Satt och tittade på simning. Starten är på gång. Alla står på pallen och väntar på startskottet. Så händer det. En simmare gör en tjuvstart. Så tydligt och så onödigt. Tänk att ha tränat i fyra år så är man borta genom en tjuvstart. Troligen brukar inte denna simmare göra sådana tjuvstarter.
Förtvivlad tar han sig ut bassängen gråtande. Samlar ihop sina saker och lämnar arenan under publikens applåderande stöd till tröst. Undrar jag om det hjälte. Han hade svikit sin dröm och sig själv. Svikit sina sponsorer som satsat mycket på honom. Inför sin familj gör han bort sig. Inför hela världens blickar går det fel.
Inte konstigt att han gråtande lämnar bassängen. Folkets stöd gav säkert lite tröst men knappast i djupet just då.
Så hände det som förvånade alla. Funktionärerna hämtar honom och han får en ny chans. Folket står upp och applåderar beslutet. Hälsar honom välkommen tillbaka med stående ovationer. Medtävlarna protesterar inte utan loppet får gå.
En vacker och sann berättelse om hur någon får en chans till.
Han gjorde bort sig. Gjorde fel. Men han fick en chans till. Förlåten. Möjligen tekniska problem. Men man valde att inte låta det bara vara. Man gav honom en chans till. Han bara inte lämnades åt sitt öde. Man tog tag i det och gav honom en ny möjlighet.
Hur ofta händer det i OS? Troligen inte många gånger. I det vanliga livet desto fler.
Jag tror att vi behöver ge fler en andra chans. Det är allt för många som behöver den chansen men som andra handlar på ett sätt att det inte är möjligt.
Jag tror vi alla behöver se oss omkring om det är någon i vår omgivning som vi behöve ge en andra chans. För min del tror jag det är något viktigt att göra det aktivt.
För det andra tor jag på ett generösare samhälle. Där vi är beredda att lämna bakom dom misstag som man gjort och ge nya möjligheter. Vem vinner på ”långvariga straff”? Egentligen ingen.
Gör vad du kan för att förlåta och upprätta. Funktionärerna på OS var föredömligt snabba. Något att följa efter. Det är så som OS är som allra bäst.
Pedher´s blogg 