Söndagstankar – ”Jag har kommit för att ge dig min frid”

Det finns så mycket som oroar oss människor. Som skapar ofrid. Sådant som skakar om inom oss.

Att då få uppleva att friden sänker sig inom oss är fantastiskt.

Jag har sett det i förbönssituationen. Där någon som blir berörd av Gud. Man ser hur lugnet fyller personen. Friden tar över. Det är en mäktig stund. Jag har känt det själv. Hur jag varit orolig inom mig. Så kommer Gud och berör. Det blir lugnt och stilla. Det är en underbar känsla. Det är som en storm som bedarrar och allt blir stilla.

Min hälsning till dig idag är att Jesus har kommit för att ge dig sin frid. Känn ingen oro. Tappa inte modet. Han är med dig.

Med livet som insats inger respekt

Att möta människor som arbetar för den goda saken skull med livet som insats väcker respekt.

Vi som bor i Sverige är så lyckligt lottade. Jo, det skjuts i vårt land också. Men när man hör livsberättelser där man levt mitt i ett krig, mist sina kära, blivit beskjuten och skottskadad så bleknar mycket.

När man möter människor som väljer att stanna i sitt land för att göra en insats bleknar många andra insatser som görs.

Idag landar jag hemma igen efter en vecka i Kenya. En vecka som inte handlade om massa djur. Inte massa shopping. Inte att turista på en häftig sandstrand. Nej, denna vecka har handlat om att möta människor som vill göra skillnad i sitt land. Jag kan tryggt leva vidare i min svenska lugna hemstad. Andra vände hem till tex Sydsudan. Där freden spirar men är fortfarande skör med oroliga yttringar som ploppar upp. Till länder där områden inte är lämpliga att vara i om man vill behålla livet.

Kontrasterna är stora. Dom är tillbaka i olika sammanhang som kan innebära att man får betala med sitt liv. Jag hamnar i en stad där jag kan känna mig trygg. I ljuset av Sydsudan är Jönköping fred på jorden.

Dessa människor sporrar mig att göra lite till för att stötta dom. Det är så lätt att tappa fokus. Men dessa hjältar påminner om vikten av det jag gör dagligen. Att skapa överskott för att hjälpa behövande.

Dom är hjältar som inger respekt.

Ensam är stark (!)?

Jag möter allt för ofta att ensam är stark. Kanske ligger det i vår egocentrerade samhälle idag. För då kan jag styra allt själv. Få det som jag vill ha det.

Denna vecka har jag varit i Kenya Nairobi. Mött vänner som vi gör projekt tillsammans med. Det kan vara hälsoprojekt. Det kan vara utbildningsprojekt. Det kan också vara fredsskapande projekt.

En sak som är mycket tydligt i dessa processer är:

Ensam är inte stark !

Ensam gör det, allt för ofta, omöjligt att genomföra och fullborda. Ensam gör att det också kan saknas en del som skulle gör det hela så mycket bättre. Ensam gör att man får dra hela lasset själv. Man blir trött av sådant.

Nej, som nog funderat om tidigare, vi är gjorda för två- och flersamhet. Alltså tillsammans. Då blir vi starkare. Då kan vi stötta och hjälpa. Då kan vi tillföra något. När någon är svag kan den andre vara stark. Så bär vi tillsammans.

Det är så jag ser relationer, samarbeten, kollegor, projekt. Allt handlar på något sätt att …..

Tillsammans är vi starka!

Därför behöver vi vara öppna för att få hjälpa. Beredda att ta hjälp. Beredda att dela med oss av oss själva. Bjuda på oss själva. Låta andra bjuda på sig.

Dagarna i Kenya har påmint mig om att ensam är inte stark. Tillsammans kan vi förändra världen. Tillsammans kan vi göra vår egen lilla täppa till en bättre plats att leva på. Likaså vår värld.

Det är då vi inser att vi behöver varandra !!

Lämna inte någon på efterkälken

Dessa dagar är jag med i ett sammanhang som handlar om bistånd, hjälpa människor i länder som behöver vårt land och vårt sammanhangs stöd. Projekt av olika slag.

I ett av dessa samtal föll en kommentar som bearbetade mig en del.

Lämna ingen efter vägen. Eller som man också skulle kunna utrycka det: ”Lämna ingen på efterkälken”

En del av denna jordens länder har utvecklats oerhört bra. Många länder kämpar starkt för att komma ur sin fattigdom och har kommit ganska långt. Så finns det dom som verkar ha det klart mycket svårare än alla andra.

Likaså kan man se i vårt eget land att klyftorna ökar. Många blir rikare och rikare. Medan andra blir fattigare och fattigare.

