Förbön – en välsignad stund

Förbön – kanske för någon man inte hört om. För andra är det något helt naturligt. Det handlar inte om att det är en bön före något annat. Nej, det är bön för någon/något speciellt.

Förbön är något så välsignat. Det är någon ber för dig. För just ditt behov. Att få uppleva hur Guds omsorg omsluter oss med sin frid. Det är att få lägga sitt bekymmer, tillsammans med någon annan, i Guds händer.

Men en sak som förundrar mig är att allt för många inte tar denna möjlighet. Av någon anledning ”utsätter” man sig inte för det. Kanske för att man inte vågar. Kanske för att man tycker det är skämmigt. Men också för osäkerheten. Vad kommer ske? Eller kommer det inte ske något? Så blir man osäker.

Jag tror att vi alla har något som någon skulle kunna be för. Att få finnas i den böneomsorgen är något underbart. Så jag kan bara uppmuntra dig till det.

Men om du inte skulle ha något särskilt så är det ändå möjligt att någon kan få be för dig. Att bara få be en välsignelsebön för dig.

Denna dag sitter jag med i vår kyrkas webb-gudstjänst. Där har vi förbön online. Ett så gott tillfälle att få bli föremål för förbön. Det sker via text. Det fungerar det med.

Förbön är att vi vänder oss till Gud och ber för något/någon. Därför att vi tror att han kan svara på bön. I oss själva kan vi inte ge svaret och lösningen. Men vi vänder oss till en som vi tror kan ge det. Och vi uppfattar att Gud skapat denna väg till hans genombrott i våra liv. Att vi ska be med och för varandra. Som att det är en av dom vägar Gud valt att möta oss i och genom.

Ta modet till dig och be någon be för dig. Det är så välsignat gott. Det är som att vara mitt i omsorgens innersta väsen.

Förbön är inte bara en välsignad stund. Den är en välsignad förmån. En förmån som är given till dig. En gåva av nåd. En gåva av andrum.

🙏 Den här dagen ber jag för dig, även om jag inte känner dig. Vart du än är på jorden. Vilken situation du än befinner dig i. Jag kan av förklarliga skäl inte be i detalj för dig. För jag vet ju inget om vad du vill be för. Men jag ber till en Gud som ser dig just nu. Som vet om vad du bär på. Vad ditt behov är. Jag ber , Herre, möt var och en som just nu vänder sig till dig med en suck eller bön. Där deras behov nämns för dig. Ta för att du förmår att förändra och förvandla. Tack att du inte har dom begränsningar som vi har. Du räcker till för oss alla på denna jord. Tack för att dina ögon söker efter oss över hela jorden. 🙏

Alla kan be….

Alla kan be…. En titel på en bok som utmanar mig.

Bara tanken är spännande. [ A L L A ]. Du och jag. Ibland tänker jag att vi komplicerar detta med bön. Vi tänker att det måste ske på något speciellt sätt. Viss längd. Och orden måste vara väl genomtänkta. Så dumt. När det är så enkelt. Alla kan be – eller kanske samtala och fundera med Gud. Eller hur vill du beskriva det?

Under detta år har ett nytt bönesätt utmanat mig. Bön via text. Jag sitter som Online-värd i vår kyrkas webbgudstjänster. Man kan ta kontakt med oss under mötet för att få förbön. Att texta som bön har visat på hur lätt det är att be med många ord i sin mun. Men i text måste det bli mer genomtänkt och kortare. Det har utmanat mig.

För mig har också bönevandring varit ett bra sätt. En promenad i en skog tex. Gått och småpratat med Gud. Och där, mot i lövens sus, har jag fått nåden av att känna Guds närvaro.

En väg som en del använder är dom skrivna bönerna. Man tar hjälp av någon annans ord för att förmedla sin bön. Ett sätt som hjälper att sätta ord på sin inre nöd och längtan. Då man själv har svårt att hitta orden. Erikshjälpens grundares fru – Ulla – har skrivit en bön till oss. En bön vi kan använda om vi vill. Den har jag i mitt mobilfodral.

Men tänk vad bra bön är. Du får forma meningarna precis som dom kommer. Och löftet är att Gud lyssnar. För när vi närmar oss Gud så närmar han oss står det skrivet.

Så prata med Gud vad som dyker upp inom dig. Bed en ärlig bön i förtröstan att han lyssnar till dig. Vart du än är på denna jord här han. Ensam som i grupp. Om du kan göra det öppet eller under täcket. Om du gör det tyst eller högt. Han hör dig. Om du så känner att du kan nog inte be för du har aldrig gjort det så funkar det. Även om du inte är i en kyrka.

