”Du luktar mycket godare i munnen”

”Du luktar mycket godare i munnen”

Orden kommer från barnet som ville ha hjälp. Den andre personen som fanns tillgänglig luktade inte lika gott ur munnen.

Berättelsen är lite längre. Min kollega som hade morgonandakten igår berättade den.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Det är ju klart att jag började tänka vidare. Fundera på vårt prat. Vad vi säger. Hur vi säger.

Vi uppfattas av lyssnaren. Intervju kan göra åt. Eller?

”Du luktar mycket godare i munnen”

Vi sitter i samma båt. Vi liksom faller alla mer eller mindre i detta dike. Vårt prat blir negativt. Vi gnäller och gnölar. Kanske rent sv talar illa om folk. Så ”luktar vi dåligt ur munnen”.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Men tänk hur det är när vi ”luktar gott ur munnen”. Då vårt prat är gott. Goda ord kommer ur vår mun. Snabbt kan vi räkna ut vad det gör med vår omgivning. Även med oss själva.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Dom orden tror jag att vi alla vill höra om oss när det gäller vårt prat. Det mest troliga är att vi är herre själva över det. Tror inte du det med.

Så min bön denna dag blir:

🙏 Herre, hjälp mig att tala gott. Låt det ”lukta gott ut min mun”. Amen 🙏