Egoismen från den del av ”världen” som har och får det bättre tenderar att bli fartblinda. Ser mer till sitt eget välbefinnande än andras behov av stöd och hjälp. ”Bara jag får ….. så är det okej.”

”Man får väl skylla sig själv” är en hållning jag tycker smyger sig in met och mer. Säg det till den som flytt för sitt liv från ett krig maktmänniskor driver. Säg det till barnet som inte får mat i den värld den född in i. Säg det till den som livet kraschat efter att ha blivit uppsagd för att företaget flyttat utomlands. Till länder vara arbetare får små löner efter att fått jobba 12 timmar per dag.

I det ljuset behöver vi påminna oss om att inte lämna någon på efterkälken på denna jords välfärdsresa.

Den solidariteten måste växa starkare och starkare. Det är en trovärdighetsfråga. Det är än överlevnadsfråga. Det är en mänsklig rättighet och skyldighet.

Man kan göra mycket utan pengar!

Man kan göra mycket utan pengar!

Visst är det lätt att först tänka att det går ju inte. Man behöver ju pengar för att kunna uträtta något.

Men om vi tänker efter är det mycket vi faktiskt kan göra utan pengar.

Man kan ge hopp. Bara genom att visa sitt stöd kan det inge nytt hopp och mod att gå in i framtiden.

Man kan ge kärlek. Det kostar ingenting egentligen att ge kärlek. En kram en klapp på kinden, en kärleksfull blick är bara några av dess former. Ett kärleksfullt ord kan sätta vilket hjärta som helst i brand.

Man kan ge omsorg. När någon behöver hjälp tex. Lyssna när någon behöver prata av sig. Ge råd om det behövs.

Man kan bli en vän. Idag är så många ensamma. Man har ingen att konekta med. Ingen man kan möta på fritiden med. Ingen att dela livet med. Ingen att gråta med. Ingen att skratta med. Ingen att dela oro med. Det behövs så många nya vänner idag. Det kostar inga pengar att bli och vara en vän.

Man kan be för någon/något. Det finns säkert något eller någon som är i behov att man ber för. Eftersom jag är troende så tror jag att detta är en av dom viktigaste sakerna som är gratis.

Räknar man sen upp promenader, andas, vila så inser man att listan kan göras så så lång.

Det är allt för lätt att glömma bort att det finns mycket man kan göra som inte kostar pengar.

Så visst är det så……

Man kan göra mycket utan pengar!

Riksmötet – riksbönemötet.

Riksmötet – riksbönemötet.

Idag öppnar riksdagen. Det är det längsta mötet vi har i vårt land. Det är i det mötet som riksdagen samtalar om vårt lands bästa. Det där dom avgörande besluten fattas för vårt land. Det kommer att påverka oss alla på något sätt. Där finns det talmän som får i uppgift att leda mötets samtal.

När detta möte öppnas så får vi öppna det längsta bönemötet vårt land kommer att ha. Riksbönemötet. Att varje dag be för vår regering och riksdag. Att be för våra talmän som ska leda detta riksmöte.

Varje dag ska våra politiker stå under förbönens välsignelser. Varje dag ska vi be om att vishet ges i varje samtal.

Om vi alla som brukar be till vår Gud så vet vi att det har betydelse för arbete i vår riksdag. Att regeringen står under Guds andes påverkan. Och till slut är det välsignat för hela vårt land.

Skulle du vilja vara med i detta gigantiska riksbönemöte? Tänk om vi kunde bilda denna bönekedja över hela vårt land.

Jag tänker att vårt land är i stort behov av detta. Så vi behöver tillsamman, mer än någonsin, bära vårt land i förbön.

En del saker förstår man bara inte…

En del saker förstår man bara inte. Tex lampan på Landvetter flygplats. Hur tänkte man när man skapade den? Andra saker som är svåra att förstå sig på är människor som handlar tokigt mot oss. Eller system som gör att människor förnedras. Bara som några exempel.

Ibland kan det vara svårt att släppa sådant man inte förstår sig på. Det liksom äter sig fast inom oss. Så går man där och ältar det. Tid efter tid.

Blev lite fundersam när jag såg bilden från Herregud & Co

”Det där som du går och funderar på hela dagarna formar dig mer än du tror…. ” Alltså om det är sant är det ju lite knepigt.

Slutsatsen man då gör är att vi gör nog bäst att försöka att släppa det vi inte förstår. Det kan göra mer skada än det gör nytta.

Men visst kan det vara svårt att göra det. Speciellt när det på något sätt ”skadat” oss. Så gnager det och stör oss i vår tankevärld.

Att då få lägga av sig det i ett samtal med någon, helt enkelt prata av sig, kan göra stor skillnad. Det är nog då som vänner betyder allra mest.

