I bibelns första blad återkommer ett uttryck i skapelseberättelsen.
Och det blev afton….
Det är när Gud skapar på dom olika dagarna. Då avslutar han varje skapelsedag med dessa ord. Och det blev afton ….
I går var det afton, trettondagsafton. Tror att vi ofta tänker oss ordet afton som någon avslutning. Slutet på något. Och visst, från ett sätt är det ju det. Dagen går mot sitt slut. Så på ett sätt kan vi säga att det är slutet på något. Fast å andra sidan är det en upptakt. Trettondagsafton är upptakten till trettondagen. Julafton till juldagen osv. Läser man meningen efter i bibeltexten så står det och det blev morgon.
Man säger att det aldrig är så mörkt som precis innan gryningen. Då, strax innan ljuset bryter igenom, är det som allra mörkast.
Att leva i en afton, eller känsla av afton, behöver alltså inte vad slutet. Inte änden på något. Inte ett avslut. Det kan vara precis innan något nytt kommer. När det blir afton så kommer det snart en morgon.
Så jag tror att en sådan förhållning gör aftonen i livet lite enklare att hantera. Så tillåt dig att tänka så. För tänk efter. Det ligger något i att aftonen är en upptakt till morgonen. Morgonen med dess gryning och en ny dag med nya möjligheter.
Pedher´s blogg 