man inte sig lik. Man behöver verkligen en publik som hejar på och stöttar. Man får inte den extra energi som man behöver. Publiken blir som en extra spelare.

Tänk vad omgivningen kan göra. Ge en energi som gör att man kan göra det där lilla extra. Kanske till och med underverk.

Men jag har sett dess motsats. Att publiken blir mest åskådare som mest sitter och bedömer och har åsikter. ”Tyckare” kanske man mest kallar dom. ”Förstår-sig-påare” likaså. Dom ger inte energi. Dom suger ur energi. Denna grupp blir mer recensenter än uppmuntrare.

Man kanske mer skulle säga att publiken blir avgörande. Dom kan hjälpa eller stjälpa.

Men i grunden tänker jag att vi behöver fler som deltar en är publik. Att vara en som bara tittar på blir i längden inte bra. Vi behöver deltagare istället. Det gör något gott inför framtiden. Det gör utveckling möjligt. Det ger möjlighet till bättre resultat.

Jag tror att valet är vårt eget. Vad vi vill vara? Publik som tittar på eller deltagare som gör det möjlighet att bli något bra? Vår värd behöver dom som slutar vara recensenter. Tillsammans kan vi göra underverk.

Samtalet …

Samtalet kan verkligen välsigna och muntra upp. Samtalet kan ge mod. Det kan ge hopp. Tröst kan växa fram ur ett samtal. Tänk att ett litet prat med någon kan göra att livet känns på topp. Ett ord, till synes ett litet ett, kan förändra allt till det bästa.

Samtidigt finns dess motsats.

Samtalet kan verkligen göra någon missmodig. Samtalet kan ge modlöshet. Det kan göra att hoppet försvinner. Man kan verkligen bli ledsen av ett samtal. Tänk att ett litet prat med någon kan göra att livet går i botten. Ett ord, till synes ett litet ett, kan förändra allt till det sämsta.

I vissa fall tror jag att vi skulle behöva överväga varje ord vi säger. Vägs dom på våg. Verkligen tänka efter först. Kanske har du som jag sagt någon gång: ”misstolka mig inte nu”. Vi vill verkligen försäkra oss om att orden inte ska falla snett.

Det finns en gåva vi alla människor nog behöver. Det är förmågan att låta nedslående ord rinna av oss. Att vi har förmågan att lyssna på vad som sägs och inte hur det säga. Att vi snabbt kan förlåta en blunder. Att vi också kan förlåta den som sagt något dumt och inte har förmågan att be om förlåtelse. Att kunna hellre vara tyst än såra någon med sina ord. Ja, det kanske blev fler gåvor än en. Men jag tror dom verkligen behövs.

Somliga har svårt med empati. Dom inser inte vad som händer i ett samtal där vederbörande inte väger sina ord först. Dom har svårt att inse hur deras ord skadar. Troligen är det bara förbön som funkar då. ( Eller att dom själva blir utsatta på något sätt och inser hur illa det kan bli )

Från ett samtal kan man gå med helt olika känslor. Jag tänker att vi behöver välja vem vi lyssnar till. Den som gör ner dig eller gör dig ledsen – välj bort den. Har du någon i dom närhet som muntrar upp och ger energi – välj den! Välj att samtala med den som du får energi av.

Kanske är det en bra regel att själva skapa den goa känslan vi tycker ett samtal ska ha. Det fina med är att det brukar smitta av sig.

En annan regel som är bra är denna: Man måste inte säga allt man tänker eller tycker.

Jag kan bara tacka dig som så många gånger har gjort mig så glad och välsignad genom det sätt du samtalat med mig.

Man kommer över det ….

När jag var typ 6,7,8 år så där så älskade jag inte att gå till tandläkare. Jag kan fortfarande framkalla känslan hur illa jag tyckte om det. Det gjorde ont. Tandläkaren var hårdhänt. Tror aldrig jag fick bedövning. Så det var en pina att gå till denna plats. Inte var det enklare när jag hade rätt mycket hål i tänderna när jag var liten.

Det satt i ganska långt upp i åren. Tills jag mötte en tandläkare som insåg bekymret. Man kan klart säga att han helade mig från denna ångest. Igår mötte jag en kollega till honom. En kvinna som var så lätt på handen att det gick hur bra som helst. Jag kan konstatera att jag har kommit över dom hemska upplevelserna som barn.

