Vi sitter i ett samtal i kyrkan. Klockan 10 i 12 ska vi gå till matstället. Strax innan dess händer följande:
Batteriet i klockan orkar inte riktigt. Så typ 12 i 12 börjar den bara stå och hacka. Tänk vad vi fick extra tid att prata färdigt. 😂
Det blev ju lite kul av det. Men erkänn, visst vore det skönt om det hände lite oftare. Man liksom fick ett andrum att göra klart. Tiden stannade upp så att man hann ifatt liksom.
I bibeln kan man till och med läsa om att tiden gick tillbaka. Nu ska vi inte blanda ihop det med då vi får sommartid eller återgår till normaltiden. Eller åker åt rätt håll över datumgränsen så att klockan vrids tillbaka.
Ibland kan jag uppleva att tiden bara skulle vara till min fördel. Att den ödmjukt bara väntade in mig lite. För det är så tråkigt att inte hinna klart.
Tänker också på dom där underbara stunderna då man upplever något utöver det vanliga. Man vill liksom bara få njuta av det en liten stund till.
Eller när man håller på att missa bussen eller tåget. Visst vore det skönt att då bara pausa tiden lite.
Jag fattar ju självklart att det inte går. Att jag borde varit ute i mer god tid. Eller startat processen snabbare. Eller varit lite mer effektiv. Eller helt enkelt inte gjort det så komplicerat.
Tänk vad vi är beroende av att hålla koll på klockan. Jag tänker mig att så kommer det inte vara i himlen. Där finns inte begreppet tid. Vi är i en evighet där vi inte behöver räkna minuter och sekunder. Vilken glädje och frihet. Tills dess får vi väl överleva att tiden inte stannar när vi är lite sent ute med något.
Pedher´s blogg 