Alla blommor börjar i det lilla. Det lilla fröet. Så tittar det upp ett litet blad. Ser inte mycket ut för världen. Men det är ett liv. Denna blomma lär visst heta Elefantöra. Sist jag såg en elefant var tom babyelefantens öra klart större än denna blommas ”öra” till blad.
Så är det. Det börjar i det lilla. Alltid i det lilla skulle jag vilja påstå.
Föringa aldrig den lilla begynnelsen. Det kan visa sig att det blir något riktigt stort. Något som kommer att få betydelse för dig, för några fler kanske tom många.
Det påminner oss också om att låta det ha sin gång. Att inte ta för stora och många steg på en gång. Att låta det som ska bli något få vara litet först. Att det får växa i sin egen takt. Bli vad det är tänkt.
”Även den minsta person kan få den största betydelse” som budskapet var i årets julkalender. Det ligger något i detta. Även den minsta av gåvor, talanger, uppdrag kan få den största betydelse.
Det berättar om att låta sig formas. Att öppna sig för det lilla nya. Att inte vara rädd för något nytt. Man kanske tom får släppa något för något annat. Men främst tror jag det handlar om att låta det växa fram i sin egen takt. Det är då det blir bästa resultatet. Inte kommer äpplet först när trädet växer upp. Nej, för blir fröet ett träd. När trädet är moget för att kunna bära frukt så kommer frukten. Så länge trädet är litet är litet bär det frukt i antal som funkar bra. När trädet vuxit till kan det bära mer frukt.
Finns fler bilder att fundera på i detta tänk. Det blir frukt efter vad fröets egenskaper ger. Man kan inte bli något annat. Jag funderar att vara tacksam för en talang och gåva man fått. Inte sträva efter något annat. För det finns en tanke bakom just den gåva du fått.
Allt börjar i det lilla. Vila i det. Låt det växa till sig. Låt det ta sin tid. När tiden är inne……. då blir det som bäst.
Pedher´s blogg 