
Igår , min vana trogen, tog jag några bilder på solnedgången. Kameran var inställd på ”live”. Så när jag tryckte på bilden förslog mobilen att jag skulle loopa den
Efter lite trix och mix lyckades jag även spara den. Troligen inte den snabbaste vägen. Sände den till mig själv efter att testat sända den till en vän 🤪😅. Ja jag vet, heltokigt men ändå. Resultatet blev i alla fall bra
På detta viset kan man se denne sekvens åter o åter igen. (!) (😮) (🙄)
Så tänker jag mig att vi ibland behandlar livet. Det vi tyckte om, det som betytt något, kanske det vi älskade just då, vill vi gärna ska loopa om och om igen. Vi vill liksom inte släppa det. Vill uppleva det igen å igen å igen å……
Vi tror att det troligen inte kommer något bättre. Eller så vill vi leva i denna underbara bubbla. Och på ett vis är det ju rätt så trevligt.
Men i detta loppande missar vi massa annat trevligt som är minst lika trevligt. Minst lika gott. Minst lika älskvärt. Kanske till och med något bättre.
Inte gör vi väl så inte …… jo men kanske. Vi människor har en tendens att loopa livet. Vi åker till samma badstrand, samma semestermål, gör samma promenad. Tänk efter. Vi gör mycket om och om igen. Tänk vad mycket vi missar.
Lyssnade på ett reportage på radion i bilen igår. Under pandemin har vi, svenska folket, upptäckt vårt eget land. Förr åkte vi utomlands. I år besöks olika ställen mer än vanligt. Och man bokar inför nästa sommar igen. Kan du tänka dig, precis , samma resmål som i år. Man loopar igen. Vi är rätt märkliga.
Bestäm dig för att upptäcka minst två nya platser du aldrig varit på innan sommaren tar slut. Du kommer inte bli besviken. Finns mer att upptäcka än allt loopande. 😃