Igår fick jag frågan vem jag är? Framför satt det många som säkert väntade på ett bra svar. Men hur i hela friden beskriver man sig själv? Man är ju liksom partisk. Och när man beskriver sig hur tas det emot? Vad vill man veta? Vad är relevant att veta?
Om man nu försöker att beskriva sig själv så kommer det med all säkerhet betraktas och bedömas utifrån hur man sen är tex på jobbet. Så med viss känsla av respekt mötte jag den frågan igår.
Så orden ska bekräftas med det liv man lever. Här sitter vi ju i samma båt med samma behov av ett nådesfullt bemötande.
Intressant är att vi ofta beskriver oss utifrån vad vi har utfört. Vi är ganska beroende av prestation istället för egenskap.
Ett är i alla fall sant att det är svårt att beskriva sig själv. Det kan vara lika svårt att ta emot hur andra beskriver mig (och dig själv). Känner man igen sig i den bilden? Blir förväntningarna väl stora?
Ett är säkert att hur än denna beskrivning uttrycks så kommer livet ikapp den.
Vem är jag? Vem är du? Det är frågan. Det kommer i alla fall visa sig med tiden. Vi får försöka vara ärliga mot oss själva och inse våra begränsningar tillsammans med det som är bra.
Det bästa vi kan göra är att vara oss själva. Bemöta andra som vi själva vill bli bemötta. Vara på ett sådant sätt att andra vill och kan säga något gott om oss.
Pedher´s blogg 