Så har jag mött en del olika saker i livet som inte har varit speciellt roliga att möta och gå igenom. Men en sak är säker , jag har kommit både igenom och kommit över dom.

När man är mitt uppe i dom så har man svårt att se utvägen. Inser inte möjligheten till förändring. Men hur det än är så kommer man förr eller senare igenom det.

Med all respekt för vad du möjligen just nu går igenom. Jag tänker att det är rätt bra att bli påmind om att du kommer att klara det. Du kommer att gå genom det. Du kommer över det. Även om du inte ser det klart just nu. Det kan kännas som ett berg som står i vägen.

Min bön blir denna dag så här:

🙏 Herre, jag ber att du ska gå lite extra nära den dom idag kämpar med något. Något som kan upplevas som ett berg. Ett berg av bekymmer. Eller ett berg av ångest. Kanske motgångar som känns övermäktiga. Jag ber att du ska visa ett ljus i tunneln. En soluppgång över bergstoppen. Att ett hopp, om än litet, ska tändas djupt därinne. Så att ingen kan ta det. Amen 🙏

Hur det än är – välj att tro. Hur omöjligt det än ser ut – välj att tro på möjligheten. Det finns en väg och du kommer att finna den. Tro mig, du kommer över det du möter nu.

Och du, vi kommer över denna pandemi. Var så säker.

Du är räknad

På jobbet räknar vi människor. Vi är ålagda att räkna alla så att vi inte har för många inne i vår butik. Och nu är det lag på det.

Lite kul är att vi alla kan då verkligen känna oss räknad. Det är ju inte alltid det vi känner.

I psalm 23 kan vi läsa om att ”din käpp och stav, de tröstar mig”. Käppen herden hade använde han till att räkna in fåren. Fåren gick in i fållan där herden stod och räknade. ”Fåret gick in under hans käpp.”

Tror inte för en minut att bibeln vill säga att vi är fårskallar. Men den vill använda denna bild för att tydliggöra detta att vi är räknade av Gud.

En kund skojade med mig när han gick ut att han nu var ”uträknad”. Men där delar jag inte bilden. För du är inte uträknad. Det är precis tvärt om Du är räknad.

I en butik finns det ett maxantal på hur många som får vistas i den lokalen. I Guds närhet finns tack och lov inget maxantal.

Så varför inte ta räkningen som en påminnelse. Nästa gång du kommer till en butik som räknar in alla som går in. Ta det som en påminnelse om att du är så viktig att du räknas. Att det finns en Gud som gärna vill räkna in dig i sin gemenskap. Att Gud räknar med dig.

Du är viktig och du räknas.

I väntan på att få slå ut i blom…

En plats jag ofta och gärna besöker är Rosariet som ligger nära intill för jag bor. Just nu ligger det i vila kan man säga. Rosorna är nedklippta och väntar på värmen för att skjuta nya skott i. En byggnad är under en renovering. Den lilla snö som just nu finns påminner om att det är vinter och viloperiod i växtriket.

Så går min promenad vidare ner mot sjön. Där växer det pioner. Och där finns knopparna som väntar på att få visa sin prakt.

Den här tiden påminner om livet. Perioder av medgång och blomning. Andra tider av väntan och vila. Väntan på att värmen kommer och man får känna hur livet knoppas igen. Så kommer den tiden man får blomma ut igen.

Vad man inte får glömma är att under den vintriga väntan finns det en knopp som är på väg fram. Du får gå ut i naturen och se hur knopparna nu börjar visa sig. Redan nu när det är rätt långt till våren.

Omständigheter kan göra att du inte kan slå ut i blom just nu. Förutsättningarna finns inte för tillfället. Omständigheterna gör att det inte finns dom förutsättningarna som behövs. Kalla det för värme eller vad som helst. Just nu går det inte. Men glöm inte att det finns en knopp som ligger i vardande. Det finns något inom dig som bara väntar på dom rätta förutsättningarna.

Så kom jag till stranden. För somliga är det ju numera badväder. Men i den stora gruppen är det uppenbart inte badväder. I alla fall inte idag. Snön avråder. Likaså temperaturen i vattnet. Men likväl tror vi att det kommer en dag som man gärna sitter på stranden. Tar ett topp. Likaså får vi tro och lita till att det kommer en dag då värmen återvänder.

Ge inte upp. Du kommer snart slå ut i blom. Din tid kommer.