En annan väg är att få lägga av den bördan hos Gud. Att ge upp den egna ansträngningen och be honom om hjälp.

För om det är sant att våra funderingar formar oss mer än vi tror är det nog bästa att släppa några av dom.

Söndagstankar – att ställa sig i lä

Under några dagar har det varit rätt blåsigt i delar av vårt land. Regn och starka vindar har påmint om att nu är hösten på ingång.

Somliga har mött starka vindar så det har varit svårt att stå i vindbyarna. Byggnader har skadats. Budskapet har varit ”håll er inne”.

Du och jag som människa kan hamna i blåsväder. Visst, en del kan vara självförvållat. Andra situationer är du utsatt för. Svårt stå upprätt i ”vindbyarna” kan vara svårt. Ord, åsikter, tankemönster, påhopp, missnöjen, mycket kan vissla fram i ”vindbyarna”.

När det händer vill jag uppmana dig att ställa dig i lä. I Guds lä. Där kan du bevara dina tankar rena. Där kan du få känna stöd och vila. Stanna där tills det blåst över. För det kommer att blåsa över.

”Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! Jag ropar till Herren, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender.”

Psaltaren‬ ‭18:3-4‬ ‭SFB15‬‬

”Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud. Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela”

‭‭Psaltaren‬ ‭3:4-5‬ ‭SFB15‬‬

”han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.””

‭‭Psaltaren‬ ‭91:2‬ ‭SFB15‬‬

Gud är vår tillflykt. Glöm aldrig det. Han är en vän i nöden. Väl beprövad. Står fast när annat vacklar. Han är ditt lä när det blåser.

Jag och Andreas gick på berget i Grövelsjön. Det blåste kraftigt. Snålblåst från sidan. Inslag av regn. Fy vad tufft det var. När vi kom fram till lä så var det så underbart. Vilken vila det blev. En frid som kändes gott. Så är det att komma in i Guds lä.

Gud välsigna din dag.

‭‭

Att följa sin dröm

”Det är klart att han skall följa sin dröm”. Kommentaren var från en pappa som sa det om sitt barn som var 8-9 år.

Ska och kan en 8-9-åring veta sin dröm och följa den resten av livet? Det är frågan. Kanske behöver man som förälder vara med och ledsaga till en bra livsgrund.

Att följa sin dröm har fört många väldigt långt i livet. Samtidigt tror jag nog att vi har en hållning mer att det är inre ansvarsfullt att bara leva efter sin dröm. Som att man bara är en livsnjutare. Inte tar ansvar. Livet leker typ.

Men drömmar har fört många framåt. Den inre bilden som drar oss åt ett håll.

Vad drömmer du om? Jag kan ha många drömbilder. Endel kan jag vara mer öppen med. Andra drömmar är det bara några få som får dela med mig. Dom är närgångna. Intima som man inte saluför. Man vill inte riskera att någon förstör och gör ner dom mest innersta tankarna och drömmarna. Sen finns det dom drömmar som man bara går med i sitt inre. Som ingen kan förstå på djupet. Som man ömmar och vårdar extra ömt.

Varje gång en dröm slår in blir man så ödmjukt tacksam. Att man vågade sig ut på den vägen. Fast det kändes pinsamt kanske. Lite räddhågsen. Men man upptäckte att det höll.

Att följa en dröm kräver nog lite mod. Kanske till och med ganska mycket mod. Men om man inte vågar så kommer man aldrig veta. Slår inte drömmen in, den kanske inte blev som man trodde, så kan man trösta sig med att man i alla fall vågade. Då kan man vara stolt.

Så , vad drömmer du om? Våga dröm. Våga gå. Våga misslyckas. Våga att våga en gång till.

”Barn gör inte som man säger, de gör som man själv gör…”

Åt vilket håll ska man gå enligt denna skylt? 😉[[
Var ute på Hassefalls-leden för någon dag sedan. En vacker led med en trolsk skog, vackra vattenfall och fantastisk utsikt. En njutbar vandring en sensommardag.

När man går första gången på en led är man ju inte riktigt bekväm. Alla skyltar känns inte så logiska.

Kom fram till en som var lite extra kul. Åt vilket håll ska man gå egentligen? Blev påmind om att vi brukar säga att ”Barn gör inte som man säger, de gör som man själv gör…”

Tänk vad lätt det är att skylla det på barnen. Vet du va? Jag tror det gäller även oss vuxna. Så är det nog oftare än vi vill erkänna.

Vi behöver reflektera över att våra ord och handlingar stämmer överens. Som jag tror jag skrev om för någon dag sedan; att vi har samma hållning vart vi än är och vilka vi än möter. Att vi har samma ”ansikte” åt vilket håll vi än tittar.