Alla kan be. Både du och jag. En förmån som aldrig kan bli för mycket eller för ofta.

Halvsnödagen – oj oj

Halvsnödagen – har du hört talas om den? Den finns i bondepraktikan. Det är den dagen då hälften av all snö skulle ha fallit vid denna tidpunkt. Då kunde man veta att man skulle ha lika mycket foder kvar som gått åt till djuren.

Halvsnödagen var den 25/1. Då var det grönt utanför mitt fönster. Likaså har det fram tills nu inte funnit mycket snö på samma gräsmatta. Snarare möjligen max någon cm totalt . Så jag kände mig rätt nöjd.

Men vad händer? Några dagar senare har vi fått massa snö, med råge mer än vad vi fått tidigare. Hm 🤨

Kanske kan det lära oss något att ingenting är hugget i sten. Att det är lätt att tro sig kunna räkna ut. Att vi bör vara beredda på att det blir inte som vi tror.

Trenden att vinterbada

Tillhör du dom som vinterbadar? Gick en sväng på vätterstranden för någon dag sedan. Då var det rätt många som tog ett dopp. Det var en grupp på ett ställe, längre bort efter stranden flera andra som badade. I olika flöden på nätet inser man att det verkligen är en trend att vinterbada.

Om jag har gjort det? Nej, och det finns inga planer på att göra det.

Hur började denna trend? Ja, på ett ställe läser jag att ”det sa boom så började hela Sverige att kallbads”. Närmare ett svar på den frågan kommer jag inte. Bara att det någonstans började att vara inne att kallbada.

Detta visar på något bra. Det går att skapa trender omkring det mesta. Och många kommer att hänga på.

Så varför inte börja leta efter goda saker att göra. Så skapar vi en trend omkring det.

Vad tänker du vi behöver förändra till det bättre? Vad behöver se annorlunda ut?

Det var någon som ”började” att kallbada. Andra drogs med i trenden. Så jag tänker att då borda andra tender kunna startas på samma sätt. Så varför inte börja massa goda trender ? ?

Hur vet man nått säkert egentligen?

Ibland möter jag starka utfästelser om att något är exakt som någon säger att det är. Självsäkra utsagor om något. Tex ett värde på en sak. Att det ska ske något.

Inför valet i USA kom det profetior om att Trump skulle vinna. Men det gjorde han inte. Sen tar man tillbaka dessa profetior.

Troligen var jag, liksom många andra med mig, mycket mera säker på att saker skulle bli på ett visst sätt när jag var ung. Med åren inser vi att det är inte så svart och vitt. Vi blir lite ödmjukare med åren.

Ett uttryck jag ibland kan få lite jobbigt med är ”det är ju så här ” och sen kommer det något. Det blir då lite svårt att möta upp det. För vederbörande har redan slagit fast hur det är.

Om man är lite tveksam till att lägga fast saker ….. är man velig och feg då?

Om man ser fler möjligheter är man ambivalent då?

För jag tänker att man vet inte, i alla fall i många situationer, vad som är den verkliga utgången i en sak. Allt kan hända. Mycket kan förändra sig efter vägen. Sådant som förr var ”si” kan nu vara ”så”

Min fundering idag är mer att man egentligen inte vet så mycket säkert. Det stämmer till ödmjukhet. Till respekt.

Så varför inte inta en mer ödmjuk hållning till saker och ting. Det kan innebära att vi blir mer följsam i en tid av förändringar. Det är inte alltid lätt att låsa upp en tanke man slagit fast och slängt nyckeln till. Likaså kan det låsa för all framtid om man inte ser den större filmsekvensen när man fastnat i den enskilda bildrutan.

Kanske är det så att den hållningen öppnar till det som verkligen är säkert och sant…

Den röda knappen

🔴 Tittar rätt mycket på Handboll just nu. Det är VM. Spelade mycket handboll när jag var liten. Stod i mål. Tycker det är ett roligt spel.

🔴 Under machen har tränarna en röd knapp att trycka på. Det är knappen för timeout. Då kan tränaren smala spelarna och prata igenom hur dom ska spela. En bra knapp. (President i USA lär visst ha en ”röd knapp”. Det har mer med krig att göra).

🔴 Ibland säger vi att denna timeout handlar om att det inte blev som det var tänkt. Något går emot. Man har gjort något fel. Så tar man en timeout.

