I går kväll var vi ute och tittade på tranor. Vid kvismaren är det rekordmånga tranor i år. Dom stannar gärna där på sin resa söderut. När dom kommer på våren stannar dom gärna vid Hornborgasjön.
Nu kunde det inte bli några bra bilder från skådespelet. Men det var häftigt att se den stora mängd tranor komma flygande in mot vattenlandskapet inför natten.
Deras läten fanns liksom överallt. Tur att vi hade en bra tubkikare med oss.
Nu kommer man inte speciellt nära dom vare sig vid Kvismaren eller vid Hornborgasjön. Då kom man mycket närmar dom när dom gick på åkern utanför huset i Julita. Då inser man vilka stora fåglar det är.
Det är lite sorgligt över att se flyttfåglarna dra söder ut. Man inser att nu är hösten verkligen här och vintern står för dörren. Annat är det när man ser dom vända tillbaka till oss. När man ser den första tranan väcks vårkänslorna till liv.
Det är en mäktig resa dessa fåglar gör. Somliga hamnar ända ner till Marocko. En rätt lång resa för dom som valt att häcka ända uppe i norra Sverige. Ingen aning om hur många mil det kan vara mellan dessa punkter. Men det torde kunna vara typ 500 mil. Med bil och färja säger Google man att det skulle ta ca 60 timmar. Så deras tur tar ju rätt mycket längre tid och kräver betydligt mer kraft.
Klart är i alla fall att dom låter mycket. Väldigt mycket.
Pedher´s blogg 