🔴 Men jag tänker att det kanske skulle vara mer som i handboll. Man tar den för formera nästa taktiska drag. Tiden stannas för en stund och tillsammans så gör man ett omtag. Ny satsning. Lite samma men ändå på ett nytt sätt.

🔴 Lärjungarna hade varit ute på sjön hela natten. Fick ingen fisk. När dom möter Jesus ger han dom ett råd. Lägg ut på nytt. Men lägg nätet på andra sidan båten. Lite samma men ändå inte. Dom valde att inte motsätta sig det. Dom hade kunnat skylla på massa saker. Men väljer att göra så. En bra timeout i mitt tycke. Resultatet blev en galen stor fångst. Så stor att dom behövde hjälp.

🔴 Kanske behöver vi ibland den röda knappen. Samla ihop det. Ta ett nytt tag – ett omtag. Om det så är ingen grupp eller för sig själv.

🔴 I detta omtag hinner man andas ut. Tänka igenom. Justera lite eller mycket. Det kan vara skillnaden på allt. En till synes liten stund men ack så viktig.

🔴 Kanske behöver du en stund av timeout. Var inte rädd för den. Den kan bli ditt nya avstamp. In i en ny välsignad tid. Somliga kallar det retreat. Andra för för andrum eller paus. Hur som helst tror jag att det kan bli det som skapar möjligheter igen.

Vem betalar (egentligen) det högsta priset under denna pandemi?

Läste en artikel för någon dag sedan som menade att dom unga betalar det högsta priset under denna pandemi. Och visst, kan vara så. Deras utbildning inför livet som kommer….. och samtidigt hade jag nog varit mer orolig förr. Då vi gick en utbildning och stannade i det yrket resten av livet.

Dom äldre sägs att ha betalat ett högt pris. Visst är det så. Isolering. Och det i en mycket lång tid. Inte möta sina barn och barnbarn.

Restaurangägarna att inte förglömma. Där livsverk står på randen till konkurs. Om man inte redan fått lämna sovit mästerverk.

Alla som jobbar inom sjukvården och covid. Betänk alla låååååånga jobbpass, smittorisk, utbrändhet, familjer som inte får möta sin mamma eller pappa för dom jobbar mest. För att inte glömma den som redan är sjuk med andra sjukdomar och riskerar att bli mer sjuk.

Alla dom som jobbar mer än vanligt, som står under stor press att göra det vanliga och ännu mer. Saknas folk för att många är sjuka.

Idrottsföreningar som inte får ha publik. Eller får ställa in allt.

För att inte glömma den som redan innan var ensam, den ensamma föräldern som kämpar med att få livet att gå ihop men nu mist jobbet, den redan socialt utsatte……… så har jag inte riktat blicken ut över världen där det finns oerhört många fler exempel.

Ja , vem betalar egentligen det högsta priset under denna pandemi?

Jag tror det är en omöjlig fråga att svara på. Finns inget rätt svar. För jag menar att alla betalar ett högt pris men på olika sätt. Och det priset, hur det än ser ut, är oerhört högt för just den personen.

Risken blir att vi hamnar fel i detta. Vi ”slåss” om vem det är. På andras bekostnad. Och riskerar att uppfattas att dom andra ”överdriver sin prislapp”.

Jag tror vi behöver inse att alla betalar ett högt pris. Bara på olika sätt. Det är en grym sjukdom. Kanske kan det skapa respekt inför det vi måste göra.

Ändå tror jag att vi kan slå fast att den som fått den största prislappen, som inte ens kan rymma tillräckligt många kronor, är den som fått betala med sitt liv.

Att drömma sig bort…

I dessa tider är det inte lätt att vara ute och resa. Restriktionerna sätter liksom käppar i hjulen. Och det är ju å andra sidan troligen ett bra hinder. I dessa tider bör vi ju avhålla oss från onödiga resor.

Det finns dock ett annat sätt att resa. Igår blev jag påmind om olika resor jag gjort. Och en av dom avslutades på Zanzibar. Jag började påminna mig om resan. Minnesbild efter minnesbild kom upp. Både roliga eskapader men också mindre roliga händelser. Men det fina är att när man drömmer sig tillbaka minns man dom ljusa bilderna oftast starkare.

I tider som dessa kan det göra oss gott att drömma oss tillbaka. Till sådant som vi förr gjorde men inte kan göra för tillfället.

Vad har du för minnen du kan drömma dig tillbaka till?

Somliga menar att vi inte ska drömma. Vi ska finnas i verkliga nuet. Men kanske är det ett förhållningssätt som inte alltid håller.

I bibeln kan vi läsa om att Gud talar i drömmar. Jesu liv räddades när han var ett litet barn. I en dröm fick Josef klart för sig att han behövde fly med familjen. Om du sen söker sig igenom bibeln så finner du flera tillfällen för drömmen blir redskapet för Gud att tala.

Möjligen kanske vi kan se det som att då blir vi mottagliga. Vi har liksom sänkt garden.

Kanske är det så att Gud försökt tala till dig genom någon dröm. Fundera på det. Bed om att du ska fånar det tydligare. Så att du förstår. Kanske redan i natt får du en dröm från honom.

Så att drömma sig bort kanske inte är så fel alla gånger. En resa i drömmen kan upplevas som verklig. En bra resa i dessa tider.

Vill du se det jag drömmer mig tillbaka just nu hittar du det under ”meny” i min blogg.

Det kan komma något vackert ur en knöl …..

Jag var en gång i Holland. Ett vackert och platt land. Förutom alla smala hus och väderkvarnar är nog Holland mest känt för sina tulpaner. När man ser alla dessa stora fält med tulpaner blir man imponerad.

Runt jul fick jag en amaryllis-lök av min son. Den blommade inte till jul men nu blommar den för fullt. Så vacker.

Tänk att det kan komma något så vackert ur en knöl. Från denna knöl kommer det flera underbart vackra klockor.

Det är en bra påminnelse. Att till och med från en knöl kan det komma något vackert. Vi har så lätt att döma ut någon rätt fort. För alltid. Så glömmer vi att trots allt finns det något gott hos den också. Tyvärr kanske det ”knöliga” förblindar. Inte så konstigt. Men bakom fasaden finns det något fint. Kanske skulle man önska att detta fina skulle få ta överhand. Men men.

Trots allt så finns det något gott inom en sidan person. Jag har mött knarkare, kåkfarare och andra som är så lätt att döma. När jag kommit dom nära så inser jag att dom bär ofta något fint och vackert inom sig.

Inom varje människa finns det något gott, fint och vackert. Det är något som behöver få växa fram. I rätt förhållande visar sig detta vackra. Det är då vi alla blommar ut.

Utmaningar ….

Om man följer Facebook en del så märker man att rätt ofta kommer det utmaningar. Man ska ta kort på ’värdens bästa’. En bild på dig från förr och nu. En del utmaningar kan somliga uppleva som ”måsten” för annars är man dess ”motsats” eller inte tillräckligt inne.

I livet är det fullt med utmaningar. Myndigheter som utmanar dig till olika ”måsten”. Arbetsförmedlingen som kräver och utmanar till att söka ett antal jobb. Även om dom inte är möjliga. Kvantitet är viktigare än kvalitet. Det utmanar verkligen. Utmaningar som att få ekonomi att gå ihop kan vara nog så jobbig. Likaså att gå vidare från dåliga relationer. Att utveckla sig själv är också utmanande. Att våga ta nya steg där man förr inte varit.

En stor utmaning är att ändra på ett livsmönster som inte är bra. En åsikt som inte stämmer med sanningen. En attityd som mer förstör än bygger upp. En negativ inställning som skulle behövas förändrad till det positiva. En trend som går åt fel håll och som behöver vändas.

Utmaning kan verkligen vara negativt: förolämpning, provocerande, strid.

Utmaning kan istället vara: inspiration, sporre, stimulans, stimulerande uppgift, sporrande uppgift. Och när vi kan se att en utmaning är just detta skapar det kraft och energi. Det ger framtidstro. Något som helt enkelt drar oss framåt. När vi upptäcker det kan vilken uppgift som helst kännas meningsfull. Men blir utmaningen mer negativ som tex förolämpning, provocerande så är det helt enkelt en utmaning att klara och orka igenom.

Tänk vad viktigt att en utmaning är möjlig att genomföra. Är det det så kommer det glädje och inspiration i uppdraget. Om inte, trampar man vatten och inspirationen uteblir. En utmaning med fel drivkraft och syfte blir omöjlig. En utmaning med gott syfte och stöd blir snart en seger.

Den som utmanar måste få med sig den man utmanar. Då kan framgångarna komma. Annars blir det bara ett tomt slag i luften. Och troligen går allt bakåt än framåt.

Utmaning kan vara helt omöjlig men den kan också vara alldeles underbar. Det är stort.